Currently viewing the category: "Costa Rica"

Chipp chipp dagboken,

Nu har jag varit pa hajk! Jag akte till en liten halvo i Costa Rica kand for att fortfarande ha regnskog. Jag inkvarterade mig pa ett riktigt laskigt pensionat i en liten by som heter Puerto Jimenez. Fran detta baslager hyrde jag talt, kopte fardkost och snorde pa mig mina sandaler. En mindre lastbil skjutsade ut mig de tva timmarna till djungelns utkant. Jag gick den forsta timmen langs stranden till den forsta djungelstationen dar jag sov forsta natten.

Jag sov i mitt talt pa stenhard sand med min vaska som huvudkudde och ryggflasket som madrass och vaknade saledes upp i tid ocksa. Forsta dagen skulle vara en promenad in till en annan djungelstation som heter Sirena. Hajken gick over stock och sten langs en mer eller mindre upptrampad stig. Ibland fick jag vada over mindre floder och ibland fick jag svinga mig i lianer over storre stup. Ok, det sista var logn.

Det laskiga var egentligen att jag gick sjalv och tidvattnet. Om nanting skulle ha hant, tex om de tva giftormarna jag sag hade sett mig forst, hade jag i princip bara mig sjalv att hoppas pa. Tidvattnet var en annan sak. Jag hade lite tidspress att hinna till vissa punkter innan tidvattnet kom in. Da kunde jag bli fast…

Lyckligtvis sa hande ju inget av det dar. Det storsta problemet var min mentala halsa. Redan efter en timme borjade jag sjunga for mig sjalv, efter tre timmar borjade jag prata med djuren, efter fem timmar latsasringde jag hem och efter sju timmar pratade jag med min ende van, promenadkappen Krille. Slutligen efter atta timmar var jag framme vid djungelstationen. Dar vantade nagot annu varre.

Konstpaus.

Sverige-Holland. En brusig TV dodade min sista energi och jag gick vemodig till talts. Jag lyckades tigga till mig en kudde och sov med den som madrass.

Jag var uppe med tup…forlat, vralaporna (de satter igang vid gryningen till skillnad fran de forbannade Costa Ricanska nattupparna) och gick hem igen med bestamda steg. Det tog ocksa bara fem timmar att ga hem.

Lustigt nog spenderade jag resten av dagen i baslagret med att spatsera omkring, jag gick och matade lite Kajmaner men langtade mest ivag.

Morgonen efter tog jag saledes baten ivag for att kunna ta mig till Panama. Jag satt langst fram i foren och fick till min stora gladje se en rocka och flygfisk! Det var bland det sjukaste jag sett!

Diverse bussresor senare hamnade jag pa kvallen i Panama City. Stan var ganska amerikansk och ganska ren och fin ocksa vilket jag efter ett par dagar i bushen tyckte var ganska skont.

Jag spenderade den forsta dagen tillsammans med en portugis och en hollandska att hitta en segelbat som skulle ga genom kanalen. Det ar namligen nan regel som sager att alla batar maste ha 6 personer om de ska ga igenom kanalen och vissa segelbatar behover saledes folk. Det var dock lagsasong sa vi lyckades tyvarr, tyvarr inte. Det hade varit riktigt coolt, och gratis!

Min andra dag hade jag egentligen bara ett mal. Att se kanalen, Panamakanalen alltsa, och kunna saga Byt Kanal. En liten ordvits som hangt med vid varje bilresa jag gjort, de var smakul vid smakanaler, halvkul vid Gota kanal och det ar ju helt uppenbart att det ar skitkul vid den storsta av dem alla!

Jag akte hem dagen darpa i en alltfor luftkonditionerad buss (las frystempererad). 20 h till San Jose Costa Rica. Inklusive tre timmar vid gransen dar de oppnade min vaska tva ganger. Jag borjade smaprata med en tjej som var i samma buss som mig. Hon var trevlig men valdigt konstig och uppenbarligen daliga nyheter. Det forsta de fragade mig nar jag blev instangd i ett rum med mina uppackade vaskor och tva granspoliser var hur jag kande tjejen osv. Hon blev for ovrigt kvar vid gransen nar vi andra fortsatte in i Costa Rica.

Jag var helt slut nar vi kom fram till San Jose mitt i natten. Jag tog en taxi till ett nattoppet kafe (man vill inte ga pa gatorna dar nar det ar morkt) och vantade in morgonen. Tre koppar kaffe senare vagade jag mig ut och ivag.

Vid det har laget vad jag dodligt trott pa Costa Rica, att standigt bli behandlad som en vandrande planbok, bussresor, bonor och ris och ville egentligen bara hem. Det fanns dock en sak till jag ville gora och det var forsranning.

Det visade sig ocksa vara det tuffaste jag gjort har. En heldag i en gummibat med sex andra. Virvlande vatten, tva man overbord, hisnande landskap och bara skitkul! Bland det basta var anda att vid ett tillfalle dar forsen var lugn men strom, dar hoppade vi av baten och bara flot. Helt underbart.

Mindre underbart ar att efter nara sex veckor i tropisk sol da jag klarat mig fran solbranna lyckades jag till slut steka lar och axlar i en aptitlig falurod solbranna.

Idag ska jag bara ta det lugnt och imorgon aker jag till Miami.

Chipp, chipp!

 

Kara dagbok,

Jag lovade att ta det lugnt sista veckan i Monteverde och det lyckades jag ganska bra med ocksa. Det blev mest filmkvallar och mysiga hemmakvallar med familjen sista veckan till stor gladje for min planbok.

Till mindre gladje for min planbok sa har skolan en massa resor och utflykter osv till overpriser. Jag lyckades dock hanga med mina nyvunna smasyskon och deras foraldrar nar de akte ut till Stilla Havskusten och surforten Tamarindo nar de akte dit. Det var lite obekvamt att aka med deras foraldrar men en snabb overtalning fran min kara planbok gjorde att jag gav med mig. Jag bokade rum pa ett hostel som var bland det varsta jag sett, ett platskjul med en sang mer eller mindre men deras foraldrar tog sitt forbarmande och lat mig sova pa soffan pa deras lyxhotell.

Tamarindo har nastan lika manga surfare som iguaner springande langs gatorna. Vi tillbringade dock storsta delen med de forstnamnda och jag lyckades ganska bra med surfandet (stod upp minst 10 ggr). Jag lyckades dock annu battre med att hitta tillbaka till hotellrummet nar fotbolls-EM satte igang. En skon avkoppling fran surfingen som gick hart at min arma kropp.

Pa sondagen blev jag skjutsad till Flamingo vid Stillahavskusten dar jag skulle lasa min sista vecka. Jag hamnade hos en familj som bodde i ett litet sott gult och blatt hus med en fin tradgard och en massa harliga djur. Det lilla sota gula huset hade en harligt gammaldags flakt och det rustika plattaket hade oppningar som tillat nattens musik att avnjutas till sangs. Dar spenderade jag min varsta natt hittills.

Ni markte sakert att kustlinjen gick ner nagra meter i sondags. Det var for att halva Stilla Havet simmade omkring i mina bihalor efter surfingen. Varken det eller faktumet att jag badade i min egen svett kylde dock ner mig. Den rustika flakten var sa bullrig att jag praktiskt taget fick valja mellan att sova eller vara nagotsanar avkyld. Nattens musik bestod av brakande hundar, en felinstalld tupp som satte igang langt fore bokad vackning och till sist vralapor.

Nar natten antligen var slut gick jag upp for att avnjuta djupfriterade agg med insprangd broccoli. Jag var nastan glad att jag inte hann ata upp min mat nar bussen kom for tidigt for att hamta upp mig.

Min forsta dag var jag ganska forstaerligt en zombie. Mina tankar lag ocksa mest pa den stundande premiarmatchen. Jag avnjot denna underbara 5-0 match pa en hotellbar. Har blev jag for sjuttitolvte pamind om en vacker sommardag i Genoa -90. Min kypare slank med en liten lapp med min nota som laste “Costa Rica 2, Sverige 1”. Ganska roligt faktiskt.

Starkt av kampatakterna i Portugal vande min lycka i Costa Rica igen. Jag fick en ny flakt, familjen som varit lite konstig innan visade sig vara ganska trevlig och jag forsokte till och med snappa upp lite av vad som hande pa mina lektioner. Det var dock valdigt svart att fa motivation i varmen och sista veckan larde jag mig inte speciellt mycket och skolkade tom en halvdag.

Desto trevligare var eftermiddagarna. Vi softade i hotelpoolarna, spelade lite kort pa kvallarna och gick pa utflykter. Jag fick se en rocka pa en snorklingsutflykt men nagot som rockade annu mer var att se en blasfisk i ballongtillstand. Det var bland det roligaste jag sett i hela mitt liv! Tank dig en pruttballong med glosogon och sma flaxande fenor sa ar du inte ens i narheten!

Annars ar det latt att det gar inflation i upplevelser har. Det ar liksom lite svart att bli exalterad for varje ny grej man gor. Jag blev dock helt exalterad nar vi akte till en Rescue Park dar de tar hand om overgivna djur. Jag fick ha narkontakt med tama apor och 40 cm radjursungar. Det absolut basta var dock nar jag fick halla i en 4 manaders 20 cm vralapeunge som uppenbarligen tog mig for pappa och borjade suga min tumme!

En annan trevlig handelse var nar jag kom hem en dag och min pappa och hans kompis fran Spanien satt och drack ol pa den lilla altanen. Den lite aldre spanjoren visade sig vara riktigt trevlig att prata med och en speciell karaktar. De fyllde mig med ol innan jag gick ut och festade med de andra utlanningarna.

Djurupplevelser ar annars bland det roligaste har. Jag hade relativ narkontakt med vralapor och var nara att trampa pa en skorpion i beckmorkret pa vag hem en kvall.

Bland de mindre trevliga sakerna har ar inte maten men hur maten paverkar en. Jag gissar att om forstoppning var en OS-gren skulle jag kunna aspirera pa medaljplats. 5 dagar!

Naval, nar jag skriver det har befinner jag mig i Nicaragua. Jag akte hit i fredags med ett par bekanta fran skolan. Jag var nara att inte vilja aka for att det innebar att jag skulle missa Sverige-Italien. Jag lyckades dock se de sista underbara 20 minuterna pa en liten restaurang nar vi bytte buss. Nar Zlatan klackade in kvitteringen skrek jag sa att halva busscentralen tittade. Underbart var det!

Till allra sist vill jag passa pa att gratulera Anders och Calle som fyller 25 imorgon. Grattis!

Over och ut!

 

Kara dagbok,

Sist vi sags var jag i Monteverde, Costa Rica och dar befinner jag mig fortfarande. Detta ar faktiskt en andra version av denna dagboksanteckning. Det Costaricanska elverket valde att stanga av elen mitt under mitt geniala komponerande.

Jag pluggar alltsa fortfarande spanska, forra veckan var dock inte alls lika rolig som forsta veckan. I alla fall inte i skolan. Spanskan ar inte alls befriat fran irregulara verb, 17 verbformer och trettielva satt att saga samma verb (om man over huvud taget kommer ihag det). Detta fick jag lara mig denna vecka. Jag kan fortfarande inte fora en normal konversation med min familj. Mamman pratar for snabbt (en ohyggligt otrevlig egenskap som jag aldrig skulle utsatta nan annan for!), pappan pratar om absolut ingenting men dottern ar ju som sagt rolig att prata med. Jag har helt sonika adopterat henne som stallforetradande lillasyster.

Forutom spanskan har det varit en rolig vecka.

Mandag: Jag spelade fotboll med ett par amerikaner i, bokstavligt talat, ett moln. Vi kunde inte ens se de andra spelarna pga molnet. Till min stora besvikelse var inte moln gjorda av ett bomullsliknande, sott, hoppvanligt material utan var liksom…blott!

Tisdag: Den storsta grejen har i Monteverde ar nat som heter Skytrekking. Man aker ivag till ett berg som har en massa metallinor uppspanda over diverse dalgangar och sa. Sen klanger man sig fast pa en liten Indiana Jonespryl och hangrullar over pa andra sidan (se foto). Grymt roligt! En bana var 300 m over tradtopparna, en var pa 40 sekunder, en var (saklart) genom ett moln (man kunde inte se var man akte!). Den roligaste var dock genom typ en tunnel bland traden. Det var som att aka lian!

Onsdag: Vaknade, at bonor och ris. Det regnade efter skolan sa jag lag hemma i sangen och smafes lite under tacket (400g bonor, 4 koppar kaffe och cirka en halv ananas om dagen).

Torsdag: Akte pa en ridtur som var riktigt tuff. Inte bara fick mina benmuskler en tur som heter duga, vi klattrade aven ner till ett litet vattenfall (de har nastan mer vattenfall an bonor har) och sag pa vacker solnedgang. Det ar lite lustigt har, solen gar ner kl 6.30. Da langtar jag hem. Pa kvallen gick vi ut och tog en ol.

Helgen: Jag var i princip forberedd pa att aka pa en helgtur for mig sjalv men jag hangde pa ett gang underariga amerikaner och det visade sig vara ett riktigt bra val. De hade en forplanerad tur med guide. Vi akte till en livs levande lavasprutande vulkan som gar under artistnamnet Arenal. I ett billigt hotell vid botten av denna vulkan rullade vi in pa fredagkvallen.

Lordagen var valdigt intensiv. Som ansvarstagande och respektabel 25-aring sa tog jag sjalvklart hand om och uppfostrade mina 17-ariga medresenarer fran North Carolina. Det gick bra i ungefar 15 minuter, sen gick vi ut och fangade giftgrodor i skogen utanfor hotellet. Darefter plockade vi upp ytterligare ett par minderaringar och akte ut till en flod, inte for att forsranna, snarare for att flodsofta. Flodsoftning gar ut pa att man har tva sma batar och sa puttrar man ivag pa en flod, smaskar lite exotiska frukter, tittar pa lite djur (apor, sengangare, iguanas, krokodiler) och far solbranna pa knana (om man glommer smorja in dessa.

Darefter paddlade vi in till ett stall och klev upp pa hastryggen igen. Ungefar samtidigt borjade det regna vilket hade kunnat ses som nagot negativt. Istallet var det sjukt roligt! Det borjade ganska sa signifikativt med att en hast sket en av mina medresenarer over hela benet nar hon var fastklamd. Darefter, galopperade vi genom lerpolar och skvatte lera och hastskit over hela oss. Nar vi skulle ta oss over ett ganska valfyllt dike orkade inte min hast med mig och kastade av mig i diket istallet. Jag borjade saklart asgarva aterigen. Sadar fortsatte det, alla utom en kastades av vid nat tillfalle. Mindre kul blev det nar sanden i leran torkade lite och la sig tillratta pa mina innanlar. Samma innanlar som gnuggades mot hastryggen nar man travade. Jag vagar inte ens beskriva smartan som jag uthardade nar vi sedan kastade lasso och red over valdigt kuperat landskap. Roligt, kallt och smartsamt.

Vi at middag medan solen gick ner over vulkanen och akte sedan till ett par varma bad och kurerade vara svart slitna kroppar. Tillsammans med en sengangare vi nastan korde over sag vi lavan puttra ut ur vulkanen. Inte mycket, men tufft var det.

Istallet for att fa mina 17-aringar att bete sig som vuxna manniskor sa blev ju jag 17 igen. Pa sondagen fortsatte vi darfor med att gomma giftgrodor i varandras kalsonger etc. Sen akte vi till ytterligare ett vattenfall. Mitt forna forstand var som bortblast nar jag simmade i strommarna runt vattenfallet, klattrade pa hala stenar in under vattenfallet och riskerade liv och lekamen nar vi klattrade i forsen. Det sistnamnda var speciellt roligt.

Mindre roligt var hemresan. Costa Ricanska vagar ar mer perforerade an San Marinos malmaskor. Var forare hade dessutom rallyambitioner och svangde hej vilt mellan halen i vagen men lyckades anda traffa de mesta anda. Detta pagick i 4 h.

En rolig vecka alltsa. Den har veckan blir betydligt lugnare och betydligt billigare hoppas jag. Nasta vecka borjar fotbolls-EM…mmmm….

 

Kara dagbok,

Det har hade du inte raknat med va?! Tva inlagg pa under en vecka (det ar for ovrigt mer an vad AIK klarar av under en sasong numera!).

Jag har varit i Karibien och det var bra. Jag blev ivagsliten fran en dyr vulkanresa och istallet for att aka pa en minst lika dyr, av skolan ordnad, Karibienresa tog jag och tva amerikanskor (Lindsay och Sarah) lokalbussen till Puerto Viejo som ligger pa Costa Ricas ostkust (Karibienkusten alltsa).

Vi akte igenom stundtals bedarande landskap och hamnade i latt regn och morker i Puerto Viejo klockan 7. En kille fran bussen hjalpte oss att hitta ett coolt hostel dar de bland annat hade en tradkoja man kunde sova i. Vi bosatte oss i hangmattorna.

Puerto Viejo ar starkt Jamaicainfluerat, mycket reggae, mycket rastaflator och mycket cigaretter som luktar liksom konstigt. Vi gick till en reggaebar men nojde oss med ol som luktade liksom normalt och gungade lite reggae (nagot som till och med jag klarar av att dansa till). Det var ungefar har som jag insag att den dar Sarah kanske inte plockade alla sympatipoang som fanns tillgodo. Jag vet inte sakert men jag tror hon namnde att hon hade universitetspoang i att prata om sig sjalv.

Vi steg upp tidigt pa lordagen for att pa direkten fa en kolibri inflygandes i vart lilla rum. Den brummade in snabbt och flog ut lika snabbt, (formodligen nar den kande lukten av mina sandaler). Darefter hyrde vi ett par cyklar och cyklade till en strand ett par kilometer darifran. Detta var en kul resa for man far inte bara kryssa mellan en massa laskiga krabbor pa vagen, man cyklar genom en vag som ar mitt inne i djungeln trots att man hela tiden bara ar ett hundratal meter fran stranden.

Mitt inne i denna djungel traffade jag pa en herre som om mojligt var annu segare an ovan namnda amerikanska, en sengangare! Under de fem minuter vi beskadade denna varelse hann han med att plocka en frukt och stretcha en arm. Ungefar som mig pa morgonen alltsa.

Stranden var bade grym och anda inte. Den var inte vit och havet inte ljusblatt men vattnet var lojligt varmt och palmerna kantade den kilometerlanga stranden. Jag och Sarah tog ett dyk som var det nasta basta jag nansin gjort…samt det andra. Det roligaste jag sag var typ en hummer och en krabbspindel. Jag ar inte saker men jag tror min meddykerska fortsatte prata om sig sjalv aven under vattnet (det kom bubblor fran henne hela tiden i alla fall).

Betydligt trevligare var det att bada i vagorna och dricka ol i sandbrynet med Lindsay. Som hamnd for att inte humrarna visat sig mer under dyket gick vi till en narliggande restaurang och at upp deras infangade kusiner.

Vi firade var forsta dag utan regn med att ga ut och hamnas pa lite mer fisk pa en narliggande sushirestaurang och sen spenderade vi kvallen som sig bor med att traska i strandkanten i manljuset. Riktigt, riktigt fint var det.

Lika trevlig som lordagen var, lika jobbig blev sondagen. Jag steg upp med tre timmars somn i kroppen och akte buss hem tillbaka till San Jose i fem timmar, fortsatte med taxi en timme tillbaka till San Joaquin dar jag blev upplockad av en ny buss som tog mig till Monteverde, en skumpig resa pa ytterligare fem timmar.

Monteverde ar en stad bland molnen, bokstavligen. Den ar helt otroligt belagen mitt uppe i bergen och ALLT ar gront. Jag fick en ny familj som var trevliga men tyvarr inte i narheten av min forra familj. Jag var deras forsta studiebarn och jag tror mamman var lite orolig for hon plirade konstigt pa mig mest hela tiden. De har dock en underbar 9-aring som jag mutade med en kemisk-bryt-och-lys-lampa (tack Michaela!) och som gillar att umgas med mig. Familjen gar och lagger sig kl 20.30 och gar upp kl 5. Det rimmar inte helt med mina sovvanor men att bli vackt kl 5.30 for att ta en okristligt kall dusch och sen ata bonor till frukost gor det hela lite lattare.

I mitt nya hem insag jag tyvarr ocksa att jag inte kan lika mycket spanska som jag forst trodde. De kan namligen inte ett ord engelska och jag kan inte ens fraga om det ar nat jag inte fattar. Inte omojligt men betydligt svarare. Skolan har ar dock minst lika bra sa jag hoppas i alla fall kunna lara mig hur man sager “Sju sjosjuka sjoman pa skeppet Shanghai satte igang varmvattnet och lat Christoffer sova till kl 7 atminstone!”.

Costa Rica har en av varldens fa aktiva vulkaner. Pa kvallen kan man se den spruta lava. Dit ska jag i helgen.

Besos y abrasos

Christoffer

ps. Jag har lart mig en kul grej. Det kallas att sova, man gar och lagger sig och liksom somnar pa direkten och sen fortsatter man sa tills man vaknar 9-10 timmar senare. Det ar underbart!

 

Kara dagbok,

Nu har jag tryggt och sakert landat i Costa Rica. Narmare bestamt i en liten stad som heter San Joaquin de Flores, en bit utanfor huvudstaden San Jose. Det ar synd att saga att det ar en fin stad (las by) for det ar ganska smutsigt och sa. Staden ligger inklamd i en stor dal tillsammans med ett par andra stader, lite som Monterrey ungefar och omgivningen ar magnifik!

Jag lamnade USA 3 pa morgonen till tonerna av ett alldeles underbart askvader, utan att sova och bilade i tva timmar till Kansas City (fruktansvart jobbigt). Jag sov mig sen igenom hela USA och landade till slut i San Jose. Dar blev jag skjutsad till det som som skulle bli min Familia Tica (typ min Costa Rica vardfamilj). Mina tva storsta orosmoment var hur familjen skulle vara och om skolan skulle vara ok. Bada tva overraskade mig positivt!

Familjen bestar av mamma (lagar underbar mat), pappa (gor tval i uthuset), barn (en flicka pa 21 och en pojke pa 15) och det tar hand om mig som om jag vore deras egen. De pratar natt och jamnt engelska sa det ar spanska som galler. Mitt mal med min vistelse har var att jag skulle kunna fora en hygglig konversation pa spanska nar jag var klar. Detta lyckades jag med redan forsta veckan!

Skolan ar alltsa mycket bra och mycket intensiv. 4 h om dagen, tre personer pa en larare och han pratar spanska hela tiden. De flesta andra pa skolan ar tjejer (typ 75 %) och praktiskt taget alla ar fran USA. Skolan anordnar utflykter till diverse parker och aventyrsgrejer varje dag men det ar ganska dyrt sa jag har undvikit ett par for att kunna gora det sjalv under mina tva resveckor. Jag akte dock pa en tur till en park dar vi fick se kolibris (grymt coola!), enorma fjarilar och ett par otroligt vackra vattenfall. Skolan har ocksa anordnat salsalektioner och costaricamatlagningslektioner. Jag vill inte pasta att jag lyckades med nagotdera!

Costa Rica har for narvarande vinter (de har bara vinter och sommar) och det innebar regnperiod. Det regnar nastan som pa bestallning fran 15-18 varje dag och da osregnar det verkligen. Det ar egentligen inga problem men lite trist om man aker pa utflykt under denna tid (som den jag namnde).

Staden jag bor i, och alla andra stader har ocksa, gor det hela lite enklare for oss stackars icke-ticos genom att helt enkelt inte ha nagra vagskyltar over huvud taget! Man far helt enkelt ta sig fram pa kann och utnyttja de fa riktmarken som finns (kyrkan etc). Adresserna lyder typ “50 m fran bensinstationen, gult hus vid ett stort trad”!

Till helgen ska jag aka med ett par amigas till Karibiska kusten och softa lite, sen maste jag skynda mig tillbaka pa sondagen for att hinna med bussen till Monteverde dar jag ska spendera min andra vecka. Det kanns nastan lite trist att lamna stan efter bara en vecka, speciellt eftersom jag lart kanna nya kompisar och min familj ar helt kanon!

Ikvall ska jag, din tillgivne skribent, ga pa salsaklubb med delar av var lilla skola. Hall utkik efter katastrofrapporter pa din narmaste nyhetsbyra.

Forsta sammanfattningen: Spanska!, vanlighet, fula stader i mycket, mycket vacker natur.

Hasta luego

Christoffer