Currently viewing the category: "Europa"

Jag var nere i Spanien förra helgen och hälsade på några kompisar jag lärde känna när jag var ambassadör för utbytesstudenter på Lunds Universitet för ett par år sen. Vi har hållt kontakten och ses någon gång nu och då på olika platser i Europa, förra gången Paris och nu i Tamariu på Spanska sydkusten.

Det var för övrigt en otroligt trevlig weekend och min enda ledighet den här delen av sommaren. Vi åkte runt bland orterna och stränderna kring Costa Brava, solade och åt gott.

I samband med den här resan annonserade det franska paret Kevin & Laetitia att de skulle gifta sig och jag blev inbjuden till bröllopet i Provence nästa sommar. Kevin berättade att varje kompisgrupp “måste” genomföra något form av spektakel, visa film, sjunga en sång etc. I samband med detta råkade jag lova att jag skulle göra detta på franska.

Jag pratar iofs lite franska men det är resultatet av en två månaders-kurs i Ecuador 2005.  Jag gillar ju utmaningar så det blir att putsa upp köksfranskan igen!

På tal om språk – detta franska par är otroligt härliga, framförallt när de pratar engelska. Varannan mening blir odödlig, jag kommer aldrig glömma när hon blev lite irriterad i en kö för att folk trängde sig före: “I don’t underztend why zey all shit in the lines!” – Hon menade förstås att de fuskade i kösystemet 🙂

Eller denna vecka när de började prata om familj en dag. Hur Kevin hade brytit sin farbror eller Laetitia hittat en massa fastrar i sängen. Här handlade det istället om Kevin som gjort illa ankeln (ankle/uncle) och Laetitia som haft myror (aunts/ants) i sängen!

Tagged with:
 

Italien är riktigt vackert och alpsluttningarna är ännu finare. Vi fortsatte vidare från Bassano mot de stora sjöarna i norr; Gardasjön och Comosjön. Allt i ett underbart vackert väder, varje gång vi stannade så var det som att gå ut i en bastu. Stannade gjorde vi dock ändå, en gång i Verona, lite för att köpa upp ett lager frukt osv. Bäst stannade vi vid Gardasjön och åt en alldeles otrolig lunch med en fantastisk utsikt. Lite olika korvar, ostar…antipasti. Italiensk mat är verkligen något speciellt, tysk mat är liksom hela kavalleriet medan italiensk mat är en krypskytt som prickar exakt rätt. Båda gör effekt men på olika sätt.

Vi hann bara runt halva Garda-sjön (som pappa blev lite sugen att flytta till) innan vi tog en färja över. Tack vare Göran Petter Sundgren (GPS) lyckades vi hitta alla såna här hamnar, städer, restauranger mm. Den var helt otrolig! Ännu roligare blev den när jag insåg att jag kunde byta språk på den så vi fick instruktionerna på spanska, franska osv.

Efter Gardasjön så fortsatte vi vidare till Comosjön som var fin men inte lika fin. Där tittade jag på karten och hittade ett välkänt namn – Bellagio, som hotellet i Las Vegas – det såg ut att ligga precis i korset på det Y som Como-sjön bildar. Ju närmare vi kom, desto mer förstod vi att det här var ett ganska lyxigt ställe, eller som en italienare beskrev det “Virri VIP”. Vi bodde på ett ställe som hette Miralago (“Se sjön”) men eftersom bara ett rum på hotellet hade denna utsikt så fick vi nöja oss med att sova.

Dagen efter hade vi plan att åka ner till farmors gamla ställe i Tovo di Villa Faraldi men vi insåg allt eftersom att det var en bra bit dit och svängde av mot Frankrike.

Vi åkte igenom ett dussintal tunnlar och förbi en massa kända alpställen, sen kom vi ut kring Chamonix och fortsatte inåt landet till Nantua.

Efter en ståndsmässig meny och prov på det franska köket var jag som sagt glad över att hitta internet igen. Jag var tvungen att göra ett psykologitest för ett jobb jag sökt.

Frankrike la vi oss under våra fötter ganska snabbt och hann ända fram till krokarna kring Bordeaux innan vi behövde fråga Göran efter hotell. Han valde att ge oss den kortaste vägen (istället för den snabbaste) vilket var ganska kul för att vi hamnade på en massa småvägar mitt bland vinfälten.

Hotellet visade sig vara snudd på fullbelagt och de hade bara en 1.20 säng kvar. Vi sov båda ganska kasst den natten.

Vi började få lite småbrådis upp till kusten för att hinna slappa lite. Men som alltid hittar man ju en massa kul på vägen, tex staden Cognac där jag gick in och köpte en flaska för €50. Pappa var glad för att hitta en massa Pineau de Cognac, dvs cognac med vinsaft. Nåt som han tydligen drack ganska ofta när han var ung. Vi hann också stanna förbi Nantes där jag shoppade runt lite. Lite lustigt egentligen eftersom det var andra gången jag var i Nantes på två år och shoppat kläder…

Till slut, till slut hamnade vi vid vattnet och en stad jag glömde namnet på i samma sekund som vi lämnade den. Det var verkligen ett vindpinat och vackert Bretagne vi hamnat vid. Vi gick såklart ut och åt en massa havsläckerheter, tex. ostron och havssniglar varav det senare var ruggigt gott! Sen blev vi lite sliriga och gick och spelade biljard. Jag imponerade, framförallt mig själv, med att föra en 30 minuters konversation på franska med en snubbe vi lirade med.

