Jag bodde ju i Japan i två månader i början av året. En av de svåraste utmaningarna med att bo där var de ständiga språkförbistringarna som det innebar att prata med japanerna. Hittade det här fotot idag, som jag tog av en lapp jag fick, när jag gick till gymmet första gången. Tyckte den var så rolig att jag satte upp den på väggen (och fotade uppenbarligen).

Jag har fortfarande ingen aning om vad de egentligen åsyftade med denna lilla notis…

Shirakawa-go dalen en timme från Kanazawa

En timme utanför Kanazawa ligger en liten dalgång dit förföljda och förlorade brukade fly förr i tiden. Nuförtiden är det en liten dal där de lyckats bevara så kallade Gassho-hus.

Gassho-hus är speciella hus med halmtak som är byggda för att stå emot de enorma snömassorna som byn drabbas av varje vinter. Halmtaken är nära metern tjocka och byggda i 60 graders vinkel mot varandra – som ett par bedjande händer och därav namnet (som betyder bön eller bedjande händer om jag förstått det rätt).

Nu är det kanske inte så intressant i sig, men synen av en dalgång som till stor del består av såna här hus för tankarna till Fylke i Sagan om ringen. Det är lite en sån här by man skulle förvänta sig att hitta om man vandrat i femton dagar och femton nätter, i kamp med varg och vinterkyla, när man stiger över en bergskam och ser en välkomnande by liksom. En trevlig weekend-trip om man är i Japan i alla fall.

Nu börjar det för övrigt lugna ner sig med arbetet vilket är riktigt skönt. Missförstånden fortsätter avlösa varandra men nu ser jag det mer som regel än undantag och försöker anpassa mig utifrån detta…

Gassho-hus

Jag har nu varit i Japan i runt en vecka och äntligen har det börjat lugna ner sig lite. Resan hit var bland det mest extrema jag gjort: Stockholm – Köpenhamn (45 min transfertid) – Tokyo – transfer från Narita airport till Haneda airport – Komatsu – Transfer till Kanazawa – Hotell.

Jag möttes av en stad med blötsnö, duggregn och blåst, det jag hann se av staden de första dagarna var 60-talsarkitektur och sjukhuset. Efter ett par dagar blev jag inackorderad i en liten ungkarlsskolåda med en mikrovågsugn, kokplatta och ett handfat som nådde strax över knäskålarna. Den var dessutom svinkall. Ett ganska iskallt välkomnande till Japan med andra ord!

Sen blev det strax bättre, så fort installationen började komma igång. De dåliga nyheterna blev färre och färre, och positiva nyheter började komma tillsammans med vårsolen. Hela projektet påminner väldigt mycket om mitt examensarbete då vi installerade diodlaserspektroskopiutrustning i Ecuador. Då fick vi vänta 2 månader på tullen, här gick det som en dans – men då har jag å andra sidan ett helt företag i ryggen.

Nu är en stor del av installationen klar och jag ser fram emot att för första gången på ett bra tag stressa ner lite. Jag har hittat ett gym i närheten, dyrt men fint, och där man inte får träna om man har tatueringar(!). Jag har hittat en japanskaskola som faktiskt är gratis. Jag har hittat ett otal bra restauranger. Jag börjar helt enkelt komma in i faktumet att jag ska vara här ett bra tag…skam vore ju annars, jag börjar ju kunna det här nu.

Nu har jag packat väskan igen och ger mig ut på en längre resa. Som jag skrev tidigare så kommer jag åka till Japan i en eller ett par månader med jobbet. Jag ska ansvara för ett fälttest vi ska göra där. Eller som jag skrev i mitt dokument Purpose of Field Test “…and to collect images of Japanese breast”, vilket är en del av det jag ska göra

Jag börjar dock känna mer och mer för varje gång jag reser att jag är lite mindre sugen – vilket är väldigt tråkigt. Jag är upplevelsejunkie och som med alla beroenden så behövs det mer och mer varje gång. Japan är ett såpass coolt land att det kommer bli jäkligt skoj men det sker också mot en kostnad att inte vara med nära och kära här hemma. Jag börjar väl bli vuxen till slut…

Jag ska hursomhelst bosätta mig på västkusten i en stad som heter Kanazawa ungefär rättöver från Tokyo. Tyvärr har staden ett ganska uselt klimat då tex Tokyo ligger i mars/april redan. Staden är dock orörd från bombningar och jordbävningar så den är fint bevarad.

Min plan är att åka tillbaka till Thailand efter detta (när jag ändå är i närheten) och träna Muay Thai igen i två veckor. Ser otroligt mycket fram emot detta!

Nåväl, jag kommer försöka skriva en del om Japan då många har undrat hur det är där. Ge mig gärna lite tips på roliga saker jag inte får missa, platser ni själva vill veta mer om och släng gärna in en utmaning!

Hej,
Det var ju uppenbarligen otroligt länge sen jag skrev och det är förmodligen med det här tempot jag kommer att uppdatera bloggen i framtiden också. Det är inte så mycket för att det inte hänt något men mer för att skrivsuget falnat.

Det mest intressanta är dock att jag arbetar med ett Japan-projekt på jobbet (day-time-jobbet alltså) sen ett par månader tillbaka. Nu resulterade det i en affärsresa till Japan i en vecka vilket har varit otroligt spännande. Jag kommer för övrigt flytta hit ett par månader i vår.

Jag har läst på en massa om japanska affärskultur så jag var ganska förberedd. Speciellt intressant var visitkortsceremonin. I Japan lämnar man inte bara över sitt visitkort i förbifarten utan man lämnar över det (med båda händerna) till en-och-en och i samband med det säger man sitt namn och position. Sen läser man vad som står på kortet (tyst) medan man står framför varandra. Slutligen lägger man in kortet i en fin liten ask man förväntas förvara visitkorten i, allt under frenetiskt bugande. Sen går man vidare till nästa osv.

Affärsmötena här har till 99% skett på japanska och även om jag börjat lära mig det så förstod jag inte så mycket. Det är dock intressant vad man kan läsa utifrån ett möte om man vet vad mötet ska handla om, man kan några få ord (som tex men, jag förstår, ja, jag ber om ursäkt) och sen läser resten utifrån kroppsspråket. Jag kunde till största delen förstå utgången på mötet innan jag blev briefad efter mötet.

Sen är det i allmänhet kul att vara i Japan som ingenjör för landet är verkligen byggt av, och nästan för, ingenjörer. Det finns liksom inget problem som inte har en ingenjörsmässig lösning. Tex toalettbesök. Det är inte bara det att toalettringen är eluppvärmd (underbart!) utan den sköter även både rengöring och ibland även torkning åt dig. En väldigt suspekt upplevelse!

Det roligaste jag gjorde var dock idag när jag strosade runt kring ett tempel (måttligt intressant) och hamnade i nåt form av nöjeskvarter (nöje som i arkader, inte ”nöje”). Ett helt kvarter fullt med roliga tidsfördriv, arkader, spelhallar samt en bilbana.

Just besöket på bilbanan var nog höjdpunkten på resan (i jämnhöjd med affärsmötena). Det är en liten mattbelagd park dit papporna kommer med sina barn. De köper en byggsats för radiostyrda bilar och spenderar sedan lördagen med att bygga ihop den. Sen finns det särskilda tävlingsbanor där man kan tävla mot varandra…en mycket fin inblick i familjelivet samt hur nya japanska ingenjörer fostras!