Currently viewing the category: "Resor"

tales of trips

Denna blogg började ju som “Du säger väl inte upp dig nu” som var en reseblogg i dubbel bemärkelse. Det handlade om min resa till Bali men också om min inre resa att våga ta steget och skapa mig det liv jag ville ha. Jag drömde om ett liv där jag kunde resa fritt – ett liv som jag i stort har nu. Eftersom jag också ville skriva mycket om entreprenörskap och webbutveckling så blev bl0ggen en kombination av allt. Emellanåt har jag dock grämt mig över att jag inte skapade en ordentligt reseblogg då denna blogg blev lite för spretig.

Det tog mig nära 10 år men nu har jag till slut gjort det i samband med en resa till Sri Lanka. Jag skrev och skapade Resefavoriter.se och hann bygga Facebook-sidor, Twitter-konton etc innan jag insåg att bloggen såklart bör vara på engelska, så att alla mina internationella vänner kan läsa. Det tog mig en halv evighet att komma på ett namn som funkade och inte var upptaget varken som domännamn eller på Twitter. Det blev till slut “Tales of Trips” på TalesOfTrips.com.

Så, jag kommer från och med nu skriva om alla mina kommande, och tidigare, resor på Tales of Trips för en internationell publik. Utöver det har jag också startat upp lite sociala media konton och har bland annat för första gången börjat Instagramma ordentligt.

Följ gärna!

 

När jag var i Sydafrika i januari/februari så var egentligen tanken att jag både skulle jobba med att skriva den nya versionen av MittSydafrika.se men också researcha nytt material. Eftersom jag halkade efter med Köpa.se så blev det bara researchande och det är först nu jag kommit ikapp och gjort den nya versionen.

Med tanke på att jag dubblerade mängden innehåll på sidan passade jag även på att göra om sidan. Jag hade helst velat göra den i WordPress eftersom det är en ren informationssida, men jag ville ha vissa funktionaliteter (tex kartor kopplade till artiklarna) på ett sätt som jag inte enkelt lyckades hitta till WordPress. Jag gjorde den i slutändan i Rails ändå, vilket kanske är lite overkill men inte heller speciellt omständigt.

I samband med uppdateringen så upptäckte jag en sak som blir ett problem när man inte fokuserar på en sida (eller snarare när man kanske har lite för många). Jag har en webbsida som mig veterligen är den största reseguiden om Sydafrika men hade inte en enda affiliatelänk om flyg eller hotell. Jag hade en artikel om boende i Sydafrika som var en av de mest populära, men den handlade om att hitta permanent boende och förmodligen har de alla letat efter hotell. En dum miss som förmodligen har kostat mig ett par tusenlappar sen starten 2009.

Nu är det fixat och mycket därtill och jag känner mig mycket nöjd. Tanken är också att jag ska kunna översätta konceptet till andra länder i fortsättningen.

Med detta avklarat har jag äntligen frigjort tid till mitt nästa projekt som kommer att bli mycket annorlunda och riktigt spännande. Det är lite av en chansning på en “skoj” sida som jag tror kommer att gå hem. Kommer vara lite hemlig med projektet tills jag lanserar det.

 

Min lillasyster kom igår hem ifrån en femmånaders resa runt i Indien. Hon höll en anmärkningsvärt fin reseberättelse med bilder, karta, presenter och hela kittet för hela familjen. Vi hade dock förberett en halvrolig fint.

Jag åkte nämligen och hälsade på henne i Goa under tiden jag var i Dubai, vilket vi hållt tyst om efteråt av den enda anledningen att kunna avsluta hennes berättelse om sin resa med följande bilder:

…och sen en film där hon panoramafilmar runt i en restaurang och där jag sen helt plötsligt dyker upp i rutan (orkar inte lägga upp filmen) till La Familias stora förvåning, var det tänkt. Det gick väl sådär. De tänkte inte på “mannen i hatten” när vi gick igenom bilderna ovan (och några till) och kände inte riktigt igen mig i filmen ändå. Vi sorterade in detta under “roligt att planera i alla fall”.

Min Indien-resa gjorde jag sista veckan på min tripp, direkt efter skidtävlingen. Hängde mest på stranden (utan dator) och sov, åt och byggde sandslott. Det hade varit kul att träffa Fabian (Asien.se) därnere då jag av en slump råkade vara på samma strand som han ska flytta till, men han hade inte hunnit ner än.

Det mest intressanta är hur liten världen verkligen känns. Det kändes fullt logiskt att åka och hälsa på lillasyster när jag “ändå var i närheten”. Att resa dit kändes inte nämnvärt konstigare än att åka och hälsa på kusinen i Halmstad.

Sen hade jag i och för sig inte räknat med att Indien är ett land där man använder sig av en helt annan version av logik än vad jag är van vid. För att uttrycka mig milt. Herre min Krishna!

 

 

En av anledningarna till att jag åkte till Dubai var att hjälpa till och arrangera Desert Ski Competition 2012, en skidtävling för mestadels skandinaver i Dubai! Eventet gick av stapeln för andra året i rad. Förra året var det 45 deltagare som gjorde upp om titeln Snabbaste skidåkaren i öknen.

Oskar, som var arrangör förra året, tog med mig för att dels hjälpa till med det praktiska men också för att hjälpa till med marknadsföring och planering. Det blev ganska bråda två veckor men också väldigt roliga! Det var riktigt kul att komma in rent praktiskt i affärslivet i Dubai och diskutera med sponsorer (tävlingen sponsrades av bland annat Peak Performance) osv.  Det var också riktigt kul, om än väldigt stressigt, att jobba med ett event. Fixa medaljer, priser, banderoller, ragga deltagare etc.

En av de tävlande

 

Jag och Oskar i Peak Perfomance-kläder inne i Ski Dubai, dvs Dubais inomhusskidbacke.

 

Själv tävlade jag i snowboardklassen (kom 4:a). Fotot är dock inte på mig.

 

Oskar står och tar emot deltagarna utanför Ski Dubai. Rollup-en med logo designades av mig. Lite ovant att designa för print istället för webb.

 

Inomhusskidbacken erbjuder riktigt bra snö men den är inte jättelång. Den snabbaste skidåkaren tog sig ner på 15 sek!

 

Co-sponsrat av Wall Cloud Productions!

 

Den andra halvan av min resa gjorde jag i Dubai där jag har en annan kompis som bor, Oskar. Tanken var att bland annat jobba med en ganska annorlunda event (som jag berättar mer om i nästa inlägg) men också att till slut bli klar med Köpa.se som numera var löjligt försenad.

Dubai är förstås helt annorlunda jämfört med Sydafrika. Man kan se det som en del New York, en del Sahara, en del Disneyland och kryddat med människor från hela världen. Intressant att nämna är att det bara bor 20% emirater där, resten är invandrade! Staden har, trots sin storlek, bara 2 miljoner invånare men säkert minst lika många turister. Det är en otroligt rolig stad att jobba ifrån och bortsett från att det i princip är sverigepriser på allt så är det även riktigt praktiskt.

Det fina med att jobba ifrån Dubai är att det finns så otroligt många arbetsplatser att jobba ifrån. Det finns till exempel rena entreprenörscaféer dit folk kommer till för att jobba (tex Pavilion nära Burj Khalifa och MAKE vid Dubai Marina) och där satt vi ett par dagar. Det är också roligt att åka till lyxhotellen, beställa en snordyr kaffe och sen sitta och jobba i extremt lyxiga miljöer. Man behöver inte vara miljonär för att få känna sig som det ibland!

Även om jag jobbade nästan lite för mycket i Dubai så hann vi med en hel del trevligt också, bland annat att åka på ökensafari. Dels på en lite lugnare, naturfokuserad ökensafari men också en lite mer avancerad i Liwa-öknen utanför Abu Dhabi.

Musse pigg + Camel = sant

 

Dune Bashing - man åker ut i öknen med fyrhjulsdrivna bilar och kör upp och ner på sanddynerna. Riktigt kul, i alla fall ett tag.

 

Sandboarding. Enda regeln är att man inte ska svänga (om man inte gillar sand i näsan).

 

Dubai Marina, där jag hade lyxen att bo i en vecka. 22:a våningen...

 

Mitt ute i öknen, verkligt mitt ute, har en shejk med för mycket pengar gjort ett museum av sitt garage. Här har han över hundra lyxbilar (mestadels Mercedes förstås) i regnbågens alla färger och därtill världens största bil. Mitt ute i öknen. Vad skulle du göra om du hade obegränsat med pengar?

 

Liwaöknen

 

Leker bilannonsfotograf...

 

Ökensand

 

Allt är så otroligt vackert ute i öknen

 

Vi var på gränsen till Saudiarabien förutom min stortå som besökte Saudiarabien. Den rapporterar om ett mycket sandigt land som till mångt och mycket påminde om landet som min häl befann sig i.

 

Saudiarabien

 

Det var cirka 25 bilar som åkte ut samtidigt, organiserat av Norska sjömanskyrkan.

 

Dynerna var flera hundra meter höga och otroligt vackra var man än vände huvudet. Skulle kunna ladda upp 100 foton till men det får nog räcka här.

 

Någon som förstår det roliga i det här? 🙂 Vi var alltså ute med ett gäng norrmän.

 

Det andra stoppet jag gjorde under min vecka utan dator var i Drakensbergen som ligger i östra/centrala delen av Sydafrika. Det är en, för många turister, relativt bortglömd del av Sydafrika. De flesta gör Kruger, Kapstaden, Garden Route, Stellenbosch och kanske St Lucia / Hluhluwe. Jag gillar berg och jag gillar att vandra och dessutom skulle det innebära att ge MittSydafrika en edge genom att kunna berätta om guldkorn som andra inte känner till lika väl.

Tyvärr hann jag bara vara i detta fantastiskt vackra bergslandskap i 2-3 dagar och hann med en spännande vandringstur och en dagstur till Lesotho. Lesotho är ett kungadöme med cirka 2 miljoner invånare som ligger som en ö helt omgärdat av Sydafrika högt uppe i bergen (världens högst belägna nation enligt någon beräkning). De har exakt åtta vägar som leder in i landet. Fyra är vandringsleder, endast två är asfalterade och österifrån (där jag kom ifrån, via Sani pass) såg vägarna ut såhär:

En av åtta landsvägar som leder in i kungadömet Lesotho. Lesothos E4 med andra ord.

 

Vägen upp till Lesotho må vara skumpig men fantastiskt vacker

 

Den delen av Lesotho vi besökte är mestadels bebodd av getter och fåraherdar (getaherdar?).

 

Vandringstur i Drakensberg. Stock photo!

 

Efter 3-4 h vandring går jag i lite halvkoma och nästan känner hur kroppen stannar innan jag medvetet inser vad som ligger exakt två steg framför mig...

 

...en Cape Cobra som försvinner någon meter åt sidan när jag kommer och går upp i en klassiskt hotfull position. Jag valde att inte hångla.

 

Jag försöker se lite coolt avslappnad ut på den här lilla klippavsatsen men det går fan inte. Jag är livrädd för höjder och hade jag trillat här hade jag nog forfarande inte landat när du läser det här.

 

 

 

Tanken var att jag skulle ta en vecka ledigt när jag blev klar med den nya versionen av Köpa.se som jag byggde om i Rails. När jag insåg att jag inte skulle bli klar så åkte jag iväg ändå till två av de ställen jag fått varmast rekommendationer av besökare på hemsidan men också av Minna med flera: St Lucia och Drakensberg. För att verkligen kunna koppla av tog jag inte med mig dator och slog personligt rekord i att vara utan dator och internet (7 dagar).

St Lucia är en liten ort vid havet på Sydafrikas ostkust som är ett paradis för den som gillar vilda djur, vilket jag gör. Den lilla byn är numera en ren turistort utan att för den delen bli ett Disneyland. Det fantastiska med St Lucia är att djurlivet är så otroligt tätt inpå en, man har bokstavligt talat flodshästar som kommer och hälsar på i trädgårdarna, apor överallt, leoparder bland husen emellanåt och zebror som betar kring stan. Därtill ligger nationalparken Hluhluwe / Imfolozi en timmes bilfärd därifrån. Bilderna beskriver mer än jag någonsin skulle kunna så här är några foton från området.

Den första kvällen på väg tillbaka till mitt vandrarhem går en 1 000 kg (?) flodhäst och betar utanför grannens garage. Bizarrt är bara förnamnet!

 

Överallt i området kan man åka på safari i sin egen bil. Från min lilla Chevrolet såg jag noshörningar, flodhästar, vårtsvin, zebror mm. Det är en helt annan känsla att stanna helt själv och obesvera djuren så länge man vill.

Safari i Imfolozi. Zebror är ett av mina favoritdjur och sötare än såhär blir de inte.

 

Ett väldigt Disney-esque foto med en familj zebror, en familj impalor och en familj vårtsvin i gyttjan.

 

Tog en promenad en dag på ett av de vandringsstråk som fanns kring stan. Visste inte riktigt hur rädd jag skulle vara när man går ut helt ensam på ett stråk och blir förvarnad på detta sätt. Det slutade med att jag gick och kikade upp i varje träd (efter leoparder), småsprang förbi varje vattendrag (krokodiler) och höll uppsikt efter argsinta flodhästar (som är det djuret som dödar flest människor i Afrika varje år).

Vi var ute på en sköldpaddssafari (utan att se några sköldpaddor dessvärre). Jag sitter och pratar med guiden som kör i c:a 30-40 km/h. Plötsligt stannar han, springer 15 m ut i gräset med sin ficklampa och plockar upp denna lilla dvärgkameleont. Imponerande guidning och sanslöst sött litet djur.

Här åker jag på kvällsafari i min Chevrolet igen.

 

Det roliga med att skriva en reseguide är att man får prova på en massa sköna grejer. En av de roligaste sakerna jag gjort i samband med detta var denna helikoptertur i Kapstaden. Man åker gamla (1969?) Huey-helikoptrar som har använts i vietnamkriget och som vi alla känner igen från diverse vietnamfilmer. De tar en över och ut ifrån Kapstaden och sen kör man över fält och kullar i ett “combat mission”. Riktigt, riktigt roligt! Jag hade värk i käkarna av att jag satt och smajlade hela 30-minutersturen.

Jag försöker hitta lite såna här unika upplevelser att tipsa om på MittSydafrika och sen har jag och Minna (som driver resebyrån Sydafrikaexperten här nerifrån) ett bra samarbete. Hon kan boka events, hotell, hyrbil etc till samma pris som det kostar att boka själv (betalningen får hon via kickback från de olika hotellen osv). Inte helt olikt mitt sätt att arbeta alltså, egentligen.

Det gör också att vi kan hitta modeller för att tjäna pengar på saker som står utanför de klassiska “boka hotell/hyrbil/flyg på nätet”-lösningarna. Sen är hon extremt kunnig om Sydafrika vilket förstås är väldigt nyttigt när man göra en informationssida om Sydafrika.

 

Den första veckan i Sydafrika har gått snabbt och det har varit mycket, mycket trevligt. Jag har hittat en ganska hygglig balans mellan jobb och trevlig fritid. Minna, som jag bor hos, är också egenföretagare och driver en resebyrå med skräddarsydda resor till Sydafrika och hon har sin mest hektiska tid just nu, vilket innebär att hon jobbar väldigt mycket. Hon och hennes pojkvän Fredric är dock duktiga på att vardagsnjuta också vilket jag gärna tar efter.

Jag jobbar inte så mycket på deras guest house som jag tänkte från början, helt enkelt för att jag har sånt flyt med jobbet hemma hos dem. Ibland sitter jag på balkongen med utsikt över berg och vingårdar men oftast är det för varmt så då sitter jag inne. Den stora lyxen här är dock att luncher, fikapauser osv blir så otroligt annorlunda och roliga. Häromdagen tog vi långlunch och åt på en restaurang på en vingård efter en vinprovning på Stellenzicht.

Mycket här i Stellenbosch kretsar kring vin och vingårdarna, vilket inte är så konstigt. Området är Sydafrikas version av Bordeaux och det finns hundratals vingårdar, bland de mer kända är Drostdy-Hof, Nederburg och Robertson (vilka förvisso ligger i grannorten). De erbjuder alla vinprovningar och har luncher, nästan alltid i helt fantastiska omgivningar bland berg och vinrankor.

Mitt fokus, bortsett från att jobba på som vanligt, är att för en gångs skull verkligen lära mig om vin. Jag vill lära mig att förstå skillnader mellan de olika druvsorterna, urskilja smaker och nyanser etc. Därtill vill jag bearbeta mitt vitvinstrauma.

När jag var 19-20 år gjorde jag ett par satser med vitt vin i vår bastu – ni vet sånt där vin man kan köpa i essensbutiker. Det var gjort på torkad frukt och hade en fyllig boquet av jäst, en tydlig petroleumsmak efter två veckors lagring i plasttunna och en pikant ton av bakfyllespya. På den tiden handlade det dock om APK och alla medel var tillåtna men det skapade också sviter i form av att jag knappt kunnat dricka vitt vin i vuxen ålder. Något jag alltså försöker bearbeta nu med vinexperten Minna som dedikerad terapeut.

Stellenbosch

 

Vingården Middelvlei som ligger på promenadavstånd från Minnas och Fredrics lägenhet

 

Waterford Estate

 

Stellenzicht

 

Lunch med fantastisk utsikt på Guardian Peak

 

Området Helderberg i Stellenbosch som är otroligt vackert med böljande dalar och vingårdar som Guardian Peak, Rust en Vrede och Uva Mira

Vi gick på en show i kåkstaden utanför Stellenbosch som var HELT fantastisk. Upplägget kändes från början som en högstadieshow men när huvudsångerskan drog igång med R.E.S.P.E.C.T. av Aretha Franklin slog blixten ner i byggnaden, sen fortsatte det i samma takt med blandade afrikanska sånger och mer kända soulklassiker. Det var en av de coolaste musikupplevelserna jag haft sen typ Prodigy på Hultsfred, och det var längesen. Till slut drogs pubiken upp och dansade. Tur att jag gick den där prova på-kursen i Afrikansk dans förra vintern 🙂

 

 

I fredags landade jag i Sydafrika och bor numera hos en vän i Stellenbosch som är det mest kända vindistriktet i Sydafrika. Jag fylls av en otroligt stor tacksamhet för att jag lever i en tid då man relativt lätt kan skaffa sig en sysselsättning som tillåter en att resa runt jorden och samtidigt jobba för sitt uppehälle.

Utsikten ifrån där jag jobbar (balkongen). Vingårdarna är överallt, bla precis över vägen.

 

Vad jag gjorde på fikapausen igår (skröt om hur mycket snabbare jag är än en gepard).

 

Presenterar den nya säkerhetsansvarige på företaget.

 

Förutspår ansiktsuttrycket hos mina vänner som precis tagit sig till jobbet i -2 grader. En måndag. I Januari. Två dagar från löning....och möts av dessa bilder ;P