Currently viewing the category: "Paradise Business Camp"

Under Paradise Business Camp’s sista rafflande minuter på Koh Chang så började jag och Manuel Meurer diskutera en idé som jag fram till då hade på Medel-prioritet i min idélista: att göra en sida med bara rosa saker. Den var sorterad i kategorin: “Skulle kanske funka men det är nog inte värt tiden att göra det”. Just där kom en av de stora fördelarna med PBC fram, hur samarbeten och olika kompetenser kan matchas.

Rosa ting.se

Det slutade med att Manuel gjorde en applikation som kommer att gå under namnet ShowSpace. Jag var med under utvecklingsfasen som testare och har i dagsläget 10-12 virtuella butiker i olika stadier av lansering.

Det som gjorde detta möjligt är att jag kunnat outsourca i princip allt:

  • Fiverr.com har gett mig logos och ikoner.
  • Freelancer.com har gett mig personer som hämtat hem produkter och lagt in dem i systemet
  • Sen har jag använt svenskar som har översatt och skrivit om produktbeskrivningarna, via den här bloggen och WN.se.

Här skulle jag vilja tacka bland annat Tore som hjälpte in mig på outsourcing-spåret samt de som hjälpt mig att lägga in produkter: Fredrik, Jasmine, Michaela mfl.

ShowSpace passar främst till produkter med en stark grafisk köp-profil: saker man köper till mångt och mycket för att man gillar det man ser. Detta koncept har jag gjort att jag skapat:

  • RosaTing.se (som är den sidan som lanseras nu) respektive PinkShape.com, som är den amerikanska versionen
  • Hjärteting.se respektive HeartShapedProducts.com – romantiska presenter som alla är mer eller mindre hjärtformade
  • KramNalle.se respektive HouseOfForgottenTeddybears.com – söta nallebjörnar och är i princip Sveriges största inom nallebjörnar, sett till hur många som finns på sidan.
  • MaskeradGarderoben.se – maskeraddräkter köps till stor del på utseendet. Den här är inte klar än men kommer att bli Sveriges största sida inom kategorin.
  • >Presenttips.nu – på sätt och vis en grafisk representation av Presenttips.com
  • Boobisar.se och BoobShapedProducts.com – Bröstformade skämtprylar till svensexor etc. (i princip tänkt som ett länkbete åt de andra butikerna)
  • DesignHangers.com – en väldigt nischad sida med coola väggkrokar. Kolla in den så förstår du.
  • På gång (men ännu inte skapade) är också en sida med klockor och en med blommor som man ju också till stor del “köper med ögonen”
  • Utöver detta har Manuel även gjort RosaDinge.de och inHerzForm.de.

Kom gärna med feedback, idéer på andra produktkategorier som skulle fungera bra inom detta koncept eller andra typer av idéer, rent generellt.

 

Regnet slår lätt mot bambuhyddans tak och tillika dagens kontor. Jag halvsitter på golvet med ryggen uppbullad med kuddar och ser ut över en restaurang, Marlena som sitter och jobbar på andra sidan, ett litet bibliotek med begagnade böcker och till vänster havet som är helt stilla.
Framför mig står en kopp kaffe och en bok och ur högtalarna strömmar någon form av lågmäld chill-beat (inte Jack Johnson!). Restaurangen / guest-houset är praktiskt taget öde eftersom regnet och översvämningar har strandsatta många turister. Därtill börjar lågsäsongen nu och det är allmänt mycket färre folk i krokarna.
Skillnaden mot Kamala (Phuket) är total och i min mening betydligt bättre även om man får göra avkall på bekvämlighet och, i vissa fall, även elektriciteten.
PBC är slut nu och jag har tillsammans med Marlena Batist rört mig vidare mot Koh Lanta. Mina tidigare planer har brutits upp men det gör ganska lite en sån här dag. Bortsett från gemenskapen och sällskapet med PBC så känns det här som själva kärnan med att kunna arbeta ifrån var man vill.

 

För er som följde min resa under “Du säger väl inte upp dig nu”-projektet så kommer ni kanske ihåg boxningsmatchen jag laddade för (in absurdum) genom att träna thaiboxning i Rawai. Det var då en match mellan “Oscar de la Hoya” och “The Kungsholmen Knocker” som utspelade sig i Dubai.

I samband med att Oscar kom till Koh Chang under PBC körde vi förstås en ny fight i vattenbrynet. Jag har som vanligt klippt en video för att ödmjukt presentera matchen. Det har också varit en övning i Adobe Premiere Pro 5.0, tidigare videos har jag alltid skapat i Windows Movie Maker.

Passar även på att prova Videofy eftersom Youtube har en tendens att inte gilla mina musikval…Ber om ursäkt för annonsen men filmen är värd att se, framförallt är jag nöjd med introt.

 

 

 

Jag hade ju som löfte att börja outsourca mer under 2011 och framförallt inom design och illustration. Efter ett par halvlyckade försök på Freelancer.com hittade jag Fiverr.com, som är lite av snackisen de senaste dagarna här på PBC. Inte så mycket för att det är en nyhet, men det är många som provar det samtidigt.

Fiverr.com är en webbtjänst där du antingen kan tjäna $5 eller spendera $5 på en massa olika saker. Du kan tex få någon att hålla upp en skylt med tex ditt domännamn på Times Square i NYC eller spela in en 15 sekunders reklamfilm. Tore, som jobbar mycket med outsourcing, har gjort en konceptsida som visar vad man kan göra med Fiverr på FiverrOfTheDay.com.

Själv letade jag efter någon som kunde göra en söt maskot i form av en älva för ett projekt jag jobbar med. Jag blev väldigt nöjd med resultatet:

Söt älva för $5

Sen har jag beställt några fler maskotar av samma tecknare, vissa bra andra lite mer missförstådda. Man har dock råda att prova lite olika varianter med tanke på priset.

Lite sämre har det gått med att försöka hitta någon som kan hitta och lägga in produkter till olika affiliateshoppar, men det återstår att se hur det slutar.

 

Idag är det bara en månad kvar av min vistelse i Sydostasien och cirka en vecka kvar av Paradise Business Camp. Jag tänkte då ta tillfället i akt att beskriva vad som egentligen har försiggått framför min vitmönstrade laptop under denna tid.

Hur mycket har jag jobbat egentligen?

Under mina första två veckor reste jag runt ganska mycket och försökte jobba däremellan. Sen när jag väl kom fram till Koh Chang och bosatte mig där drog jag upp tempot ganska ordentligt och snittade på nästan 10-11 h per dag under de 5-10 dagar jag var där själv. Detta var ett resultat av en undertryckt vilja att verkligen få sätta igång och jag var otroligt glad över att få kunna vara igång och jobba med webbsidorna till slut!

Allt eftersom deltagarna började droppa in gled fokus över på det sociala och de extrema övertimmarna försvann. Istället har det blivit ganska normala arbetsdagar på runt 8 h. Jag jobbade dock varje dag, min första helt lediga dag tog det nära en månad innan jag tog ut.  Fortfarande är det endast en handfull dagar jag inte jobbat alls, eller endast någon timme.

Anledningen till att jag arbetat så mycket, trots allt, är till stor del att jag verkligen tycker det är så otroligt roligt! Jag har haft ett gediget lager med projekt jag velat göra, uppgraderingar att utföra, sidor att skapa och nödvändiga förbättringar att det varit lätt och tydligt att “gå till jobbet”.

Vad har jag arbetat med?

Till en början arbetade jag mest med att få igång och marknadsföra Köpa.se. Jag arbetade också med att få igång webbsidor på domäner jag länge velat skapa material till. Jag har tex skapat följande:

Jag har också gjort ganska kraftiga uppdateringar och uppgraderingar på existerande sidor, som tex BoUpplysningen.se.

Ruby on Rails

Jag fortsatte även vidare på ett projekt som först hette Privatkliniker.se men som sedan gick över till att bli AllaBehandlingar.se. Jag använde mig av kunskapskliv jag tog i samband med Båtbiljetter.nu men insåg också i samband med detta projekt att jag måste börja göra saker och ting mer effektivt.

I detta läge bestämde jag mig för att satsa på Ruby on Rails och göra samtliga sidor i detta programmeringsspråk i fortsättningen. Det var viktigt att verkligen ta det beslutet för jag visste att det skulle bli en lång inlärningssträcka då produktionen skulle gå ner, men förhoppningsvis få en hävstångseffekt när jag kunde börja bygga sajter i Rails.

Paamsa-projektet

Efter att ha varit på Koh Chang i nära två månader så satt jag och min kompis, och tillika PBC-kollega, Manuel och snackade lite halvtimmen innan jag skulle åka. Vi pratade om lite olika idéer och jag visade min idélista i verktyget jag har på datorn. Han nappade hårt på en idé som jag kommer beskriva mer om snart – och projektet Paamsa startade med bara minuter kvar tills bussen kom.

Projektet tog sitt avstamp i en specifik, virtuell affiliatebutik jag tänkt på och ledde vidare mot ett större samarbetsprojekt i Rails med Manuel som projektledare. Tanken är att bygga en grafisk metashop där man lätt ska kunna skapa nya sajter där min ursprungsidé är en av dem. Planen är att lansera projektet den 10:e april, och samtliga sajter knutna till projektet då.

Paamsa-projektet har även varit en viktig lärdom för mig då vi använt oss av ett ticketsystem där Manuel systematiskt lärt mig olika nyttiga funktioner och applikationer som tex Git.

Drar du in några $$$ då?

Mitt mål när jag åkte var att öka mina intäkter med cirka 25% upp till ett uttalat mål. Om man räknar genomsnittligt för mina månader här så kommer jag nog klara det, men i praktiken kommer jag inte göra det. Anledningen till detta motsatsförhållande var att februari var en riktigt bra månad, men inte något som består.

Min storsatsning på Köpa.se har inte betalat sig än och det är en missräkning. Dels var den lite feltänkt från början och dels spenderade den mer tid i sanden än jag själv gjorde! Jag gjorde dock en lyckad Adwords-satsning för sidan som jag kommer att fortsätta med.

Några av de nya projekten har börjat ta fart men det har inte gjort speciellt stora avtryck i Adsense och affiliateinkomster än.

Slutsats

Så, kontentan av min tid här på PBC är att jag ökat omsättningen men inte med så mycket som jag satt som mål. Mitt fokus har dock glidit över mot att öka produktionsmöjligheten. På så sätt kan man kanske se det som att jag åkte hit för att sälja, men valde att uppgradera fabriken istället.

Utöver det har jag hittat ett sätt att arbeta på som jag känner mig trygg med, jag har en helt annan koll på vad jag gör och kan driva mitt arbete och mina projekt som ett företag – och inte som det hobbyprojekt det en gång var. Jag har också skapat redskap för att hålla koll på den allt växande “organisationen”. På så sätt kan man kanske säga att jag bytt ut ledningen och organiserat upp företagsavdelningarna.

Det är inte bara verktyg som Rails som jag kommer att uppleva hävstångseffekt av härifrån. Andra verktyg som Adwords, Visual Website Optimizer, outsourcing och mitt eget “Website Management System” är också verktyg som kommer att bli mycket användbara i framtiden. Verktyg jag lärt mig här.

Utöver detta har jag lärt känna en hel del andra entreprenörer och kunskaperna, diskussionerna och inspirationen från dem är ovärderlig.

Vad händer nu då?

Nu är det upp till mig att, härifrån, casha in på den ökade produktionskapaciteten och se till att jag når nya mål. Fokus den sista månaden kommer därför att handla om just lönsamhetsoptimering och sökmotoroptimering.

Jag kommer även att försöka passa på att ta lite semester, vilket jag vet ter sig ironiskt för de flesta. Jag vill inte bränna allt krut utan komma hem med samma passion för arbetet som jag känt under större delen av projektet.

 

Vi gjorde en liten moppetur idag runtomkring Kamala och ledda av vår guide, och tillika PBC-partner, Petter så hamnade vi på en utsökt liten utsiktsplats där vi avnjöt ett glas iskaffe. Kort därpå såg vi hur ett tydligt avgränsat regnoväder började röra sig in och började skymma Patong längre in i bukten.

Regnet drar in över Patong

Vi övervägde om vi skulle ta tillfället i akt att åka före ovädret var över oss men hade precis fått in vår dricka så vi stannade kvar och spelade lite Yatzy istället. Jag tyckte förstås det var roligt att beskåda ovädret från vår fina punkt så jag stannade mer än gärna.

Ovädret drog förbi bredvid oss och ut mot havs. Jag började känna igen vissa drag från Storm Chasingen (en Beaver Tail, för den promillen som vet vad det innebär) och skojade lite med Petter om att jag kunde skymta antydan till en tornado. Kort därefter insåg jag att det faktiskt utvecklades till en litet, men ganska tydligt “funnel cloud” – dvs ansatsen till en tornado (eller om man ska vara teknisk, en “water spout”) – vilket jag förstås tyckte var skitroligt! Den var där i 1-2 minuter och precis på “rätt” ställe så det är nog ingen tvekan om att det verkligen var ett funnel cloud.

Ett litet funnel cloud som sticker ut.

Inzoomat...

På vägen hem stannade jag flera gånger och gjorde min egen privata storm chasing medan de andra speedade på framåt. Bortsett från att Marlena kraschade med moppen så var den riktigt trevlig liten utflykt och roligt att jag fick utöva min hobby lite spontant.

 

Med viss planering men också relativt spontant så arrangerade jag en Affiliate Workshop här i Kamala under Paradise Business Camp. Min baktanke med det var att få mig, och alla andra affiliatemarknadsförare, att verkligen kunna dra nytta av varandras kunskap och närvaro på ett sätt som verkligen är unikt med PBC.

Det vi gjorde var att placera oss kring ett bord där alla fick i uppgift att presentera en av sina webbsajter som

  • Man hade investerat lite tanke och tid på (dvs inte helt nystartad sida)
  • Man hade kommit till en nivå där man inte riktigt visste hur man skulle gå vidare, eller ville ha tips
  • Man kände hade en ouppnådd potential

Man fick då först presentera sidan, hur man tänkt när man skapade den, vilka tekniker man använt för marknadsföring, vilken målgrupp man tänker sig etc. Det vill säga sprida lite av sin kunskap som fanns paketerad på sidan. Slutligen berättade man kort vilka planer man hade för sidan och vilka utmaningar man hade med den.

Därefter blev det en öppen diskussion där alla fick bidra med sina egna erfarenheter och kunskaper – och hur detta skulle kunna appliceras på respektive webbprojekt. Och jag lovar, det var nog inte en sekund som det var tyst under dessa tre timmar. Alla hade en åsikt, och oftast bra sådana, på hur sidan kunde vidareutvecklas och förbättras.

Personligen fick jag min sida Köpa.se synad, granskad och rannsakad. Bland många tips jag fick var att använda mig av produktfeeds samt att kategorisera produkterna bättre.

Andra sidor som granskades var Stefan Perssons LånaIdag.se, Petters kategorisida om tidningsprenumerationer på FyndTorget, Daniel Blomsters sida Amning.nu samt Marlena Batists Kvinnoliv.se.

Minst lika många tips fick jag dock av att plocka upp tipsen som flög över bordet, även för projekt som handlade om något helt annat! En mycket bra övning som jag definitivt ska försöka återskapa flera gånger.

Vad lärde vi oss av detta? Otroligt mycket! Det är så mycket man inte ser med sina egna sidor, erfarenheter man kan dra nytta av hos andra samt bra tips att tillgå – och helt gratis, om man bara samlas. Därtill är det väldigt roligt, alla älskar ju att prata om sina webbsidor och sin hobby.

 

Gymmet i Kamala

Den senaste tiden har vi fått tillökning i PBC-familjen med bland annat Stefan Persson och Marlena Batist. I och med detta har jag även fått en träningspartner till thaiboxningen, vilket är riktigt roligt.

Marlena var med redan vid vår PBC-middag i Stockholm i mellandagarna och gör en längre turné runt världen för att jobba med olika distansprojekt samt blogga på Yourlife.nu.

Andra veckan in i thaiboxningen nu så börjar jag komma in lite i rutinerna även om det fortfarande är grymt jobbigt emellanåt. Gymmet jag tränar på här i Kamala är litet, lite sunkigt men med fördelen att det i princip enbart är privatträning, vilket inte var fallet i Rawai. Jag betalar 4 000 Baht för tre veckor (en gång om dagen, 6 dagar i veckan).

Om jag ser lätt plågad ut är det för att...jag är lätt plågad.

 

Om jag ser lätt svettig ut är det för att...jag är helt överjävligt svettig. Förlorar nog en 3 liter vätska varje pass...den här dagen var det också 34 grader när vi körde.

Marlena njuter lite mer av upplevelsen, ser det ut som i alla fall.

Precis bredvid gymmet ligger en småskola. Två västerlänningar som boxas lockar förstås dit nyfikna 4-åringar. De skrattade gott och gjorde det härligt svårt att koncentrera sig.

Ett tag var det närmare 20-25 ungar som stod och tittade, ropade och skrattade.

 

 

Även om jag numera är ute ur landet och inte behöver bekymra mig för kommunistiska spioner som läser min Facebook-wall och analyserar mina (icke-existerande) tweets så kan jag med gott samvete säga att jag verkligen gillade landet. Eller Saigon snarare. Eller kanske ännu mer de människor (både västerlänningar och vietnameser) jag träffade. Detta undantaget taxichauffören i taxi 528 som blåste mig på hutlösa $12. Ibland får man dock bara en bra magkänsla över en plats och man känner sig lite hemma, även om man i vissa fall kanske inte kan säga exakt varför.

Jag spenderade dock morgnar och eftermiddagar med att jobba från ett grymt skönt café och kvällarna med att hänga med Anders och hans kompisar. Poolen på hans takterass var snudd på magisk! Sista dagen åkte jag också ut till Cu Chi tunnels som är ett tunnelnät som Ville & Calle (aka Victor Charlie, aka Viet Cong) byggde under vietnamkriget och fortsatte gräva allt eftersom.

Det var en upplevelse av rang då vi hade en utmärkt guide och då själva touren var riktigt välgjord. Hur man än ser på det politiskt så kan jag inte annat än tycka synd om de amerikanska soldater som var positionerade i detta område. Tät djungel, ett tunnelsystem med ingångshål stora som en normalstor bordstablett där de poppade upp, sköt några soldater och sen flydde ner igen. Utöver detta placerade de fällor som skulle fått Jigsaw i Saw-filmerna att kännas barmhärtig och konventionell.

Denna Feel Bad-turné fortsatte jag med på vad jag har för mig heter “Museet för amerikanska krigsförbrytelser”. Det var i alla fall vad det handlade om. Vid ingången möttes jag av en kvinna som gick ut gråtandes och det är högst förståeligt. Konsekvenserna av Agent Orange är bland det värsta jag sett.

Upplevelser handlar, anser jag, om att skapa en ny uppfattning, utmana gamla åsikter och lära sig något nytt och på så sätt kändes denna dag som en bra upplevelse.

Stort tack till Anders och Uyen som tog hand om mig trots ett intensivt eget schema.

En verkstad för hantverk där handikappade arbetar

Cu chi tunnlarna - propagandafilm

Propagandafilm från 60-talet (?) under besöket av Cu Chi tunnlarna. "This is Nguyen. He is a national hero after killing 15 americans and two tanks. He is known as the Big American Killer". Ganska intressant att se den andra sidan av Vietnam-filmerna...

En sked Lara Croft, en skopa Saw, två rejäla nypor uppfinningsrikedom. Sen låter man helt bli att trampa där.

Vår guide förevisar hur stora hålen var som Victor Charlie hoppade ut och in i. Stora nog för en vietnames, inte stora nog för en amerikan.

Ville och Calle tar en välförtjänt paus. Jag ser något misstänkt men enligt Ville var det bara en kakadua.

Inte rätt plats att placera skolans 60-metersbana.

Inne i en tunnel. Inte så klaustrofobiskt som man skulle kunna tro (då hade jag ändå sett The Descent två dagar innan). Detta var dock en av de större tunnlarna.

 

Jag har tillfälligt lämnat Paradise Business Camp för att åka på en så kallad Visa Run, det vill säga lämna landet för att förnya visumet. Jag valde att åka till Ho Chi Minh City (HCMC, tidigare kallat Saigon) i Vietnam och hälsa på Anders Palm som jag lärde känna under några dagar i Australien 2008 (under min Bali-tid).

Anders bor och jobbar här sedan 2½ år tillbaka. När jag träffade honom var han VD för ett mindre (webb?)-företag. Han sa dock upp sig därifrån för att starta eget. Han driver nu expat.vn och är precis i färd med att lansera en ny tjänst som jag inte riktigt vet om jag får outa här riktigt än.

Det är annars kul med lite miljöombyte. HCMC är en riktigt bullrig, typiskt asiatisk, storstad. Vanligtvis är jag inte så förtjust i det men nu är det riktigt skönt att uppleva något annat – även om jag faktiskt planerar att jobba även härifrån. Självklart ska jag dock turista lite också. Är framförallt sugen på att se saker från Vietnam-kriget (mot USA that is…de har ju krigat, och vunnit, mot i princip varenda stormakt under modern tid).

Det är ju faktiskt 77 gånger mer intressant med modern historia än äldre historia. Att åka till Poltava kanske skulle vara intressant men vad har man för relation till Karl XII:s karoliner nuförtiden egentligen (om det nu var han som bråkade där)? Vietnamkriget har man ju, framförallt via amerikanska filmer, en stark uppfattning om. Jag tänkte tex hela tiden under djungelturen jag gick: “Det här är fan jobbigt, men tänk att göra samma sak med 20 kg packning, en bössa i handen och krypskyttar och bakhåll bakom varje giftormsbesudlad buske i hela djungeln.”.

Jag kommer ihåg när jag var i Bosnien för ett par år sedan. Hur verkligt det kändes på ett helt annat sätt än med många andra platser jag varit i. Bara 15 år tidigare hade människor, européer som du och jag, skjutit ihjäl grannar, hämnats, gråtit, varit hjältar och mördare. Det var på något sätt så lätt att applicera på sin egen vardag på ett sätt som jag inte riktigt känt innan.

Nu tror jag inte att det kommer att bli samma sak här men det kan åtminstone ge mig lite substans till alla pang-pang-filmer man sett under sin uppväxt.

I övrigt är Facebook bannat här. Undrar om vietnameserna får mer gjort på dagarna?

Idag har jag lärt mig: Det här kan jag egentligen redan men blir ständigt påmind om det. Förhandla aldrig priset i en taxi. När häcken träffar lädret och hjulen snurrar är du i en dålig maktposition. Två väskor fulla med värdesaker och noll kunskap om staden förbättrar inte den situationen direkt. Brist på information och snabbhet/säkerhet leder, som tidigare konstaterat, till att man får punga ut. Fick betala tredubbelt pris trots att jag visste vad som var normalt pris.