Vår sista anhalt längs Bretagne var Roscoff, då hade vi susat runt bland de höga och vackra klipporna hela dagen och tittat på utsikter och gamla skyttevärn. En annan intressant detalj med Bretagne är den starka inverkan av tidvattnet. En massa torrlagda båtar i hamnar där folk går runt och plockar musslor. En ganska bizarr syn.

Tidigt på lördagmorgonen (alltför tidigt) så steg vi upp för att åka båt över till Plymouth. Jag satt och jobbade hela vägen över och pappa avslutade sin 48 h ljudbok på vägen över, han var själv ganska imponerad över att ha hunnit med det (han har tyvärr sovit lite dåligt på resan). I själva verket har han nog hunnit med 96 h för han har fått spola tillbaka hela tiden då han somnar när han lyssnar på det.

Till slut kom vi då fram till det som varit resans egentliga mål. Cornwall och StIves (närmare bestämt Lelant) där Camilla, Richard, Bianca, Bengan och Inger väntade. Det var väldigt kul att träffa framförallt Camilla och Bianca. Båda log väldigt mycket och Bianca börjar mer och mer likna en sån där människa. Hon är helt sanslöst söt!! Pappa hade ett fint litet moment när han matade henne med nappflaska för första gången och hon jollrade och log om vartannat.

Efter mycket god mat, trevligt umgänge och regn åkte jag sen tillbaka till Sverige. Jag hann bara sova 5 h i min säng innan jag var tvungen att åka iväg till ett annat land. Om det berättar jag mer om nästa gång.

 

Tjena,

Just nu ligger jag i en hotellsäng i Frankrike. Jag vet dock inte exakt var jag är, tror staden heter Nantua. Det här är i princip första gången jag fått tag på internet på hela resan, österrikiska gästhus kryllar inte av WiFi direkt!

Vi har puttrat igenom Europa via Lund (min gamla studentstad), Danmark och Kiel (pappas gamla studenstad). Sen fortsatte vi till Berlin, där vi båda blev väldigt förtjusta i stadsdelen Mitte. Det var lite av en blandning av sunkigt, konstnärligt och klass på samma gång. Mycket graffitti och så. Riktigt roligt och jag skulle gärna återvända till Berlin. Framförallt för att prata lite mer tyska!

Efter Berlin fortsatte vi in i forna Östtyskland men det var verkligen inte mycket att titta på, lite fina skogar och alléer men annars bara åkrar, ängar och fält. Vi kopplade in sportväxeln på pappas C30 och susade ner till Alperna istället. Vi hann precis förbi München och in i nån liten alpby till sista serveringen på den lokala restaurangen. Jag tog en tysk sauerkrautbomb med wurzen, schnitzeln ,hünchen, brünchen, fliegen, schnüden, braten, brieten zwischen…typ. Väldigt tyskt och faktiskt väldigt gott. Jag har inlett ett hemligt kärleksförhållande till tysk mat. Säg inte till någon!

Vi fortsatte vidare in i djupaste Alperna och serpentinade oss fram genom vackra dalgångar och lugna bergsforsar. En dag gick vi och köpte lite korv, ost och öl och satte oss vid en liten fors och åt lunch, med de majestätiska bergen bakom som scen. Ölen kylde vi i den iskalla forsen. Helt otroligt vackert!

När vi närmade oss södra alperna och kom ut på slätten bakom kom värmen emot oss som en vägg, det var inte speciellt kyligt i Alperna men det var verkligen varmt på södersluttningen, runt 30 grader! På vägen dit passerade vi en av de vackraste platserna jag varit på, Cassare…Cazarro…Capricciosa….nånting-sjön. En liten, liten insjö i en absurd blå färg, inramad av en trolsk grön tallskog och i bakgrunden de hårda, slitna Dolomiterna. I bilderna har jag klippt bort turisterna som var där med oss men i min fantasi så är det en sån sjö man ska hitta när man är ute på en vandringstur mitt ute i ingenstans och ta ett morgondopp. Magnifico!

Vi åkte in till Bassano di Grappa som ligger i Grappa-distriktet. För dig som haft nöjet att slippa dricka Grappa så kan jag förklara att det är en spritsort gjort på…druvkärnor?! Det smakar i alla fall så. Inte speciellt gott men det går ner. Själva staden var riktigt vacker med en flod som gick igenom den gamla stan, det kändes väldigt italienskt. En bro, ett torg, en liten borg, sten, klart vatten. Vi åt middag och drack varandra till på gatorna i den lilla stan, och pratade väsentligheter.

Morgonen därpå satte vi oss i bilen igen. Hade jag inte haft så mycket att göra i bilen (hemsidor, böcker, titta på utsikter mm) så hade jag nog varit lite trött på åkandet. Men detta är ju trots allt en bilsemester och vi skulle ju upp till England nån gång också. Det skriver jag mer om snart…

 

Go weeeeest, life is peaceful there! Go east, life is inte alls speciellt lugnt!

Jag åkte med några jobbarkompisar (Ola, (E)Manuel och Patrik) till Riga i helgen. Kommer inte riktigt ihåg vad som var anledningen till att det just blev Riga, men jag har ju aldrig varit i Lettland och det är ju kul att se nya länder.

Vi bodde på ett hostel i centrala gamla stan. Upplägget var det vanliga för en weekendresa. Utgång på fredagen, bakishäng runt stan på lördagmorgonen, utgång på lördagen, ännu mer bakis på söndagen. Nu var iofs fredagen lite hetare för oss och jag trillade hem nån gång vid kvart över sprickan i glaset.

Morgonen efter var vi tvungna att gå ut och frulla tidigt för att Ola (aka. sockerpappa, aka cukurs tetis) skulle få motionera lite på hotellrummet. Jag kom fram till att vara småbakis kan ibland vara minst lika bra, om inte bättre, än själva partajet. Jag och Patrik (och sedan också Ola och Manuel) satt och småflummade, garvade och snackade oss igenom hela lördagförmiddagen. Sen gick jag och klippte mig, och bara det förtjänar egentligen ett eget blogginlägg.

Jag brukar köra mellanmjölksvarianten av frisyrer. Kort där bak och på sidorna och lite längre ovanpå. Det brukar ta allt från 15-20 min för en frisör att göra iordning. Nu tog det ganska drygt 1½ timme men jag trivdes bra ändå. Anledningen var självklart en sanslöst vacker frisörska som inte pratade ett ord engelska. Eftersom min lettiska är begränsad till att kunna säga:

Tack – Taldies

Kur ir – Var är

Säljer du kakor? – Vai tu pardod cepumus?

Sockerpappa – Cukurs tetis

…och olika kombinationer av dessa så begränsades konversationen ganska kraftigt. Hennes pappa var inte där och hon sålde inte kakor. Det tackade jag för.

Hursomhelst, det roliga med hela denna klippning var att hon var så otroligt nogrann, hon klippte i princip ett hårstrå i taget för att sedan ta ett steg tillbaka och allvarligt titta på hur detta påverkade frisyren. Tog fram en nagelfil, filade ner hårstråt lite till. Schamponerade hårstråt. Vaxade hårstråt. Osv.

Nu åkte vi ju över till Riga med en ganska oskyldig plan: att dricka en massa alkohol, se på en (1) kulturell attraktion och fraternisera lite med lokalbefolkningen. Eftersom det var 90 % grabbgäng som åkte över och alla hade ungefär samma plan så undrade vi om det var något som vi missat i Rigas rykte. Typ om Riga var Europas svar på Garbos. Vi (Patrik) hade dock en lokal kompis (Ilona) så vi kände oss väldigt unika.

Roligast på resan: När Ola skulle förklara vad vi arbetar med. Det var nåt sånt här “We make models for a rules based product configurator” vilket stämmer väldigt bra. Tänk dig sedan 6 ansikten som går från ett tillstånd av koncentration, engagemang och intresse på 0.02 s till ett tillstånd av fullständig och absolut nollställning. Om jag någonsin hade velat ha en kamera framme så var det nu. Jag skrattade så jag fick ont i magen! Det här är precis därför jag inte ens försöker förklara vad jag jobbar med.

Roligt 2: Jag har inflyttningsfest den 21a april. Jag hoppas att min lägenhet är klar då.

 

Nyss hemkommen från Kiev och spenderar min andra natt någonsin i min nya lägenhet. Ett lite halvsurt avslut på en riktigt trevlig helg. Hantverkaren Berry har inte varit här i helgen och satt upp mitt kök så lägenheten ser helt enkelt ut som…ja, Kiev.

Det har varit en jäkligt trevlig weekend om än inte helgalen. Jag och Patrik flög alltså över till Ukraina för att hälsa på Yulia och för att ha en kul helg i ett heeelt annat land. Kiev är ungefär som Bratislava, ganska fult men ändå ganska coolt. Det är lite mer svulstigt än Bratislava, större gator, fläskigare bilar mm.

När vi kom fram dit så var Yuli tvungen att jobba över så vi traskade runt stan och frös. Några snubbar försökte scamma oss men nåt halvkasst trick där de tappade nån påse framför oss och sen ville visitera oss…lite obehagligt men mest dumt. Sen sprang vi till slut på Yuli efter dryga fem timmars väntan…eller 3 års väntan. Det var längesen vi sågs. Hon såg dock sig lik ut tycker jag.

Av nån anledning åkte vi med några kompisar till henne till en fest på amerikanska marinkårens hus i Kiev. En ganska trist tillställning men jag fick tid att ta igen lite med Yulia i alla fall. Det blev en hyggligt tidig kväll och vi åkte tillbaka till vår “Soviet style” lägenhet som Yulia fixat åt oss. Det mest anmärkningsvärda med den var att man fick gå igenom 5 låsbara dörrar för att komma in och att det var över 4 m högt i tak. Fyra meter! Den var jättefin i allmänhet med fiskbensparkett och behov av spackel (hjärntvättad!). På tal om hjärntvätt, jag såg en bild på jordklotet häromdan…min första tanke när jag såg havsgravarna och bergen var att jorden behöver spacklas. Seriöst…

Spackla var dock inte vad vi gjorde när vi vaknade på morgonen utan snarare att traska runt stan igen. Nu med guide dock. Jag tyckte det var roligast att försöka tyda de kyrilliska skyltarna. Ukrainas alfabet är kyrilliskt, dvs konstigt. De har tagit vanliga bokstäver, knögglat till några och sen slängt dem i en stor hatt. Sen har de plockat upp bokstäverna och satt dem i oordning. H är N, 3 är Z. N är I osv.  Det är konstigt men lite roligt.

Skit samma, Yulia hade ordnat fest åt oss på kvällen så vi åkte till en Gipermarket och köpte med oss lite öl och vodka och åkte dit. 7 stekheta ukrainskor hade hon lyckats få dit också till vår stora glädje. Vi var där i nästan 10 h innan vi rullade hem på morgonkvisten. Fulla och glada.

Bakfulla och lite mindre glada vaknade vi imorse och frullade med Yulle. Hon hjälpte oss att översätta lite i menyn och hittade en drink som hette “Chram”. Tänk dig att hon förklarar detta med en kraftigt rysk brytning också, tänk Borat. Sen skrattar man hysteriskt. Hon hade inte sett filmen och fattade inte vad vi skrattade åt. “Wott iis zo fanni wit Chram?”.

Nåväl, en grymt skön helg. Några korta kommentarer:

  • Ingen fattade vad vi gjorde i Kiev i februari.
  • Jag har aldrig varit så uttorkad i hela mitt liv. Törstig hela tiden.
  • Bara medelålders män på flyget mellan Budapest och Ukraina. Sexannonser på turistkartan. Ukraina har en tydlig turistnisch. Det finns en anledning till att marknaden uppkommit iofs, ukrainskorna var i allmänhet jäkligt snygga.
  • Alla, ALLA, har pälsmössor och /eller pälsjackor. De flesta har ingen smak nånstans.
  • Yulia var en riktigt rolig guide. Hon gillar inte Ukraina vilket ju är lite roligt när man guidar. “Här är ytterligare en ful kyrka” osv.
  • Yulias rumskompis och bästa kompis hette Olga men kallades för Olja. Vi snittade på en ordvits i minuten åt detta faktum. Vad hon skulle kallas om hon varit mattant, om hon kommit från Irak, om hon var en säl, hur saker och ting går för henne (som smort). Jag misstänker att klassen på ordvitsarna kommer endast överträffas när vi åker till Lettland (det blir inte svårt…haha).

Imorgon ska jag tillbaka till jobbet. Imorgon ska jag ringa och vara arg på Berry. Vad fna är det med hantverkare egentligen? Varför har alla så idiotiska namn och varför har de inget vett i kroppen??

 

Kära, kära dagbok,

Nu har det så äntligen hänt. Jag har, som de flesta av er redan vet, efter 413 dagar äntligen kommit hem.

Mitt allra sista stopp blev i London hos Camilla och Richard. Det vore fel att säga att jag hade högtflygande planer på att titta in hela London (min plan var mest att titta till Camilla). Jag och Camilla spenderade dock nästan 40 minuter på British museum en dag. Jag ville se deras Egyptien-utställning med mumier och sånt och framför allt Rosetta-stenen. Jag hade nyligen läst en bok om hieroglyfer och tydningen av dessa och Rosetta-stenen har en betydande roll där. Vi tog också en utflykt alla tre till en väldigt kunglig park med tama rådjur och en annan kväll tog de ut mig på födelsedagsmiddag på Thairestaurang (mums).

Jag tog det istället väldigt lugnt. För lugnt visade det sig. Jag hade blivit jagad ända sedan Costa Rica verkade det som. Jag hade dock liksom 007 lyckats undkomma de mest listiga bakhåll och genom att ständigt hålla mig i rörelse hade jag lyckats lura mina belackare. När jag sedan tog det lugnt knackade de på dörren. Magbacillerna. Jag hade frossa, feber och flyt…dålig mage. Inte mig emot dock, jag fick ju bara ytterligare en anledning att stanna inne och kolla på film. Camilla var ocksa en underbar Florence Nightingale och hon och Richard tog väldigt väl hand om mig under hela min vistelse där. Tack!

På söndagen sen tog jag då till slut planet hem. Jag trodde hemresan skulle bli under nostalgitårar och kraftig hemlängtan men det kändes som att komma tillbaka från en längre semester. Jag antar att jag övat med att komma tillbaka från Lund en massa gånger så att jag kanske är van. Min välkomstkomitte bidrog kanske också till att det fortfarande lite kändes som jag var på semester. Istället för familj (som var bortrest) så stod Andrea där. Andrea är en schweiziska som jag och Calle lärde känna under två dagar i Prag för fyra år sen. Vi höll kontakten i tre månader och återupptog den när hon började planera en skandinavienresa för nån månad sen. Ganska lustigt alltså, jag kände inte ens igen henne.

Vi åkte tillbaka till Stockholm och tog en drink på Icebar. Sen tog jag hennes hungriga kompisar med på en sightseeingtur i Stockholm (tur att jag gjorde samma sak förra sommaren!) och till slut till en äkta svensk högkulturell klassrestaurang; Lilla Hantverkaren i Täby Kyrkby. Det är ju faktiskt så att svensk äta-mat-ute-kultur kretsar ganska mycket kring våra pizzerior så jag tog med dom på lite plankstek (väldigt helsvenskt väl?). Det var nog första gången hantverkaren fick schweiziskt besök!

De puttrade vidare mot Norge och jag satte, klockan 22 minuter över tio på kvällen, mina fötter hemma hos mamma. Och min resa var slut.

Jag vill passa på att tacka alla som läst denna dagbok och kommit med kommentarer (jag har läst varenda en) och så. Mest av allt vill jag tacka min mamma, pappa, mina systrar, Gud och mina fans. Utan er hade jag aldr….snyft…utan er had…förlåt….utanerhadejagaldrig klarat det här!

Över och ut, chokladstrut!

PS. Om ni vill titta in fotona från tidigare inlägg som ligger de uppe nu.

 

Kara dagbok,

Nu borjar det sannerligen narma sig slutet och inte mig emot! Den senaste veckan har resandet mest tett sig som ett jobb snarare an semester och vilket jobb sen! Taskiga arbetstider, dalig mat och obefintlig lon men a andra sidan far man resa mycket i arbetet, ha roliga arbetskompisar och fa en del insatt pa upplevelsekontot.

I takt med att jag uppskattade kyrkor, palats och museum allt mindre borjade ocksa mina pengar ta slut. Dartill ville jag ju inte garna betala for nanting som jag inte till fullo uppskattade sa jag har levt valdigt snalt den senaste veckan.

Jag tror jag namnde att jag traffade en annan svensk pa bussen till Sevilla. En riktigt hygglig goteborgare vid namn Peter. Det var riktigt kul att inte bara fa lite resesallskap men ocksa att kunna prata lite svenska, det visade sig att vi hade ungefar samma resvag sa vi slog folje.

Sevilla ar min favoritstad hittills, underbara sma grander och ett fint centrum men vi akte anda vidare efter en dag till Corcovado. En typisk sightseeingstad, en fin katedral, ett trevligt palats, lite mysiga tradgardar, en gammal romersk bro osv. Lite som turismens McDonalds sa att saga, man vet vad man far, det ar enkelt och igenkannbart. Det blir, liksom McDonalds, dock valdigt trakigt nar det ar den femte stan i rad med McKatedral o Co. Speciellt nar jag inte hade nan guidebok sa man kan lasa om historian bakom.

For att spara pengar vantade vi in nattbussen i Corcovado (10 Euro, resa och logi for natten inkluderat) och spenderade saledes 15h i denna stad som vi var klara med efter 2 h! Det var dock lite skont att kunna lagga sig i parken och smutta pa en ol, annars var det mest vatten och brod som gallde…och persikor! En annan grej som blir till problem nar man ar sahar hemlos ar att det i Spanien ar snudd pa omojligt att hitta en toa med De Gyllene Tre; las, toapapper, toaring.

Lojligt nog blev det efter 15h tristess valdigt spannande eftersom jag forskjutit vikten av att kopa bussbiljetter i tid. Vi kom dock bada med och sov knappt nanting pa vagen till Madrid. Busschaufforen stannade bussen och vackte mig (nar jag val somnade) mitt i natten for att saga at mig att ta pa mig skorna (!). Jag vet fortfarande inte varfor.

I Madrid akte vi ut till Toledo och sag McKatedral o Co men det var en betydligt roligare stad an Corcovado. Till slut hade vi den otroliga lyckan att fa tag pa biljetter till tjurfaktning (for 3.65 Euro !!) i Madrid. Det var riktigt, riktigt fascinerande. Jag som aldrig riktigt varit nan djurvan (Hej Ludde) behovde ju inte bekymra mig om djurens val och kunde insupa hela tillstallningen utan kval.

Som sagt, buss ar billigare an hostel och jag skulle ju anda till Barcelona sa jag tog en ny nattbuss dit. Sag katedralerna och akte till Nou Camp saklart men stupade sedan i sang (efter tva natter i rad pa nattbuss). Dagen efter akte jag till Andorra. Det var litet men rymde mig i ett par timmar… Det var skont med lite berg och dalar och klar luft och sant.

Min absolut sista dag i Barcelona tog jag ledigt fran resandet och gjorde absolut ingenting. Jo, pa kvallen traffade jag Alvaro, en kompis fran Slovakientiden, och tog ett par ol. Det var riktigt kul att ateruppleva lite Bratislavaminnen!

Jag hoppas jag inte latit overdriver pessimistisk nu for det har anda inte kants sa. Nar slutet pa resan borjar narma sig ar det latt att man bara ser malet och inte riktigt bryr sig om de sista dagarna. Dartill blev det otroligt mycket promenerande (ibland med vaskan) ofta runt 6-7h per dag, lagbudget gor att man inte kan och varme gor att man inte vill ata sa mycket, hoppiga nattbussar och bullriga hostel gor att man inte sover sa mycket. Allt detta gor att man latt blir lite trott.

Jag behover inte saga hur skont det ar att nu vara framme i London hos Camilla. Jag har inlett dagen med tva-tre filmer, en underbar frukost och nu ska jag ta en lang varm dusch. Med lite tur finns det sen bade las, toaring och toapapper ocksa!

Vi ses snart!

 

Kara dagbok

Det borjar bli dags for mig att sammanfatta var lilla men ack sa langa resa men jag vill inte gora om samma misstag och glomma kvar dig nanstans sa jag fortsatter med Prag.

En lang och utforlig resedagboksanteckning (del 2) gjord i Sightseeingstaden av alla stader kanske tyder pa att jag och Calle vid det har laget var ganska trotta pa sightseeing och hellre spenderade tid pa internetcafeer an i kyrkor. Vi hade dock en plan; att innan vi akte hem skulle vi i alla fall se kyrkan utsmyckad med manniskoben (!) och judiska kyrkogarden. Ett ganska overkomligt mal i en stad full av sevardheter…Vi lyckades i alla fall till halften!

Vi planerade att for forsta gangen ga ut och festa pa hela resan men jag maste tyvarr meddela att vi endast lyckades till halften med det ocksa. Jag vet inte om det berodde pa ett samre humor pa grund av att vi akte fast och fick bota for att vi tjuvakt pa sparvagnen eller om vi bara var trotta pa allt resande och det snalt tilltagna sovandet. Vi var helt enkelt inte sa festsugna.

Vi forsokte med att slumpmassigt peka ut en gata pa pragkartan pa vilken vi skulle besoka alla barer och ta en ol pa varje men vi hamnade bara pa en bakgata med tomma barer sa det var ju heller inte sa kul. Vi forsokte med olstuga och vi forsokte med rockklubb men stamningen blev aldrig hogre an att vi var tillfreds med Prag. Stamningen i var tvamannatrupp hojdes heller inte markvart av att fyrtio bulgariska prostituerade forsokte forgylla var kvall.

Dagen efter var vi i alla fall inte bakis nar vi forsov oss och fick checka ut ur rummet yrvakna pa fem minuter. Vi lyckades till slut komma ivag till judiska kyrkogarden (vilken vi missade forra gangen vi var i Prag) men fick darefter reda pa att manniskobenkyrkan jag namnde tidigare lag en timme utanfor Prag. Helt knackta av denna forodande uppgift gick vi till en olstuga for att inta lite flytande tjeckisk kultur istallet. En val utford turistuppgift vi fortsatte med tills vi akte till flygplatsen. Jag menar, vi var helt enkelt tvungna att inse vara begransningar; att turista i Prag ar helt enkelt inte mitt och Calles gebiet. Sa manga andra (valdigt manga andra!) gor det sa mycket battre, alltsa bor vi gora det vi kan, det vill saga dricka ol.

For att sammanfatta resan lite kort sa kan jag saga att den helt enkelt var kanon. Det var trist att vi inte kunde stanna langre pa varje stalle men vi hade egentligen att valja pa att se staderna vi besokte kort tid eller inte se dem alls och jag ar riktigt glad att vi valde det forsta alternativet. Jag ar riktigt sugen pa att aka tillbaka framforallt till Kroatien och Bosnien men nasta gang vill jag forbereda mig lite battre och lasa pa lite om nutidshistorien om omradet.

Nu ar jag hursomhelst alltsa i Stockholm som ligger vid ostkusten av Sverige (mitt emellan Norge och Finland). Har ska jag stanna i lite knappt tva veckor pa lite olika stallen. Med lite tur kommer jag kunna bo ganska gratis med maten inkluderad pa Hotel Daddyo och Plaza del Mamma och kanske nan natt pa Hostel Schwester an der Sundbyberg. Det ska hursomhelst bli spannande att se en stad i lite langre tid och jag ska sjalvklart rapportera om allt fran denna metropol.

Tills dess

Pa aterseende (<— svenska for hej da)

 

Hej

Den intelligente lasaren ser kanske att det poppar upp tva dagboksanteckningar pa samma dag. Samma lasare forstar sakert att jag fick felet ” & lang(8) & ” nar jag skulle forsoka lagga in anteckningen i Budapest sa det kommer tva istallet.

Nu ar jag i Prag for tillfallet men jag lamnade ju dig, kara lasare, i sticket just nar vi skulle aka en tidig morgonbuss ifran underbara Dubrovnik. Dar fortsatter nu min berattelse.

Resan fortsatte mot Bosnien Hercegovina. Vi akte bredvid en flod i dalgangarna i det ganska bergiga Bosnien och det var riktigt fint. Snudd pa det finaste landskapet vi sett pa var resa. Efter ett par timmar var vi framme i Mostar. Mostar ar (det har visste vi inte innan) kant for att staden ar uppdelad i en muslimsk och en kristen del och uppmarksammade delar av kriget utspelade sig har eftersom de bada stadsdelarna krigade mot varandra.

Staden delas av en flod och enda knutpunkten ar en bro. Denna bro ar inte bara en fysisk lank mellan stadsdelarna utan aven en symbolisk lank mellan de olika religionerna och folkslagen i staden. Denna bro raserades tyvarr under kriget och var under uppbyggnad nar vi var dar. Mostar var en riktigt spannande upplevelse, en liten fin stad med en riktigt gammal stadskarna och samtidigt kulhal i var och varannan byggnad.

Efter Mostar fortsatte vi mot en annan stad som ocksa skiljde sig ganska mycket fran det vi sett innan, Sarajevo. Jag hade sett mycket fram emot att se Sarajevo och blev mycket besviken nar det visade sig att det enda taget till Budapest vi kunde ta for att over huvud taget hinna med flyget gick en timme efter att vi kom dit. Vi hann alltsa bara se stan praktiskt taget nar vi akte in i den. Sorgligt eftersom det nog var den stan jag hade velat se mest av under hela resan.

I Sarajevo traffade vi pa en engelska som hette Helen som hade varit runt i Europa i cirka fyra manader. Hon skulle ocksa till Budapest sa vi delade kupe med henne upp. Det visade sig vara en riktigt bra ide. Hon var bade riktigt trevlig och hade manga bra historier att beratta. Dessutom hade hon sett Sarajevo och kunde stilla lite av den nyfikenhet vi hade om stan (samtidigt som hon odlade valdigt mycket mer).

Sjalva resan visade sig bli riktigt jobbig annars. Calle och jag hade bestamt sig for att spara lite pengar och kopte ingen nattkupe utan sov i sittkupen. Eftersom resan passerade tre granser under natten (med tva passkontroller vardera…vid olika tillfallen) samt biljettkontroller vid varje nytt land sa kanske ni inser hur mycket somn vi fick. Resan forgylldes som sagt av trevligt prat och en underbar middag pa brod, choklad och vin.

Jag vet att det verkar som om det ena stallet har varit finare an det andra vi kommit till och allt ar sa underbart och vackert. Det stammer faktiskt ganska langt forutom pa det lilla vi sag av Sarajevo och sen var entre i Budapest.

Vi kom namligen till Budapest ganska slutkorda och i hallregn. Nog kanske Budapest kan vara vackert men inte da i alla fall. Vi fick dock hjalp av Helen att hitta ett sjysst och billigt Hostel som vi dog ett par timmar pa. Kvaliten pa min resa runt sydeuropa forhojs knappast av, forlat mamma, att jag inte kan backpacka som vanligt folk utan far caserolla (dvs rulla 30 kiloskoffert) som besatt. Ett faktum som gett upphov till manga langa och svavelosande svordomar pa diverse sprak.

Budapest var, med vaskan pa rummet, lika enastaende som forra gangen nar regnet val slutade aven om det var lite trist att se samma sak en gang till. Den har gangen slapp jag dock betala boter i tunnelbanan pga utebliven biljett till de sjuuukt nitiska vakterna.

I nan form av reseguide hade vi last att man kunde besoka nat form av klassiskt badhus och trots att vi var ganska trotta och egentligen forsokte komma pa bortforklaringar att slippa (jag hittade inte mina badbyxor) sa gick vi dit. Mina borttappade badbyxor visade sig vara ett mindre problem eftersom det var ett nakenbad for hariga karlar. Nakenbad ar kanske att ta i eftersom man faktiskt fick ett par…badbyxor?…pizzaforklade?…en bit tyg att knyta framfor sig. Sjalva badet var i sig som en krypta med olika varma pooler och turkiska angbad. En riktigt tuff upplevelse som lyfte hela Budapest!

Kvallen spenderade vi med att ga att titta pa lite tuffa statyer i en bortglomd park med ett spokslott. Ni vet…Morgonen efter akte vi till Prag via fegistag (flygplan) och det ar alltsa dar vi ar nu. Om det hander nat kul ska jag nog beratta om det men den som lever och laser far se.

 

Hej igen

Som den belaste besokaren pa denna dagbok redan vet sa kom ju Calle hit anda fran Sverige (ett land som ligger langt bort norrut tydligen) for att resa runt i omgivningen och som vi gjort det!

Resan var ursprungligen planerad till att omfatta Wien, lite Slovakien och sen Budapest for att sedan expandera till att eventuellt omfatta Slovenien och kanske Kroatien vilket ar lite narmare sanningen.

Resan borjade atminstone i Wien.

I Wien skulle vi flanera runt, dricka milange (wienianskt kaffe), spana pa vackra byggnader, klaga over prisskillnaden osv. I sjalva verket flanerade vi runt centralstationen, drack en acklig milange, spanade pa tagtabellen, klagade inte alls utan akte vidare till Split, Kroatien. Vi lamnade alltsa knappt centralstationen i Wien, inte mig emot eftersom jag redan sett staden. Dessutom var vi bada riktigt sugna pa att resa.

Vi tog en underbar tagresa genom ett idylliskt alplandskap mellan Wien och Graz, satte vara fotter en kort stund pa en minst lika enastande slovensk (inte slovakisk) jord och stannade till slut i Zagreb for att byta till nattvagn. Vi hade otrolig tur har egentligen med tanke pa att vi fick en nattkupe pa ett annars fullbokat tag, dessutom hade vi tur som inte missade bytet (15 minuter tillgodo). Vi hade aven tur som fick dela sovhytt med en ytterst beskedlig hongkonges som forvisso pratade lite mer an vad jag orkade med men som var trevlig anda.

Vi vaknade till doften av havet utanfor Split och kom fram nagot forsenade, ganska trotta men mycket glada. Split var egentligen tankt som ett slutmal men vi blev lite sugna pa att ge oss ut i den adriatiska ovarlden och fortsatte var resa mot on Korcula. Vi tog en fullsmockad bat ut i ovarlden, slappte av de flesta pa on Hvar men fortsatte till Korcula. Korcula ar en o som Minna och Johanna hade besokt forra aret och inte sparat pa superlativen i sina forsok att beskriva on.

Saledes kande vi pressen att vi helt enkelt maste gilla stan (och on) men det visade sig inte vara helt svart. Det var verkligen en medelhavsidyll…i Adriatiska havet. Sma tranga grander med Lady och Lufsen hangande tvatt, omgivet av berg, blatt blatt hav och palmer.

Meningen var att vi skulle ha trampat i exakt samma fotspar som ovan namnda resenarer och bott hos en professor som hade ett hus som man praktiskt taget kunde hoppa ut fran fonstret och ner i vattnet. Denna professor var tyvarr sjuk sa vi fick noja oss med ett hus med 7 meter ifran vattnet. Skandal!!

Efter att ha antligen stannat upp efter en resa som tagit runt 30 timmar ifran Bratislava kunde vi antligen slanga av oss vara svettiga klader och dyka ner i 25 gradigt vatten! Underbart!

Ni som kanner mig val vet sakert min fallenhet for att leka lekar. Min favoritlek pa Korcula var till Calles stora gladje Gomma Nyckeln. Efter badet lekte vi detta, trots att vi var dodligt hungriga, i cirka 40 minuter innan vi till slut hittade den i min resvaska. Nu ar ju min resvaska stor som Adriatiska havet sa det var kanske inte sa konstigt. Kvallen spenderade vi genom att romantiskt strosa runt i Korcula, ata lite sjomat, prata lite djupheter medan vi satt och plaskade fotterna i det grunda vattnet.

Nu ar det ju sa att jag praktiskt taget enbart druckit ol de senaste veckorna sa rodvinet till maten gav upphov till en motreaktion dagen efter och jag hade tillstymmelsen till min forsta baksmalla. Och vad kan vara ett battre satt att bota det pa an att nymornad traska ut i vattnet och trampa pa en elak, ondsint och alltigenom fientlig sjoborre!

Med cirka 20 sma taggar i foten som praktiskt taget var omojliga att plocka bort fick jag fortsatta dagen. Jag fick dock tips att ett par trevliga irlandare som rakat i samma belagenhet dagen innan om hur man kunde bli av med taggarna. Samma irlandare var ocksa trevliga nog att lana ut sitt cyklop och snorkel sa att jag kunde beundra den Korculianska undervattensvarlden. Sikten var cirka 30 meter sa det var en riktigt trevlig upplevelse, jag kunde se sjoborrar (hrmpf!), sjogurkor, smafiskar, vatten och…nycklar. Nagon hade uppenbarligen tappat ett par nycklar dar jag simmade runt. Ett lustigt sammantraffande var att de liknade vara nycklar ganska mycket. Man skulle nog nastan kunnat tro att det varit vara nycklar om det inte varit sa att jag hade haft dom i min bakficka nar jag simmat ut!

Som sagt sa gillar jag ju att leka Gomma Nyckeln. Nu blev det inte sa roligt eftersom jag hittade nyckeln redan innan jag borjade leta. Det var dessutom lattare den har gangen eftersom jag gomt den i Adriatiska havet och inte i min enorma resvaska. Hadanefter bar Calle vara nycklar, inte lika roligt kanske men lite tryggare.

Pa eftermiddagen fortsatte vi via buss till Dubrovnik som vi hade hort skulle vara fint. Vi kunde aka med en riktigt fin, luftkonditionerad, rymlig men trasig buss. Den lyckades ga sonder pa en farja mellan ovarlden och fastlandet vilket gjorde att vi fick vanta in en ny buss. Inte oss emot dock, det var stralande fint vader. Naval, bussresan gick over ett fantastiskt fint berglandskap med utsikt over kusten. Vi somnade forstas anda men, men…

Jag valkomnades stralande av Dubrovnik av en liten vacker tradfagel som kvittrade en trudilutt och sedan sket en gron sorja i huvudet pa mig! Som vanligt blev vi ocksa valkomnade av en massa damer nar vi kom fram med bussen. Vi hade borjat vanja oss vi detta mottagande redan pa Korcula och Split. Damer som redan nar man stiger av bussen bjuder ut sig och vill att man ska folja med dom hem. Vi foljde forstas med en av dessa damer hem, en 60-aring som kanske hade sett sina basta dagar men vi var ganska desperata. Hon visade oss en riktigt fin dubbelsang och sa att vi kunde vara tva i den. Det gillade Calle och jag sa vi gav henne betalt och…nej…nej, nej! Jag tror du missforstar mig nu. Alltsa, vi blev uppraggade for att fa ett rum…att sova i…sova!

En mycket rolig sak som borjade bli mer och mer uppenbart anda sedan vi lamnat Slovakien var att den slovakiska jag lart mig under mina veckor, och som jag trott enbart skulle vara en dum grej att kunna, faktiskt visade sig vara ganska anvandbar. Jag kunde ha en liten, liten konversation med var kroatiska dam (kroatiska ar relativt likt slovakiska) och dessutom bestalla biljetter och grejs ganska smartfritt fran folk som inte besvara sig med att lara sig engelska, tyska eller ens svenska.

Den romantiska stamningen gjorde uppenbarligen Calle lite karlekssjuk for han forsokte flera ganger i somnen krypa upp till mig under natten men jag avbojde men vanligt bestamt alla narmelser. Jag tror han saknar Johanna lite.

Vi vaknade upp tidigt for att fortsatta till ett mycket spannande stalle men om det berattar jag mer nasta gang. Nu ska vi ju se Budapest!

Tagged with: