Kara dagbok,

Nu ar jag antligen tillbaka i Europa igen. Det blev lite val spannande att komma tillbaka dock. Flygbiljetten som jag skulle anvanda for att ta mig till Miami hade fatt sin reservation installd sa jag blev inte inslappt pa planet. Jag hade dock “tur” som fick ta en annan rutt och komma fram till Miami kl 1.30 pa natten vilket var sadar lagom kul med tanke pa min tidigare uppfattning om Miami. Hade jag inte tagit den rutten hade jag dock missat mitt flyg fran Miami sa det var inte sa mycket att gora. Jag studsade saledes genom halva Centralamerika (mellanlandade i El Salvador och Nicaragua) innan jag kom fram till USA natten efter 4e juli (deras nationaldag).

Miami fick en upprattelse nar jag strosade runt pa Miami beach morgonen efter, det var riktigt fint och jag gick tom ner till stranden och badade!….!!! Det var med stor gladje jag gick till flygplatsen for att antligen aka hem till Europa, den kara kontinenten dar det finns cafeer pa replangds avstand, dar man kan ata kebab och dar klockan inte gar 7h fel! D

Jag landade i Madrid via en genvag (las mellanlandning) i Zurich, hittade ett hostel och stupade i sang efter att natt och jamnt ha sovit eller atit de senaste 48 timmarna. Flygplansmat ar dyrt och flygplansstolar obekvama. Resorna underlattades dock av att det var osedvanligt mycket sydamerikanskor ute och flog som jag bekantade mig med pa flygplatser och flyg.

Madrid visade sig fran sin soliga sida och jag strosade runt och tittade pa sevardheter lite pliktskyldigt. Mitt enda riktiga mal var dock att se Real Madrids hemmaarena och det gjorde jag saklart. Det galler att veta vad som ar viktigt!

Mina tankar var dock mest pa att komma ner till Torremolinos och mamma samt hennes “overraskning”. I ungefar en dag efter att mamma forst berattade om denna overraskning var jag helt ovetande. Sen pratade jag med en kompis i Costa Rica. Hon berattade att hennes mamma hade gjort nat liknande for hennes student och att det visade sig vara hennes kusin (och inte en sportbil). Vi slog vara kloka huvuden ihop och la ihop 24+1 och delade med 7 och fick fram Lillasysters fodelsedag! Denna hypotes blev mer eller mindre bekraftad nar jag pratade med mamma dagen innan och hon sa “vi” vantar pa dig dar och “vi” landar si och sa. Antingen hade mamma blivit schizofren eller sa var Lillasyster med. Jag hade for ovrigt ocksa en overraskning for mamma. I fem veckor hade jag odlat skagg (for forsta gangen i mig), det ar ocksa darfor det har varit ganska bristfalligt med narbilder pa mig de senaste gangerna. Jag rakade dock bort allt samma kvall som jag kom fram.

Vi tre spenderade sen en hel vecka i semesterpara…orten Torremolinos. Det fanns egentligen inget att gora och vi besokte nastan ingenting och det var alldeles, alldeles underbart! Efter sex veckor med standigt planerande for morgondagen, resande pa obekvama flyg och bussar blev jag bortskamd med en riktig sang, restaurang varje dag och total avslappning pa stranden. Tack mamma!! Vi solade pa dagarna och strosade runt gagatan pa kvallarna och jag och Mike spelade en hel del kort. Det mest spannande som hande var att jag skar mig pa en raka! Vi akte forstas pa en liten utflykt till Ronda, en gammal fin stad vid ett gigantiskt stup.

Efter all denna avslappning var jag ju tvungen att aka bort fran civilisationen igen. Jag ville aka over vattnet till Marocko trots manga varningar, Lonely Planet skrev “Tanger has the greatest hustler in the world” och de flesta andra berattade liknande saker. Tanger skulle tydligen vara en ganska pafrestande stad men att det var ok sa lange man inte akte ensam. Jag tog saledes med mig min vaska ocksa och akte over. Trots att jag var forberedd pa det mesta och misstanksam mot allt sa lyckades jag anda med att hamna i kniviga situationer (inte bokstavligt talat). Mostafa som “jobbade for regeringen (med IDkort och allt)” och bad fem ganger om dan. Han hjalpte mig saledes att hitta ett billigt hotell, visade mig runt pa lite mattvaverier och tog mig sedan med pa mattvisning och traditionellt marockanskt mintte. Sedan tog han med mig pa tretton andra souveniraffarer dar jag inte kopte nanting. Till slut tog han mig motvilligt tillbaka till hotellet. Han fick ju troligtvis provision fran affarerna och hade inte tjanat en Dirham sa jag forstod att jag skulle bli tvungen att betala honom. Aven om han inte var hotfull sa kandes det anda otrevligt, jag blev av med honom genom att ge honom de 12 euro som jag hade pa mig (och som jag visste att han visste att jag hade).

Jag var ju inte sa sugen pa att ga ut igen efter det men annu mindre sugen pa att lata mig knackas sa jag gick ut igen. Tangers gamla stad ar valdigt svar att hitta i, grander overallt och man ser inte langre an 50 meter eftersom det svanger hela tiden. Jag arbetade upp en taktik att ga fram och tillbaka langre och langre strackor sa att jag hela tiden hittade hem och till slut kunde jag rora mig relativt obehindrat. Vid den enda sevardheten av rang, Kasbah (slottet) sa traffade jag pa en annan man. Han hette Mostafa och jobbade for regeringen och bad fem ganger om dan. Jag berattade for honom att jag bara kunde ge honom 2 Dirham (cirka 2 kr) men han borjade guida anda. Han var trots allt ganska trevlig trots att jag var var valdigt avvisande sa efter att han berattat hela historien om slottet sa gav jag honom 20 istallet. Han var sadar lagom nojd med det men gav sig efter fem minuter och 10 mer Dirhams. Hela alltihop var, trots att jag kom ganska billigt undan, riktigt irriterande. Jag var tvungen att ga snabbt hela tiden och inte prata med nagon! Det var intressant att se och uppleva nat helt annat men knappast nat jag gor om! Min hamnd mot stan var den gruvligaste jag kunde komma pa. Jag var helt enkelt trevlig tillbaka, jag gav brod till fattiga och forsokte hjalpa andra vilsna turister. Lite for att visa mig sjalv och stan att jag inte skulle bli som dom!

Viktigast av allt var dock att jag kom tillbaka saker och valbehallen. Jag tror att Allah tog ut sin hamnd genom att gunga baten ordentligt pa vagen tillbaka till Spanien. Jag satt och madde finfint medan Marockanerna spydde som grisar runtomkring.

Nar jag kom fram akte jag till Storbritannien, narmare bestamt Gibraltar. Det var fint men jag akte inte ens upp pa klippan och tittade pa de varldskanda aporna. Jag var trott, det var sent och de ville ha en halv formogenhet for det ocksa. Istallet traffade jag pa en svensk som jag akte till Sevilla med.

Efter att ha klarat mig genom hela Tanger och inte ens fatt nat knark medsmugglat kunde jag antligen andas ut pa bussen till Sevilla. Da stannar bussen vid en vagtull efter nan timme in i Spanien. Efter fem minuter kommer en polis ombord med min vaska i handen och ber mig komma ut. Han papekar att hunden luktat knark i min vaska och borjar fraga mig tusentals fragor (pa spanska) medan fem andra poliser river ut kallingar och sexleksaker (ok, det var logn) mitt framfor ogonen pa de andra passagerarna. Jag var egentligen inte jatteorolig for jag hade haft jarnkoll pa vaskan under hela tiden. Aven om mina kallingar var sa illaluktande att det kunde raknas som illegala substanser sa hittade de saklart ingenting, bad om ursakt och lat mig, svettig och nervos, ga tillbaks pa bussen.

Phew!

Nu ar jag i Sevilla. Jag ska ta det ganska lugnt har.