Currently viewing the category: "Kroatien"

Hej igen

Som den belaste besokaren pa denna dagbok redan vet sa kom ju Calle hit anda fran Sverige (ett land som ligger langt bort norrut tydligen) for att resa runt i omgivningen och som vi gjort det!

Resan var ursprungligen planerad till att omfatta Wien, lite Slovakien och sen Budapest for att sedan expandera till att eventuellt omfatta Slovenien och kanske Kroatien vilket ar lite narmare sanningen.

Resan borjade atminstone i Wien.

I Wien skulle vi flanera runt, dricka milange (wienianskt kaffe), spana pa vackra byggnader, klaga over prisskillnaden osv. I sjalva verket flanerade vi runt centralstationen, drack en acklig milange, spanade pa tagtabellen, klagade inte alls utan akte vidare till Split, Kroatien. Vi lamnade alltsa knappt centralstationen i Wien, inte mig emot eftersom jag redan sett staden. Dessutom var vi bada riktigt sugna pa att resa.

Vi tog en underbar tagresa genom ett idylliskt alplandskap mellan Wien och Graz, satte vara fotter en kort stund pa en minst lika enastande slovensk (inte slovakisk) jord och stannade till slut i Zagreb for att byta till nattvagn. Vi hade otrolig tur har egentligen med tanke pa att vi fick en nattkupe pa ett annars fullbokat tag, dessutom hade vi tur som inte missade bytet (15 minuter tillgodo). Vi hade aven tur som fick dela sovhytt med en ytterst beskedlig hongkonges som forvisso pratade lite mer an vad jag orkade med men som var trevlig anda.

Vi vaknade till doften av havet utanfor Split och kom fram nagot forsenade, ganska trotta men mycket glada. Split var egentligen tankt som ett slutmal men vi blev lite sugna pa att ge oss ut i den adriatiska ovarlden och fortsatte var resa mot on Korcula. Vi tog en fullsmockad bat ut i ovarlden, slappte av de flesta pa on Hvar men fortsatte till Korcula. Korcula ar en o som Minna och Johanna hade besokt forra aret och inte sparat pa superlativen i sina forsok att beskriva on.

Saledes kande vi pressen att vi helt enkelt maste gilla stan (och on) men det visade sig inte vara helt svart. Det var verkligen en medelhavsidyll…i Adriatiska havet. Sma tranga grander med Lady och Lufsen hangande tvatt, omgivet av berg, blatt blatt hav och palmer.

Meningen var att vi skulle ha trampat i exakt samma fotspar som ovan namnda resenarer och bott hos en professor som hade ett hus som man praktiskt taget kunde hoppa ut fran fonstret och ner i vattnet. Denna professor var tyvarr sjuk sa vi fick noja oss med ett hus med 7 meter ifran vattnet. Skandal!!

Efter att ha antligen stannat upp efter en resa som tagit runt 30 timmar ifran Bratislava kunde vi antligen slanga av oss vara svettiga klader och dyka ner i 25 gradigt vatten! Underbart!

Ni som kanner mig val vet sakert min fallenhet for att leka lekar. Min favoritlek pa Korcula var till Calles stora gladje Gomma Nyckeln. Efter badet lekte vi detta, trots att vi var dodligt hungriga, i cirka 40 minuter innan vi till slut hittade den i min resvaska. Nu ar ju min resvaska stor som Adriatiska havet sa det var kanske inte sa konstigt. Kvallen spenderade vi genom att romantiskt strosa runt i Korcula, ata lite sjomat, prata lite djupheter medan vi satt och plaskade fotterna i det grunda vattnet.

Nu ar det ju sa att jag praktiskt taget enbart druckit ol de senaste veckorna sa rodvinet till maten gav upphov till en motreaktion dagen efter och jag hade tillstymmelsen till min forsta baksmalla. Och vad kan vara ett battre satt att bota det pa an att nymornad traska ut i vattnet och trampa pa en elak, ondsint och alltigenom fientlig sjoborre!

Med cirka 20 sma taggar i foten som praktiskt taget var omojliga att plocka bort fick jag fortsatta dagen. Jag fick dock tips att ett par trevliga irlandare som rakat i samma belagenhet dagen innan om hur man kunde bli av med taggarna. Samma irlandare var ocksa trevliga nog att lana ut sitt cyklop och snorkel sa att jag kunde beundra den Korculianska undervattensvarlden. Sikten var cirka 30 meter sa det var en riktigt trevlig upplevelse, jag kunde se sjoborrar (hrmpf!), sjogurkor, smafiskar, vatten och…nycklar. Nagon hade uppenbarligen tappat ett par nycklar dar jag simmade runt. Ett lustigt sammantraffande var att de liknade vara nycklar ganska mycket. Man skulle nog nastan kunnat tro att det varit vara nycklar om det inte varit sa att jag hade haft dom i min bakficka nar jag simmat ut!

Som sagt sa gillar jag ju att leka Gomma Nyckeln. Nu blev det inte sa roligt eftersom jag hittade nyckeln redan innan jag borjade leta. Det var dessutom lattare den har gangen eftersom jag gomt den i Adriatiska havet och inte i min enorma resvaska. Hadanefter bar Calle vara nycklar, inte lika roligt kanske men lite tryggare.

Pa eftermiddagen fortsatte vi via buss till Dubrovnik som vi hade hort skulle vara fint. Vi kunde aka med en riktigt fin, luftkonditionerad, rymlig men trasig buss. Den lyckades ga sonder pa en farja mellan ovarlden och fastlandet vilket gjorde att vi fick vanta in en ny buss. Inte oss emot dock, det var stralande fint vader. Naval, bussresan gick over ett fantastiskt fint berglandskap med utsikt over kusten. Vi somnade forstas anda men, men…

Jag valkomnades stralande av Dubrovnik av en liten vacker tradfagel som kvittrade en trudilutt och sedan sket en gron sorja i huvudet pa mig! Som vanligt blev vi ocksa valkomnade av en massa damer nar vi kom fram med bussen. Vi hade borjat vanja oss vi detta mottagande redan pa Korcula och Split. Damer som redan nar man stiger av bussen bjuder ut sig och vill att man ska folja med dom hem. Vi foljde forstas med en av dessa damer hem, en 60-aring som kanske hade sett sina basta dagar men vi var ganska desperata. Hon visade oss en riktigt fin dubbelsang och sa att vi kunde vara tva i den. Det gillade Calle och jag sa vi gav henne betalt och…nej…nej, nej! Jag tror du missforstar mig nu. Alltsa, vi blev uppraggade for att fa ett rum…att sova i…sova!

En mycket rolig sak som borjade bli mer och mer uppenbart anda sedan vi lamnat Slovakien var att den slovakiska jag lart mig under mina veckor, och som jag trott enbart skulle vara en dum grej att kunna, faktiskt visade sig vara ganska anvandbar. Jag kunde ha en liten, liten konversation med var kroatiska dam (kroatiska ar relativt likt slovakiska) och dessutom bestalla biljetter och grejs ganska smartfritt fran folk som inte besvara sig med att lara sig engelska, tyska eller ens svenska.

Den romantiska stamningen gjorde uppenbarligen Calle lite karlekssjuk for han forsokte flera ganger i somnen krypa upp till mig under natten men jag avbojde men vanligt bestamt alla narmelser. Jag tror han saknar Johanna lite.

Vi vaknade upp tidigt for att fortsatta till ett mycket spannande stalle men om det berattar jag mer nasta gang. Nu ska vi ju se Budapest!

Tagged with: