Currently viewing the category: "Utbytesår i USA och mycket mer"

Kära dagbok,

Som tidsfördriv på alla mina bussresor satt jag och skrev en väldans massa listor. Om ni vill ta del av dom är det bara att läsa på (förvänta er dock inte att ni ska förstå allt):

Besökta länder:
-USA
-Mexico
-Costa Rica
-Nicaragua
-Panama
-Slovakien
-Tjeckien
-Kroatien
-Slovenien
-Bosnien
-Österrike
-Ungern
-Marocko
-Andorra
-Spanien
-Storbritannien

5 bästa
-Alena
-Resandet, att få se så många platser
-Spanskan
-Utelivet i Bratislava och Monterrey
-Djurlivet

5 sämsta
-Ständigt pluggande i USA
-Värmen i Slovakien, Kansas och Costa Rica
-Temporäriteten, att alltid bo temporärt
-Dollarhysterin, att alltid bli betraktad som en levande plånbok
-Att jag inte fick se någon tornado

5 roligaste
-Gruppeknallet i Nicaragua
-Yasir
-Lerridning
-Softballen
-BopIt-förfest med Kalle och Co

5 mest minnesvärda
-Hålla apbaby
-Pratkvällarna med Alena
-Soluppgångarna (Death Valley mm)
-Flygdejt
-Calles mejl om hans nya släkt

5 platser att återvända till
-Black Hills, SD
-Sarajevo, Kroatien
-Dubrovnik, Kroatien
-Manuel Antonio, Costa Rica
-Yellowstone Nationalpark, ID

5 saker jag förstår lite bättre
-Spanska
-Mig själv
-Förhållanden
-Människokroppen
-Rida häst

5 nästa resor
-Argentina
-Inkariket i Guatemala och Mexico
-Tyskland eller Österrike (fräscha upp tyskan)
-Irland
-Afrika

5 ständigt återkommande saker
-“Varför Kansas??”
-Hattrick
-Sverige/Schweiz missförståndet
-Plasmacentret i Kansas
-“Where’s Yasir?” i Slovakien

5 maträtter
-Gallo Pinto, bönor och ris
-Kebab i Slovakien
-Ananas och Guanabana i Costa Rica
-Kokt korv, kvarlämnad på spisen…odiskad i USA
-Äpple-kanel bagels

5 sporttillfällen
-K-State – Oklahoma, när skolan vann mästerskapet i football
-1-1, Zlatan mot Italien
-1-32 Softball
-Min bissakleta i ribban
-Fotboll på asfalt med rostiga stängsel som mål i Slovakien

5 saker att längta hem till
-Familj och vänner
-Svensk kebabpizza
-Att få packa upp
-Godis och chips
-Min lägenhet

5 turligheter
-Att jag kom med flygen till NY och Miami
-Mitt Marketingbetyg, 0.2 % marginal
-Ingen krock på alla bilresor
-Ingen stöld på alla andra resor
-Gömma nyckeln i Kroatien

5 låtar
-“This is the year” – Marit Bergman
-“I don’t want you back” i Mexico
-“Aint no sunshine” i USA
-“Firmanent vacation” Soundtrack of our lives, officiell längta-hem-låt
-“Nonstop” Michal Davids, Slovakdisco

5 besvikelser
-Kursutbudet i medicinsk teknik i USA
-Mount Rushmore
-Rumskompisarna i USA
-Costa Ricanskorna
-Barcelona

5 coola momument/byggnader
-La Sagrada Familia i Barcelona
-Bågen i St Louis
-Sommarpalatset i Wien
-Världens största studsboll (en av få monument i Kansas)
-Sears Tower, Chicago

5 positiva överraskningar
-Utelivet i Monterrey
-Internetuppkopplingen i USA, helt plötsligt, helt gratis
-Spanskaskolan i Costa Rica
-Flickorna i Slvoakien
-Bosnien, så vackert!

5 sjukaste
-Förfest i cirkustält
-Flygfisk och blåsfisk
-Att träffa Heather
-Bisonoxarna i Yellowstone
-Turkiskt bad i Budapest

5 jobbigaste
-Maratonsträckorna i bilen
-Djungelmarschen
-Bakisjobba i Slovakien
-Tanger
-Spanienveckan, vatten, bröd, promenad

5 evenmang
-Tjurfäktning
-Rodeo
-Forsränning
-Rockfestival i Slovakien
-Canoping i Costa Rica

5 trevligaste
-Kalles besök
-Pappas besök
-Semester med Mamma och Michaela
-Mottagandet av Camilla och Richard
-Calles besök

5 fulaste
-Bratislava
-Iowa i januari
-San Joses förorter
-Min mamma i Monteverde
-Mostafa i Tanger

Djur jag sett:
-Säl
-Tvättbjörn
-Skunk
-Opossum
-Tucan
-Macaw
-Kajman
-Alligator
-Centralamerikansk mellanråtta
-Orm
-Flygfisk
-Blåsfisk
-Stingrocka
-Sköldpadda
-Haj
-Apa
-Sengångare
-Stork
-Bisonoxe
-Varg
-Iguana
-Hummer
-Jättefjäril
-Giftgroda
-Kolibri
-Bladknipsarmyra

5 fotografier

 

Kära, kära dagbok,

Nu har det så äntligen hänt. Jag har, som de flesta av er redan vet, efter 413 dagar äntligen kommit hem.

Mitt allra sista stopp blev i London hos Camilla och Richard. Det vore fel att säga att jag hade högtflygande planer på att titta in hela London (min plan var mest att titta till Camilla). Jag och Camilla spenderade dock nästan 40 minuter på British museum en dag. Jag ville se deras Egyptien-utställning med mumier och sånt och framför allt Rosetta-stenen. Jag hade nyligen läst en bok om hieroglyfer och tydningen av dessa och Rosetta-stenen har en betydande roll där. Vi tog också en utflykt alla tre till en väldigt kunglig park med tama rådjur och en annan kväll tog de ut mig på födelsedagsmiddag på Thairestaurang (mums).

Jag tog det istället väldigt lugnt. För lugnt visade det sig. Jag hade blivit jagad ända sedan Costa Rica verkade det som. Jag hade dock liksom 007 lyckats undkomma de mest listiga bakhåll och genom att ständigt hålla mig i rörelse hade jag lyckats lura mina belackare. När jag sedan tog det lugnt knackade de på dörren. Magbacillerna. Jag hade frossa, feber och flyt…dålig mage. Inte mig emot dock, jag fick ju bara ytterligare en anledning att stanna inne och kolla på film. Camilla var ocksa en underbar Florence Nightingale och hon och Richard tog väldigt väl hand om mig under hela min vistelse där. Tack!

På söndagen sen tog jag då till slut planet hem. Jag trodde hemresan skulle bli under nostalgitårar och kraftig hemlängtan men det kändes som att komma tillbaka från en längre semester. Jag antar att jag övat med att komma tillbaka från Lund en massa gånger så att jag kanske är van. Min välkomstkomitte bidrog kanske också till att det fortfarande lite kändes som jag var på semester. Istället för familj (som var bortrest) så stod Andrea där. Andrea är en schweiziska som jag och Calle lärde känna under två dagar i Prag för fyra år sen. Vi höll kontakten i tre månader och återupptog den när hon började planera en skandinavienresa för nån månad sen. Ganska lustigt alltså, jag kände inte ens igen henne.

Vi åkte tillbaka till Stockholm och tog en drink på Icebar. Sen tog jag hennes hungriga kompisar med på en sightseeingtur i Stockholm (tur att jag gjorde samma sak förra sommaren!) och till slut till en äkta svensk högkulturell klassrestaurang; Lilla Hantverkaren i Täby Kyrkby. Det är ju faktiskt så att svensk äta-mat-ute-kultur kretsar ganska mycket kring våra pizzerior så jag tog med dom på lite plankstek (väldigt helsvenskt väl?). Det var nog första gången hantverkaren fick schweiziskt besök!

De puttrade vidare mot Norge och jag satte, klockan 22 minuter över tio på kvällen, mina fötter hemma hos mamma. Och min resa var slut.

Jag vill passa på att tacka alla som läst denna dagbok och kommit med kommentarer (jag har läst varenda en) och så. Mest av allt vill jag tacka min mamma, pappa, mina systrar, Gud och mina fans. Utan er hade jag aldr….snyft…utan er had…förlåt….utanerhadejagaldrig klarat det här!

Över och ut, chokladstrut!

PS. Om ni vill titta in fotona från tidigare inlägg som ligger de uppe nu.

 

Kara dagbok,

Nu borjar det sannerligen narma sig slutet och inte mig emot! Den senaste veckan har resandet mest tett sig som ett jobb snarare an semester och vilket jobb sen! Taskiga arbetstider, dalig mat och obefintlig lon men a andra sidan far man resa mycket i arbetet, ha roliga arbetskompisar och fa en del insatt pa upplevelsekontot.

I takt med att jag uppskattade kyrkor, palats och museum allt mindre borjade ocksa mina pengar ta slut. Dartill ville jag ju inte garna betala for nanting som jag inte till fullo uppskattade sa jag har levt valdigt snalt den senaste veckan.

Jag tror jag namnde att jag traffade en annan svensk pa bussen till Sevilla. En riktigt hygglig goteborgare vid namn Peter. Det var riktigt kul att inte bara fa lite resesallskap men ocksa att kunna prata lite svenska, det visade sig att vi hade ungefar samma resvag sa vi slog folje.

Sevilla ar min favoritstad hittills, underbara sma grander och ett fint centrum men vi akte anda vidare efter en dag till Corcovado. En typisk sightseeingstad, en fin katedral, ett trevligt palats, lite mysiga tradgardar, en gammal romersk bro osv. Lite som turismens McDonalds sa att saga, man vet vad man far, det ar enkelt och igenkannbart. Det blir, liksom McDonalds, dock valdigt trakigt nar det ar den femte stan i rad med McKatedral o Co. Speciellt nar jag inte hade nan guidebok sa man kan lasa om historian bakom.

For att spara pengar vantade vi in nattbussen i Corcovado (10 Euro, resa och logi for natten inkluderat) och spenderade saledes 15h i denna stad som vi var klara med efter 2 h! Det var dock lite skont att kunna lagga sig i parken och smutta pa en ol, annars var det mest vatten och brod som gallde…och persikor! En annan grej som blir till problem nar man ar sahar hemlos ar att det i Spanien ar snudd pa omojligt att hitta en toa med De Gyllene Tre; las, toapapper, toaring.

Lojligt nog blev det efter 15h tristess valdigt spannande eftersom jag forskjutit vikten av att kopa bussbiljetter i tid. Vi kom dock bada med och sov knappt nanting pa vagen till Madrid. Busschaufforen stannade bussen och vackte mig (nar jag val somnade) mitt i natten for att saga at mig att ta pa mig skorna (!). Jag vet fortfarande inte varfor.

I Madrid akte vi ut till Toledo och sag McKatedral o Co men det var en betydligt roligare stad an Corcovado. Till slut hade vi den otroliga lyckan att fa tag pa biljetter till tjurfaktning (for 3.65 Euro !!) i Madrid. Det var riktigt, riktigt fascinerande. Jag som aldrig riktigt varit nan djurvan (Hej Ludde) behovde ju inte bekymra mig om djurens val och kunde insupa hela tillstallningen utan kval.

Som sagt, buss ar billigare an hostel och jag skulle ju anda till Barcelona sa jag tog en ny nattbuss dit. Sag katedralerna och akte till Nou Camp saklart men stupade sedan i sang (efter tva natter i rad pa nattbuss). Dagen efter akte jag till Andorra. Det var litet men rymde mig i ett par timmar… Det var skont med lite berg och dalar och klar luft och sant.

Min absolut sista dag i Barcelona tog jag ledigt fran resandet och gjorde absolut ingenting. Jo, pa kvallen traffade jag Alvaro, en kompis fran Slovakientiden, och tog ett par ol. Det var riktigt kul att ateruppleva lite Bratislavaminnen!

Jag hoppas jag inte latit overdriver pessimistisk nu for det har anda inte kants sa. Nar slutet pa resan borjar narma sig ar det latt att man bara ser malet och inte riktigt bryr sig om de sista dagarna. Dartill blev det otroligt mycket promenerande (ibland med vaskan) ofta runt 6-7h per dag, lagbudget gor att man inte kan och varme gor att man inte vill ata sa mycket, hoppiga nattbussar och bullriga hostel gor att man inte sover sa mycket. Allt detta gor att man latt blir lite trott.

Jag behover inte saga hur skont det ar att nu vara framme i London hos Camilla. Jag har inlett dagen med tva-tre filmer, en underbar frukost och nu ska jag ta en lang varm dusch. Med lite tur finns det sen bade las, toaring och toapapper ocksa!

Vi ses snart!

 

Kara dagbok,

Nu ar jag antligen tillbaka i Europa igen. Det blev lite val spannande att komma tillbaka dock. Flygbiljetten som jag skulle anvanda for att ta mig till Miami hade fatt sin reservation installd sa jag blev inte inslappt pa planet. Jag hade dock “tur” som fick ta en annan rutt och komma fram till Miami kl 1.30 pa natten vilket var sadar lagom kul med tanke pa min tidigare uppfattning om Miami. Hade jag inte tagit den rutten hade jag dock missat mitt flyg fran Miami sa det var inte sa mycket att gora. Jag studsade saledes genom halva Centralamerika (mellanlandade i El Salvador och Nicaragua) innan jag kom fram till USA natten efter 4e juli (deras nationaldag).

Miami fick en upprattelse nar jag strosade runt pa Miami beach morgonen efter, det var riktigt fint och jag gick tom ner till stranden och badade!….!!! Det var med stor gladje jag gick till flygplatsen for att antligen aka hem till Europa, den kara kontinenten dar det finns cafeer pa replangds avstand, dar man kan ata kebab och dar klockan inte gar 7h fel! D

Jag landade i Madrid via en genvag (las mellanlandning) i Zurich, hittade ett hostel och stupade i sang efter att natt och jamnt ha sovit eller atit de senaste 48 timmarna. Flygplansmat ar dyrt och flygplansstolar obekvama. Resorna underlattades dock av att det var osedvanligt mycket sydamerikanskor ute och flog som jag bekantade mig med pa flygplatser och flyg.

Madrid visade sig fran sin soliga sida och jag strosade runt och tittade pa sevardheter lite pliktskyldigt. Mitt enda riktiga mal var dock att se Real Madrids hemmaarena och det gjorde jag saklart. Det galler att veta vad som ar viktigt!

Mina tankar var dock mest pa att komma ner till Torremolinos och mamma samt hennes “overraskning”. I ungefar en dag efter att mamma forst berattade om denna overraskning var jag helt ovetande. Sen pratade jag med en kompis i Costa Rica. Hon berattade att hennes mamma hade gjort nat liknande for hennes student och att det visade sig vara hennes kusin (och inte en sportbil). Vi slog vara kloka huvuden ihop och la ihop 24+1 och delade med 7 och fick fram Lillasysters fodelsedag! Denna hypotes blev mer eller mindre bekraftad nar jag pratade med mamma dagen innan och hon sa “vi” vantar pa dig dar och “vi” landar si och sa. Antingen hade mamma blivit schizofren eller sa var Lillasyster med. Jag hade for ovrigt ocksa en overraskning for mamma. I fem veckor hade jag odlat skagg (for forsta gangen i mig), det ar ocksa darfor det har varit ganska bristfalligt med narbilder pa mig de senaste gangerna. Jag rakade dock bort allt samma kvall som jag kom fram.

Vi tre spenderade sen en hel vecka i semesterpara…orten Torremolinos. Det fanns egentligen inget att gora och vi besokte nastan ingenting och det var alldeles, alldeles underbart! Efter sex veckor med standigt planerande for morgondagen, resande pa obekvama flyg och bussar blev jag bortskamd med en riktig sang, restaurang varje dag och total avslappning pa stranden. Tack mamma!! Vi solade pa dagarna och strosade runt gagatan pa kvallarna och jag och Mike spelade en hel del kort. Det mest spannande som hande var att jag skar mig pa en raka! Vi akte forstas pa en liten utflykt till Ronda, en gammal fin stad vid ett gigantiskt stup.

Efter all denna avslappning var jag ju tvungen att aka bort fran civilisationen igen. Jag ville aka over vattnet till Marocko trots manga varningar, Lonely Planet skrev “Tanger has the greatest hustler in the world” och de flesta andra berattade liknande saker. Tanger skulle tydligen vara en ganska pafrestande stad men att det var ok sa lange man inte akte ensam. Jag tog saledes med mig min vaska ocksa och akte over. Trots att jag var forberedd pa det mesta och misstanksam mot allt sa lyckades jag anda med att hamna i kniviga situationer (inte bokstavligt talat). Mostafa som “jobbade for regeringen (med IDkort och allt)” och bad fem ganger om dan. Han hjalpte mig saledes att hitta ett billigt hotell, visade mig runt pa lite mattvaverier och tog mig sedan med pa mattvisning och traditionellt marockanskt mintte. Sedan tog han med mig pa tretton andra souveniraffarer dar jag inte kopte nanting. Till slut tog han mig motvilligt tillbaka till hotellet. Han fick ju troligtvis provision fran affarerna och hade inte tjanat en Dirham sa jag forstod att jag skulle bli tvungen att betala honom. Aven om han inte var hotfull sa kandes det anda otrevligt, jag blev av med honom genom att ge honom de 12 euro som jag hade pa mig (och som jag visste att han visste att jag hade).

Jag var ju inte sa sugen pa att ga ut igen efter det men annu mindre sugen pa att lata mig knackas sa jag gick ut igen. Tangers gamla stad ar valdigt svar att hitta i, grander overallt och man ser inte langre an 50 meter eftersom det svanger hela tiden. Jag arbetade upp en taktik att ga fram och tillbaka langre och langre strackor sa att jag hela tiden hittade hem och till slut kunde jag rora mig relativt obehindrat. Vid den enda sevardheten av rang, Kasbah (slottet) sa traffade jag pa en annan man. Han hette Mostafa och jobbade for regeringen och bad fem ganger om dan. Jag berattade for honom att jag bara kunde ge honom 2 Dirham (cirka 2 kr) men han borjade guida anda. Han var trots allt ganska trevlig trots att jag var var valdigt avvisande sa efter att han berattat hela historien om slottet sa gav jag honom 20 istallet. Han var sadar lagom nojd med det men gav sig efter fem minuter och 10 mer Dirhams. Hela alltihop var, trots att jag kom ganska billigt undan, riktigt irriterande. Jag var tvungen att ga snabbt hela tiden och inte prata med nagon! Det var intressant att se och uppleva nat helt annat men knappast nat jag gor om! Min hamnd mot stan var den gruvligaste jag kunde komma pa. Jag var helt enkelt trevlig tillbaka, jag gav brod till fattiga och forsokte hjalpa andra vilsna turister. Lite for att visa mig sjalv och stan att jag inte skulle bli som dom!

Viktigast av allt var dock att jag kom tillbaka saker och valbehallen. Jag tror att Allah tog ut sin hamnd genom att gunga baten ordentligt pa vagen tillbaka till Spanien. Jag satt och madde finfint medan Marockanerna spydde som grisar runtomkring.

Nar jag kom fram akte jag till Storbritannien, narmare bestamt Gibraltar. Det var fint men jag akte inte ens upp pa klippan och tittade pa de varldskanda aporna. Jag var trott, det var sent och de ville ha en halv formogenhet for det ocksa. Istallet traffade jag pa en svensk som jag akte till Sevilla med.

Efter att ha klarat mig genom hela Tanger och inte ens fatt nat knark medsmugglat kunde jag antligen andas ut pa bussen till Sevilla. Da stannar bussen vid en vagtull efter nan timme in i Spanien. Efter fem minuter kommer en polis ombord med min vaska i handen och ber mig komma ut. Han papekar att hunden luktat knark i min vaska och borjar fraga mig tusentals fragor (pa spanska) medan fem andra poliser river ut kallingar och sexleksaker (ok, det var logn) mitt framfor ogonen pa de andra passagerarna. Jag var egentligen inte jatteorolig for jag hade haft jarnkoll pa vaskan under hela tiden. Aven om mina kallingar var sa illaluktande att det kunde raknas som illegala substanser sa hittade de saklart ingenting, bad om ursakt och lat mig, svettig och nervos, ga tillbaks pa bussen.

Phew!

Nu ar jag i Sevilla. Jag ska ta det ganska lugnt har.

 

Chipp chipp dagboken,

Nu har jag varit pa hajk! Jag akte till en liten halvo i Costa Rica kand for att fortfarande ha regnskog. Jag inkvarterade mig pa ett riktigt laskigt pensionat i en liten by som heter Puerto Jimenez. Fran detta baslager hyrde jag talt, kopte fardkost och snorde pa mig mina sandaler. En mindre lastbil skjutsade ut mig de tva timmarna till djungelns utkant. Jag gick den forsta timmen langs stranden till den forsta djungelstationen dar jag sov forsta natten.

Jag sov i mitt talt pa stenhard sand med min vaska som huvudkudde och ryggflasket som madrass och vaknade saledes upp i tid ocksa. Forsta dagen skulle vara en promenad in till en annan djungelstation som heter Sirena. Hajken gick over stock och sten langs en mer eller mindre upptrampad stig. Ibland fick jag vada over mindre floder och ibland fick jag svinga mig i lianer over storre stup. Ok, det sista var logn.

Det laskiga var egentligen att jag gick sjalv och tidvattnet. Om nanting skulle ha hant, tex om de tva giftormarna jag sag hade sett mig forst, hade jag i princip bara mig sjalv att hoppas pa. Tidvattnet var en annan sak. Jag hade lite tidspress att hinna till vissa punkter innan tidvattnet kom in. Da kunde jag bli fast…

Lyckligtvis sa hande ju inget av det dar. Det storsta problemet var min mentala halsa. Redan efter en timme borjade jag sjunga for mig sjalv, efter tre timmar borjade jag prata med djuren, efter fem timmar latsasringde jag hem och efter sju timmar pratade jag med min ende van, promenadkappen Krille. Slutligen efter atta timmar var jag framme vid djungelstationen. Dar vantade nagot annu varre.

Konstpaus.

Sverige-Holland. En brusig TV dodade min sista energi och jag gick vemodig till talts. Jag lyckades tigga till mig en kudde och sov med den som madrass.

Jag var uppe med tup…forlat, vralaporna (de satter igang vid gryningen till skillnad fran de forbannade Costa Ricanska nattupparna) och gick hem igen med bestamda steg. Det tog ocksa bara fem timmar att ga hem.

Lustigt nog spenderade jag resten av dagen i baslagret med att spatsera omkring, jag gick och matade lite Kajmaner men langtade mest ivag.

Morgonen efter tog jag saledes baten ivag for att kunna ta mig till Panama. Jag satt langst fram i foren och fick till min stora gladje se en rocka och flygfisk! Det var bland det sjukaste jag sett!

Diverse bussresor senare hamnade jag pa kvallen i Panama City. Stan var ganska amerikansk och ganska ren och fin ocksa vilket jag efter ett par dagar i bushen tyckte var ganska skont.

Jag spenderade den forsta dagen tillsammans med en portugis och en hollandska att hitta en segelbat som skulle ga genom kanalen. Det ar namligen nan regel som sager att alla batar maste ha 6 personer om de ska ga igenom kanalen och vissa segelbatar behover saledes folk. Det var dock lagsasong sa vi lyckades tyvarr, tyvarr inte. Det hade varit riktigt coolt, och gratis!

Min andra dag hade jag egentligen bara ett mal. Att se kanalen, Panamakanalen alltsa, och kunna saga Byt Kanal. En liten ordvits som hangt med vid varje bilresa jag gjort, de var smakul vid smakanaler, halvkul vid Gota kanal och det ar ju helt uppenbart att det ar skitkul vid den storsta av dem alla!

Jag akte hem dagen darpa i en alltfor luftkonditionerad buss (las frystempererad). 20 h till San Jose Costa Rica. Inklusive tre timmar vid gransen dar de oppnade min vaska tva ganger. Jag borjade smaprata med en tjej som var i samma buss som mig. Hon var trevlig men valdigt konstig och uppenbarligen daliga nyheter. Det forsta de fragade mig nar jag blev instangd i ett rum med mina uppackade vaskor och tva granspoliser var hur jag kande tjejen osv. Hon blev for ovrigt kvar vid gransen nar vi andra fortsatte in i Costa Rica.

Jag var helt slut nar vi kom fram till San Jose mitt i natten. Jag tog en taxi till ett nattoppet kafe (man vill inte ga pa gatorna dar nar det ar morkt) och vantade in morgonen. Tre koppar kaffe senare vagade jag mig ut och ivag.

Vid det har laget vad jag dodligt trott pa Costa Rica, att standigt bli behandlad som en vandrande planbok, bussresor, bonor och ris och ville egentligen bara hem. Det fanns dock en sak till jag ville gora och det var forsranning.

Det visade sig ocksa vara det tuffaste jag gjort har. En heldag i en gummibat med sex andra. Virvlande vatten, tva man overbord, hisnande landskap och bara skitkul! Bland det basta var anda att vid ett tillfalle dar forsen var lugn men strom, dar hoppade vi av baten och bara flot. Helt underbart.

Mindre underbart ar att efter nara sex veckor i tropisk sol da jag klarat mig fran solbranna lyckades jag till slut steka lar och axlar i en aptitlig falurod solbranna.

Idag ska jag bara ta det lugnt och imorgon aker jag till Miami.

Chipp, chipp!

 

Kara dagbok,

Jag lamnade ju dig i Nicaragua och jag hade egentligen inte tankt skriva sa har snart men nu fick jag helt plotsligt alldeles forskrackligt mycket tid over.

Jag akte ju som sagt till Nicaragua med nagra bekanta fran skolan. Vi tog en taxi fran gransen till en stad som heter Granada. Mina forvantningar pa Nicaragua var att vi praktiskt taget skulle fa ducka kulor hela vagen till var bunker (hostelet) men stan som vi kom fram till var riktigt fint och det enda vi fick ducka var alla pranglare som forsokte salja saker till oss.

Bunkern visade sig vara det finaste hostelet jag nansin varit pa. Det hade pool, gratis internet, hangmattor lite har och var och A/C. Det var ganska skont for stan i sig erbjod inte sa mycket. Det var iofs en riktigt fin stad, gammal och hade typ en massa san dar kultur men den var ganska liten sa efter en halvdag var det inte mycket mer att se. Vi akte da ut och tittade pa oarna och bekantade oss med lite mer apor, nasta dag akte vi till en marknad i en annan stad. Det var lite roligare eftersom det var valdigt smutsigt, trangt och i storsta allmanhet valdigt oturistigt (Granada hade en massa turister). Ett gang forsokte ficktjuva en av mina medresenarer vilket gjorde att de blev lite griniga. Det fortsatte aven nar vi satt och vantade pa bussen i centrum dagen efter och en kille som sag lite skum ut borjade narma sig oss efter att ha gluttat pa oss ett tag. Mina medresenarer var pa helspann och kilade snabbt darifran och namnde nat om att vi var saaaa nara att bli nerklubbade…mitt pa ljusa dagen, pa ett stort torg, en mot fyra…hmmm, jag tyckte att de overreagerade ganska kraftigt.

De ville inte ens forsoka hitta nat annat alternativ till att komma darifran till en annan stad vid stranden sa vi stannade helt enkelt kvar i var lilla bunker och tittade pa gratis-dvds.

Dagen efter gick vi skilda vagar, jag bussade ner till centrala Costa Rica och halsade pa Felipe som jag kande ifran Kansas. Vi akte sedan till en stad vid kusten som heter Manuel Antonio. De har en liten nationalpark med tropisk skog (med tillhorande djurliv) och en massa underbara strander. Efter att ha klattrat runt en liten udde, tajmat tidvattnet och gatt en liten stund hittade vi en nastan overgiven lagun som kantades av tropikskog som steg hundra meter runt. Vi befann oss som i en stor gryta av skog, strand och lagun. Jag solade i ungefar tre minuter och tjugiatta sekunder sen blev jag rastlos och borjade ova puttar pa eremitkraftor (de lever i sma hal som man kan putta ner dom i om man ar elak).

Vi spenderade sista kvallen med ett sexpack vid stranden och pratade vasentligheter. Morgonen efter gick jag upp for att hinna med 5 bussen till San Isidro dar jag ar nu. Min nasta buss gar om fem timmar vilket leder oss tillbaka till varfor jag skriver ett helt dagboksinlagg nar jag egentligen inte hade nat att skriva om.

Jo! Jag kom pa en rolig grej! I Nicaragua. Nar vi vantade pa bussen. Tva av traktens sjuttielva hundar hade uppenbarligen funnit tycke for varandra och bedrev alskog i ett litet grasparti till allman beskadan. Nar de var klara blev de bestulna fran cigarett och smaprat eftersom de uppenbarligen hade fastnat. Ett fenomen som tydligen intraffar da och da. Roligt bara det, men sen kom traktens andra hundar och ville ha sin del av det roliga. Det hela (ur)artade till ett danskt gruppeknall, uppenbarligen tyckte inte den nytillkomne hunden att det var trangt nog! Vi skrattade sakert i fem minuter.

Oj, nu fick jag lite brattom att gora absolut ingenting i 4h och 58 minuter. Maste skynda mig.

Puss och kram

Christoffer

 

Kara dagbok,

Jag lovade att ta det lugnt sista veckan i Monteverde och det lyckades jag ganska bra med ocksa. Det blev mest filmkvallar och mysiga hemmakvallar med familjen sista veckan till stor gladje for min planbok.

Till mindre gladje for min planbok sa har skolan en massa resor och utflykter osv till overpriser. Jag lyckades dock hanga med mina nyvunna smasyskon och deras foraldrar nar de akte ut till Stilla Havskusten och surforten Tamarindo nar de akte dit. Det var lite obekvamt att aka med deras foraldrar men en snabb overtalning fran min kara planbok gjorde att jag gav med mig. Jag bokade rum pa ett hostel som var bland det varsta jag sett, ett platskjul med en sang mer eller mindre men deras foraldrar tog sitt forbarmande och lat mig sova pa soffan pa deras lyxhotell.

Tamarindo har nastan lika manga surfare som iguaner springande langs gatorna. Vi tillbringade dock storsta delen med de forstnamnda och jag lyckades ganska bra med surfandet (stod upp minst 10 ggr). Jag lyckades dock annu battre med att hitta tillbaka till hotellrummet nar fotbolls-EM satte igang. En skon avkoppling fran surfingen som gick hart at min arma kropp.

Pa sondagen blev jag skjutsad till Flamingo vid Stillahavskusten dar jag skulle lasa min sista vecka. Jag hamnade hos en familj som bodde i ett litet sott gult och blatt hus med en fin tradgard och en massa harliga djur. Det lilla sota gula huset hade en harligt gammaldags flakt och det rustika plattaket hade oppningar som tillat nattens musik att avnjutas till sangs. Dar spenderade jag min varsta natt hittills.

Ni markte sakert att kustlinjen gick ner nagra meter i sondags. Det var for att halva Stilla Havet simmade omkring i mina bihalor efter surfingen. Varken det eller faktumet att jag badade i min egen svett kylde dock ner mig. Den rustika flakten var sa bullrig att jag praktiskt taget fick valja mellan att sova eller vara nagotsanar avkyld. Nattens musik bestod av brakande hundar, en felinstalld tupp som satte igang langt fore bokad vackning och till sist vralapor.

Nar natten antligen var slut gick jag upp for att avnjuta djupfriterade agg med insprangd broccoli. Jag var nastan glad att jag inte hann ata upp min mat nar bussen kom for tidigt for att hamta upp mig.

Min forsta dag var jag ganska forstaerligt en zombie. Mina tankar lag ocksa mest pa den stundande premiarmatchen. Jag avnjot denna underbara 5-0 match pa en hotellbar. Har blev jag for sjuttitolvte pamind om en vacker sommardag i Genoa -90. Min kypare slank med en liten lapp med min nota som laste “Costa Rica 2, Sverige 1”. Ganska roligt faktiskt.

Starkt av kampatakterna i Portugal vande min lycka i Costa Rica igen. Jag fick en ny flakt, familjen som varit lite konstig innan visade sig vara ganska trevlig och jag forsokte till och med snappa upp lite av vad som hande pa mina lektioner. Det var dock valdigt svart att fa motivation i varmen och sista veckan larde jag mig inte speciellt mycket och skolkade tom en halvdag.

Desto trevligare var eftermiddagarna. Vi softade i hotelpoolarna, spelade lite kort pa kvallarna och gick pa utflykter. Jag fick se en rocka pa en snorklingsutflykt men nagot som rockade annu mer var att se en blasfisk i ballongtillstand. Det var bland det roligaste jag sett i hela mitt liv! Tank dig en pruttballong med glosogon och sma flaxande fenor sa ar du inte ens i narheten!

Annars ar det latt att det gar inflation i upplevelser har. Det ar liksom lite svart att bli exalterad for varje ny grej man gor. Jag blev dock helt exalterad nar vi akte till en Rescue Park dar de tar hand om overgivna djur. Jag fick ha narkontakt med tama apor och 40 cm radjursungar. Det absolut basta var dock nar jag fick halla i en 4 manaders 20 cm vralapeunge som uppenbarligen tog mig for pappa och borjade suga min tumme!

En annan trevlig handelse var nar jag kom hem en dag och min pappa och hans kompis fran Spanien satt och drack ol pa den lilla altanen. Den lite aldre spanjoren visade sig vara riktigt trevlig att prata med och en speciell karaktar. De fyllde mig med ol innan jag gick ut och festade med de andra utlanningarna.

Djurupplevelser ar annars bland det roligaste har. Jag hade relativ narkontakt med vralapor och var nara att trampa pa en skorpion i beckmorkret pa vag hem en kvall.

Bland de mindre trevliga sakerna har ar inte maten men hur maten paverkar en. Jag gissar att om forstoppning var en OS-gren skulle jag kunna aspirera pa medaljplats. 5 dagar!

Naval, nar jag skriver det har befinner jag mig i Nicaragua. Jag akte hit i fredags med ett par bekanta fran skolan. Jag var nara att inte vilja aka for att det innebar att jag skulle missa Sverige-Italien. Jag lyckades dock se de sista underbara 20 minuterna pa en liten restaurang nar vi bytte buss. Nar Zlatan klackade in kvitteringen skrek jag sa att halva busscentralen tittade. Underbart var det!

Till allra sist vill jag passa pa att gratulera Anders och Calle som fyller 25 imorgon. Grattis!

Over och ut!

 

Kara dagbok,

Sist vi sags var jag i Monteverde, Costa Rica och dar befinner jag mig fortfarande. Detta ar faktiskt en andra version av denna dagboksanteckning. Det Costaricanska elverket valde att stanga av elen mitt under mitt geniala komponerande.

Jag pluggar alltsa fortfarande spanska, forra veckan var dock inte alls lika rolig som forsta veckan. I alla fall inte i skolan. Spanskan ar inte alls befriat fran irregulara verb, 17 verbformer och trettielva satt att saga samma verb (om man over huvud taget kommer ihag det). Detta fick jag lara mig denna vecka. Jag kan fortfarande inte fora en normal konversation med min familj. Mamman pratar for snabbt (en ohyggligt otrevlig egenskap som jag aldrig skulle utsatta nan annan for!), pappan pratar om absolut ingenting men dottern ar ju som sagt rolig att prata med. Jag har helt sonika adopterat henne som stallforetradande lillasyster.

Forutom spanskan har det varit en rolig vecka.

Mandag: Jag spelade fotboll med ett par amerikaner i, bokstavligt talat, ett moln. Vi kunde inte ens se de andra spelarna pga molnet. Till min stora besvikelse var inte moln gjorda av ett bomullsliknande, sott, hoppvanligt material utan var liksom…blott!

Tisdag: Den storsta grejen har i Monteverde ar nat som heter Skytrekking. Man aker ivag till ett berg som har en massa metallinor uppspanda over diverse dalgangar och sa. Sen klanger man sig fast pa en liten Indiana Jonespryl och hangrullar over pa andra sidan (se foto). Grymt roligt! En bana var 300 m over tradtopparna, en var pa 40 sekunder, en var (saklart) genom ett moln (man kunde inte se var man akte!). Den roligaste var dock genom typ en tunnel bland traden. Det var som att aka lian!

Onsdag: Vaknade, at bonor och ris. Det regnade efter skolan sa jag lag hemma i sangen och smafes lite under tacket (400g bonor, 4 koppar kaffe och cirka en halv ananas om dagen).

Torsdag: Akte pa en ridtur som var riktigt tuff. Inte bara fick mina benmuskler en tur som heter duga, vi klattrade aven ner till ett litet vattenfall (de har nastan mer vattenfall an bonor har) och sag pa vacker solnedgang. Det ar lite lustigt har, solen gar ner kl 6.30. Da langtar jag hem. Pa kvallen gick vi ut och tog en ol.

Helgen: Jag var i princip forberedd pa att aka pa en helgtur for mig sjalv men jag hangde pa ett gang underariga amerikaner och det visade sig vara ett riktigt bra val. De hade en forplanerad tur med guide. Vi akte till en livs levande lavasprutande vulkan som gar under artistnamnet Arenal. I ett billigt hotell vid botten av denna vulkan rullade vi in pa fredagkvallen.

Lordagen var valdigt intensiv. Som ansvarstagande och respektabel 25-aring sa tog jag sjalvklart hand om och uppfostrade mina 17-ariga medresenarer fran North Carolina. Det gick bra i ungefar 15 minuter, sen gick vi ut och fangade giftgrodor i skogen utanfor hotellet. Darefter plockade vi upp ytterligare ett par minderaringar och akte ut till en flod, inte for att forsranna, snarare for att flodsofta. Flodsoftning gar ut pa att man har tva sma batar och sa puttrar man ivag pa en flod, smaskar lite exotiska frukter, tittar pa lite djur (apor, sengangare, iguanas, krokodiler) och far solbranna pa knana (om man glommer smorja in dessa.

Darefter paddlade vi in till ett stall och klev upp pa hastryggen igen. Ungefar samtidigt borjade det regna vilket hade kunnat ses som nagot negativt. Istallet var det sjukt roligt! Det borjade ganska sa signifikativt med att en hast sket en av mina medresenarer over hela benet nar hon var fastklamd. Darefter, galopperade vi genom lerpolar och skvatte lera och hastskit over hela oss. Nar vi skulle ta oss over ett ganska valfyllt dike orkade inte min hast med mig och kastade av mig i diket istallet. Jag borjade saklart asgarva aterigen. Sadar fortsatte det, alla utom en kastades av vid nat tillfalle. Mindre kul blev det nar sanden i leran torkade lite och la sig tillratta pa mina innanlar. Samma innanlar som gnuggades mot hastryggen nar man travade. Jag vagar inte ens beskriva smartan som jag uthardade nar vi sedan kastade lasso och red over valdigt kuperat landskap. Roligt, kallt och smartsamt.

Vi at middag medan solen gick ner over vulkanen och akte sedan till ett par varma bad och kurerade vara svart slitna kroppar. Tillsammans med en sengangare vi nastan korde over sag vi lavan puttra ut ur vulkanen. Inte mycket, men tufft var det.

Istallet for att fa mina 17-aringar att bete sig som vuxna manniskor sa blev ju jag 17 igen. Pa sondagen fortsatte vi darfor med att gomma giftgrodor i varandras kalsonger etc. Sen akte vi till ytterligare ett vattenfall. Mitt forna forstand var som bortblast nar jag simmade i strommarna runt vattenfallet, klattrade pa hala stenar in under vattenfallet och riskerade liv och lekamen nar vi klattrade i forsen. Det sistnamnda var speciellt roligt.

Mindre roligt var hemresan. Costa Ricanska vagar ar mer perforerade an San Marinos malmaskor. Var forare hade dessutom rallyambitioner och svangde hej vilt mellan halen i vagen men lyckades anda traffa de mesta anda. Detta pagick i 4 h.

En rolig vecka alltsa. Den har veckan blir betydligt lugnare och betydligt billigare hoppas jag. Nasta vecka borjar fotbolls-EM…mmmm….

 

Kara dagbok,

Det har hade du inte raknat med va?! Tva inlagg pa under en vecka (det ar for ovrigt mer an vad AIK klarar av under en sasong numera!).

Jag har varit i Karibien och det var bra. Jag blev ivagsliten fran en dyr vulkanresa och istallet for att aka pa en minst lika dyr, av skolan ordnad, Karibienresa tog jag och tva amerikanskor (Lindsay och Sarah) lokalbussen till Puerto Viejo som ligger pa Costa Ricas ostkust (Karibienkusten alltsa).

Vi akte igenom stundtals bedarande landskap och hamnade i latt regn och morker i Puerto Viejo klockan 7. En kille fran bussen hjalpte oss att hitta ett coolt hostel dar de bland annat hade en tradkoja man kunde sova i. Vi bosatte oss i hangmattorna.

Puerto Viejo ar starkt Jamaicainfluerat, mycket reggae, mycket rastaflator och mycket cigaretter som luktar liksom konstigt. Vi gick till en reggaebar men nojde oss med ol som luktade liksom normalt och gungade lite reggae (nagot som till och med jag klarar av att dansa till). Det var ungefar har som jag insag att den dar Sarah kanske inte plockade alla sympatipoang som fanns tillgodo. Jag vet inte sakert men jag tror hon namnde att hon hade universitetspoang i att prata om sig sjalv.

Vi steg upp tidigt pa lordagen for att pa direkten fa en kolibri inflygandes i vart lilla rum. Den brummade in snabbt och flog ut lika snabbt, (formodligen nar den kande lukten av mina sandaler). Darefter hyrde vi ett par cyklar och cyklade till en strand ett par kilometer darifran. Detta var en kul resa for man far inte bara kryssa mellan en massa laskiga krabbor pa vagen, man cyklar genom en vag som ar mitt inne i djungeln trots att man hela tiden bara ar ett hundratal meter fran stranden.

Mitt inne i denna djungel traffade jag pa en herre som om mojligt var annu segare an ovan namnda amerikanska, en sengangare! Under de fem minuter vi beskadade denna varelse hann han med att plocka en frukt och stretcha en arm. Ungefar som mig pa morgonen alltsa.

Stranden var bade grym och anda inte. Den var inte vit och havet inte ljusblatt men vattnet var lojligt varmt och palmerna kantade den kilometerlanga stranden. Jag och Sarah tog ett dyk som var det nasta basta jag nansin gjort…samt det andra. Det roligaste jag sag var typ en hummer och en krabbspindel. Jag ar inte saker men jag tror min meddykerska fortsatte prata om sig sjalv aven under vattnet (det kom bubblor fran henne hela tiden i alla fall).

Betydligt trevligare var det att bada i vagorna och dricka ol i sandbrynet med Lindsay. Som hamnd for att inte humrarna visat sig mer under dyket gick vi till en narliggande restaurang och at upp deras infangade kusiner.

Vi firade var forsta dag utan regn med att ga ut och hamnas pa lite mer fisk pa en narliggande sushirestaurang och sen spenderade vi kvallen som sig bor med att traska i strandkanten i manljuset. Riktigt, riktigt fint var det.

Lika trevlig som lordagen var, lika jobbig blev sondagen. Jag steg upp med tre timmars somn i kroppen och akte buss hem tillbaka till San Jose i fem timmar, fortsatte med taxi en timme tillbaka till San Joaquin dar jag blev upplockad av en ny buss som tog mig till Monteverde, en skumpig resa pa ytterligare fem timmar.

Monteverde ar en stad bland molnen, bokstavligen. Den ar helt otroligt belagen mitt uppe i bergen och ALLT ar gront. Jag fick en ny familj som var trevliga men tyvarr inte i narheten av min forra familj. Jag var deras forsta studiebarn och jag tror mamman var lite orolig for hon plirade konstigt pa mig mest hela tiden. De har dock en underbar 9-aring som jag mutade med en kemisk-bryt-och-lys-lampa (tack Michaela!) och som gillar att umgas med mig. Familjen gar och lagger sig kl 20.30 och gar upp kl 5. Det rimmar inte helt med mina sovvanor men att bli vackt kl 5.30 for att ta en okristligt kall dusch och sen ata bonor till frukost gor det hela lite lattare.

I mitt nya hem insag jag tyvarr ocksa att jag inte kan lika mycket spanska som jag forst trodde. De kan namligen inte ett ord engelska och jag kan inte ens fraga om det ar nat jag inte fattar. Inte omojligt men betydligt svarare. Skolan har ar dock minst lika bra sa jag hoppas i alla fall kunna lara mig hur man sager “Sju sjosjuka sjoman pa skeppet Shanghai satte igang varmvattnet och lat Christoffer sova till kl 7 atminstone!”.

Costa Rica har en av varldens fa aktiva vulkaner. Pa kvallen kan man se den spruta lava. Dit ska jag i helgen.

Besos y abrasos

Christoffer

ps. Jag har lart mig en kul grej. Det kallas att sova, man gar och lagger sig och liksom somnar pa direkten och sen fortsatter man sa tills man vaknar 9-10 timmar senare. Det ar underbart!

 

Kara dagbok,

Nu har jag tryggt och sakert landat i Costa Rica. Narmare bestamt i en liten stad som heter San Joaquin de Flores, en bit utanfor huvudstaden San Jose. Det ar synd att saga att det ar en fin stad (las by) for det ar ganska smutsigt och sa. Staden ligger inklamd i en stor dal tillsammans med ett par andra stader, lite som Monterrey ungefar och omgivningen ar magnifik!

Jag lamnade USA 3 pa morgonen till tonerna av ett alldeles underbart askvader, utan att sova och bilade i tva timmar till Kansas City (fruktansvart jobbigt). Jag sov mig sen igenom hela USA och landade till slut i San Jose. Dar blev jag skjutsad till det som som skulle bli min Familia Tica (typ min Costa Rica vardfamilj). Mina tva storsta orosmoment var hur familjen skulle vara och om skolan skulle vara ok. Bada tva overraskade mig positivt!

Familjen bestar av mamma (lagar underbar mat), pappa (gor tval i uthuset), barn (en flicka pa 21 och en pojke pa 15) och det tar hand om mig som om jag vore deras egen. De pratar natt och jamnt engelska sa det ar spanska som galler. Mitt mal med min vistelse har var att jag skulle kunna fora en hygglig konversation pa spanska nar jag var klar. Detta lyckades jag med redan forsta veckan!

Skolan ar alltsa mycket bra och mycket intensiv. 4 h om dagen, tre personer pa en larare och han pratar spanska hela tiden. De flesta andra pa skolan ar tjejer (typ 75 %) och praktiskt taget alla ar fran USA. Skolan anordnar utflykter till diverse parker och aventyrsgrejer varje dag men det ar ganska dyrt sa jag har undvikit ett par for att kunna gora det sjalv under mina tva resveckor. Jag akte dock pa en tur till en park dar vi fick se kolibris (grymt coola!), enorma fjarilar och ett par otroligt vackra vattenfall. Skolan har ocksa anordnat salsalektioner och costaricamatlagningslektioner. Jag vill inte pasta att jag lyckades med nagotdera!

Costa Rica har for narvarande vinter (de har bara vinter och sommar) och det innebar regnperiod. Det regnar nastan som pa bestallning fran 15-18 varje dag och da osregnar det verkligen. Det ar egentligen inga problem men lite trist om man aker pa utflykt under denna tid (som den jag namnde).

Staden jag bor i, och alla andra stader har ocksa, gor det hela lite enklare for oss stackars icke-ticos genom att helt enkelt inte ha nagra vagskyltar over huvud taget! Man far helt enkelt ta sig fram pa kann och utnyttja de fa riktmarken som finns (kyrkan etc). Adresserna lyder typ “50 m fran bensinstationen, gult hus vid ett stort trad”!

Till helgen ska jag aka med ett par amigas till Karibiska kusten och softa lite, sen maste jag skynda mig tillbaka pa sondagen for att hinna med bussen till Monteverde dar jag ska spendera min andra vecka. Det kanns nastan lite trist att lamna stan efter bara en vecka, speciellt eftersom jag lart kanna nya kompisar och min familj ar helt kanon!

Ikvall ska jag, din tillgivne skribent, ga pa salsaklubb med delar av var lilla skola. Hall utkik efter katastrofrapporter pa din narmaste nyhetsbyra.

Forsta sammanfattningen: Spanska!, vanlighet, fula stader i mycket, mycket vacker natur.

Hasta luego

Christoffer