Currently viewing the category: "Österrike"

Hej igen

Som den belaste besokaren pa denna dagbok redan vet sa kom ju Calle hit anda fran Sverige (ett land som ligger langt bort norrut tydligen) for att resa runt i omgivningen och som vi gjort det!

Resan var ursprungligen planerad till att omfatta Wien, lite Slovakien och sen Budapest for att sedan expandera till att eventuellt omfatta Slovenien och kanske Kroatien vilket ar lite narmare sanningen.

Resan borjade atminstone i Wien.

I Wien skulle vi flanera runt, dricka milange (wienianskt kaffe), spana pa vackra byggnader, klaga over prisskillnaden osv. I sjalva verket flanerade vi runt centralstationen, drack en acklig milange, spanade pa tagtabellen, klagade inte alls utan akte vidare till Split, Kroatien. Vi lamnade alltsa knappt centralstationen i Wien, inte mig emot eftersom jag redan sett staden. Dessutom var vi bada riktigt sugna pa att resa.

Vi tog en underbar tagresa genom ett idylliskt alplandskap mellan Wien och Graz, satte vara fotter en kort stund pa en minst lika enastande slovensk (inte slovakisk) jord och stannade till slut i Zagreb for att byta till nattvagn. Vi hade otrolig tur har egentligen med tanke pa att vi fick en nattkupe pa ett annars fullbokat tag, dessutom hade vi tur som inte missade bytet (15 minuter tillgodo). Vi hade aven tur som fick dela sovhytt med en ytterst beskedlig hongkonges som forvisso pratade lite mer an vad jag orkade med men som var trevlig anda.

Vi vaknade till doften av havet utanfor Split och kom fram nagot forsenade, ganska trotta men mycket glada. Split var egentligen tankt som ett slutmal men vi blev lite sugna pa att ge oss ut i den adriatiska ovarlden och fortsatte var resa mot on Korcula. Vi tog en fullsmockad bat ut i ovarlden, slappte av de flesta pa on Hvar men fortsatte till Korcula. Korcula ar en o som Minna och Johanna hade besokt forra aret och inte sparat pa superlativen i sina forsok att beskriva on.

Saledes kande vi pressen att vi helt enkelt maste gilla stan (och on) men det visade sig inte vara helt svart. Det var verkligen en medelhavsidyll…i Adriatiska havet. Sma tranga grander med Lady och Lufsen hangande tvatt, omgivet av berg, blatt blatt hav och palmer.

Meningen var att vi skulle ha trampat i exakt samma fotspar som ovan namnda resenarer och bott hos en professor som hade ett hus som man praktiskt taget kunde hoppa ut fran fonstret och ner i vattnet. Denna professor var tyvarr sjuk sa vi fick noja oss med ett hus med 7 meter ifran vattnet. Skandal!!

Efter att ha antligen stannat upp efter en resa som tagit runt 30 timmar ifran Bratislava kunde vi antligen slanga av oss vara svettiga klader och dyka ner i 25 gradigt vatten! Underbart!

Ni som kanner mig val vet sakert min fallenhet for att leka lekar. Min favoritlek pa Korcula var till Calles stora gladje Gomma Nyckeln. Efter badet lekte vi detta, trots att vi var dodligt hungriga, i cirka 40 minuter innan vi till slut hittade den i min resvaska. Nu ar ju min resvaska stor som Adriatiska havet sa det var kanske inte sa konstigt. Kvallen spenderade vi genom att romantiskt strosa runt i Korcula, ata lite sjomat, prata lite djupheter medan vi satt och plaskade fotterna i det grunda vattnet.

Nu ar det ju sa att jag praktiskt taget enbart druckit ol de senaste veckorna sa rodvinet till maten gav upphov till en motreaktion dagen efter och jag hade tillstymmelsen till min forsta baksmalla. Och vad kan vara ett battre satt att bota det pa an att nymornad traska ut i vattnet och trampa pa en elak, ondsint och alltigenom fientlig sjoborre!

Med cirka 20 sma taggar i foten som praktiskt taget var omojliga att plocka bort fick jag fortsatta dagen. Jag fick dock tips att ett par trevliga irlandare som rakat i samma belagenhet dagen innan om hur man kunde bli av med taggarna. Samma irlandare var ocksa trevliga nog att lana ut sitt cyklop och snorkel sa att jag kunde beundra den Korculianska undervattensvarlden. Sikten var cirka 30 meter sa det var en riktigt trevlig upplevelse, jag kunde se sjoborrar (hrmpf!), sjogurkor, smafiskar, vatten och…nycklar. Nagon hade uppenbarligen tappat ett par nycklar dar jag simmade runt. Ett lustigt sammantraffande var att de liknade vara nycklar ganska mycket. Man skulle nog nastan kunnat tro att det varit vara nycklar om det inte varit sa att jag hade haft dom i min bakficka nar jag simmat ut!

Som sagt sa gillar jag ju att leka Gomma Nyckeln. Nu blev det inte sa roligt eftersom jag hittade nyckeln redan innan jag borjade leta. Det var dessutom lattare den har gangen eftersom jag gomt den i Adriatiska havet och inte i min enorma resvaska. Hadanefter bar Calle vara nycklar, inte lika roligt kanske men lite tryggare.

Pa eftermiddagen fortsatte vi via buss till Dubrovnik som vi hade hort skulle vara fint. Vi kunde aka med en riktigt fin, luftkonditionerad, rymlig men trasig buss. Den lyckades ga sonder pa en farja mellan ovarlden och fastlandet vilket gjorde att vi fick vanta in en ny buss. Inte oss emot dock, det var stralande fint vader. Naval, bussresan gick over ett fantastiskt fint berglandskap med utsikt over kusten. Vi somnade forstas anda men, men…

Jag valkomnades stralande av Dubrovnik av en liten vacker tradfagel som kvittrade en trudilutt och sedan sket en gron sorja i huvudet pa mig! Som vanligt blev vi ocksa valkomnade av en massa damer nar vi kom fram med bussen. Vi hade borjat vanja oss vi detta mottagande redan pa Korcula och Split. Damer som redan nar man stiger av bussen bjuder ut sig och vill att man ska folja med dom hem. Vi foljde forstas med en av dessa damer hem, en 60-aring som kanske hade sett sina basta dagar men vi var ganska desperata. Hon visade oss en riktigt fin dubbelsang och sa att vi kunde vara tva i den. Det gillade Calle och jag sa vi gav henne betalt och…nej…nej, nej! Jag tror du missforstar mig nu. Alltsa, vi blev uppraggade for att fa ett rum…att sova i…sova!

En mycket rolig sak som borjade bli mer och mer uppenbart anda sedan vi lamnat Slovakien var att den slovakiska jag lart mig under mina veckor, och som jag trott enbart skulle vara en dum grej att kunna, faktiskt visade sig vara ganska anvandbar. Jag kunde ha en liten, liten konversation med var kroatiska dam (kroatiska ar relativt likt slovakiska) och dessutom bestalla biljetter och grejs ganska smartfritt fran folk som inte besvara sig med att lara sig engelska, tyska eller ens svenska.

Den romantiska stamningen gjorde uppenbarligen Calle lite karlekssjuk for han forsokte flera ganger i somnen krypa upp till mig under natten men jag avbojde men vanligt bestamt alla narmelser. Jag tror han saknar Johanna lite.

Vi vaknade upp tidigt for att fortsatta till ett mycket spannande stalle men om det berattar jag mer nasta gang. Nu ska vi ju se Budapest!

Tagged with:
 

Hej

Nu borjar jag kanna att den 25 juli borjar flasa mig i nacken. Det borjar dra ihop sig mer och mer. Jag sorjer i och for sig inte over det. Det hade nog varit varre om jag akt direkt hem harifran, nu aker jag ju ivag pa en liten resa i trakterna runtomkring innan jag aker hem. Jag kanner redan angest for hur jag ska fa med mig min resvaska (las modell storre lagenhet) runtomkring. Jag kanske maste skaffa ett separat pass for denna.

Nu ar det ju inte darfor jag skriver utan for att jag varit utomlands igen och inte i vilket utomland som helst utan i Osterrike!

Men min historia borjar inte dar, den borjar givetvis med ett par ol. Dessa intogs pa gott humor med en allt vaxande skara internationeller (vi ar ju inte bara europeer) plus tva amerikanskor som Carlos bjudit hit. Var skara av IAESTE-killar (for det ar bara killar) borjar nastan vaxa ifran sig sjalv och jag borjar tappa kollen. Troligtvis har ni inte heller nan koll sa det kanske ar bast att jag gor en kort redovisning av truppen har:

-Arturo, Mexico. Den forste som intog Bratislava (tre veckor fore mig). Ett socialt geni som kanner alla haromkring, riktigt rolig att festa med.

-Carlos, Osterrike. Den andre, fodd i Peru, uppvaxt i Osterrike, bor i USA. Pa samma niva som mig nar det galler mycket och darmed mycket rolig att umgas med.

-Yassir, England. En rolig och ganska bortkommen indier/pakistanier/engelsman. Far langben att verka samlad och eftertanksam. Nykterist av religiosa skal (aterkommer dock om detta).

-Giorgos, Grekland. Troligtvis den trevligaste killen har som det ar svart att inte gilla. Kan liknas vid E.T. eftersom han ringer hem nastan hela tiden (ET phone home…remember?)

-Jaakko, Finland. Dricker som en finne, agerar som en italienare. Har varit har en vecka och konsumerat en hel del alkohol och en hel del slovakiskor ocksa om jag forstatt det ratt.

-Alvaro, Spanien. MJ, Syrien. Milos, Jugoslavien. Simos, Grekland. Valdigt nytillkomna…

Ja, ja…ni kanner igen detta. Jag borjar beratta en historia men avbryter mitt i. Nu fortsatter jag i alla fall…

Ol var det ja…eller snarare absinth. For er som inte kanner till det ar absinth nagot som narmast kan liknas vid flybransle. Det brinner och det ar starkt (“and it can lift a party of 240 people”). Absinthen dricks foretradesvis genom att man antander drinken. Satter handen over glaset sa att det slacks for att sedan dricka det (och darefter frusta som en galning). Sjalva satta-handen-pa-glaset-manovern ar lite knepig eftersom det kan gora ont. Antingen kan man gora som Giorgos och satta handen over, fa handen fastsugen mot glaset pga vakuum, fa panik av varmen och slanga glaset over bargolvet. Eller sa kan man gora som jag, som en adel gentleman slacka en amerikanskas glas som statt och brunnit alltfor lange eftersom hon inte vagade slacka den, satta handen over, upptacka att den inte alls vill slackas sa snabbt som den borde, halla kvar handen, halla kvar handen lite till, slacka drinken, skala, dricka drinken, frusta, springa ylande som en 5-manaders baby till baren och sno at sig fjorton liter is (jag har nu blasor pa handen i ett omrade stort som en enkrona).

En sadan start pa en kvall kan knappast bli battre, vi drog alla till en klubb pa en bat med 14 cm hogt i tak och dansade till 4. Nar vi kom hem upptackte vi att nagonting inte stod ratt till med Yassir, den nyktre engelsmannen. Han upptradde mer berusat an de flesta av oss aven om han enligt egen utsago endast druckit red bull. Sjalvklart agerade vi hjalpsamma kompisar som tog tillfallet i akt att lara honom att roka. Valdigt lustigt hursomhelst…

Hela denna torsdag bidrog naturligtvis till att jag var nagot sliten pa jobbet pa fredagen. Jag lyckades till och med somna framfor datorn (det sag ut som om jag jobbade!) pa jobbet. Hursomhelst, pa kvallen akte vi till Wien dar vi bodde hemma hos Carlos foraldrar i deras svenska (!) trahus. Och det var verkligen som att komma hem. For forsta gangen pa fem veckor at jag hemlagad mat och sov i en nagorlunda hygglig sang, satt i en skon soffa och sag pa tv osv… Jag kunde tom ha badat i deras inomhuspool om jag velat. Det ar sakert overflodigt att saga att det var riktigt trevligt.

Wien i sig var en vacker stad, nastan lite for vacker. Har ni sett Matrix Reloaded? Bra. Da vet ni hur det ar med alla magnifika slagsmalsscener. De ar valdigt valgjorda och sa men efter en halvtimme bryr man sig inte om det ar varken vackert eller valgjort. Allt ser likadant ut anda. Lite sa ar Wien, otroligt vackert overallt men det ar nastan lite lojligt for det ar sa manga magnifika byggnader att man nastan trottnar. Da ar det bra att kunna slinka in pa nagot av alla konditorier och ata nagra liter glass eller Sachentorte.

Wiens uteliv ar det inte heller nat fel pa, fredagen blev dock lugn eftersom vi var slitna sen torsdagen. Lordagen var vi forst pa en mycket illegal pub och sedan pa en ganska grym klubb med ganska ogrym publik. Om ni kommer ihag scenen i ovan namnda film nar Neo slass med ett hundratal kopior av agent Smith far ni kanske en bild av hur mycket killar det var dar. Dom hade en strippa dar ocksa (ett centraleuropeiskt fenomen?) men jag tror det bara var en bugg i programmet.

Efter all denna arkitekturiska skonhet var det skont att aka hem till Sweet home Bratislava och uppleva lite panelovy sidlitsko (betonghus) och billig ol igen. Just innan jag gick och la mig upptackte jag och Arturo en spontan svartpub pa studenthuset. Nan hade i hemlighet gjort om ett rum till en liten pub sen ett par manader tillbaka. Lite roligt.

Nu har jag suttit i ganska exakt tva timmar utan att ens oppna programmet jag jobbar i. Om min chef ens hade halvkoll pa hur omotiverad och lat jag ar for tillfallet skulle jag do ihjal av skamslighet!

Nasta helg? Rockfestival i Trencin saklart! Storsta affischnamn? Cardigans fran Sverige saklert!

Tagged with: