Currently viewing the category: "Kompisar"

Insåg när jag vaknade imorse att jag är både förkyld och ganska uttorkad. Ingen bra kombination inför nyårsfesten ikväll. Jag kan redan nu se framför mig hur dåligt jag kommer må imorgon med tanke på att jag känt mig bakis varje dag av min förkylning.

För en gångs skull ska jag försöka följa några av “inför-råden” från min kompis bakisguide. Min kompis Oskar har också påbörjat ett litet hemsidesimperium och jag har hela tiden försökt övertyga honom om vikten av att man skriver om det man kan och är intresserad. Bortsett från sin blogg om Dubai, en hemsida om Dubai, en blogg om personlig utveckling så började han med en guide för hur man undviker baksmälla.

Tricken är som vanligt att dricka vatten, före och framförallt under tiden som man festar. En resorb innan man går och lägger sig är ingen dum idé heller. Att dricka vatten dagen efter är dock inget jag själv gillar, mår man redan illa vill man inte ha en massa extra vätska som skvalpar i magtrakten. Jag har laddat upp med en massa filmer istället.

Hur gör du för att inte bli bakis imorgon?

Hursomhelst, Gott Nytt År på er kära läsare. Det har varit ett underbart år för mig och jag är glad att du följt det! Nu får jag bara hoppas att årets fest blir minsta lika galen som förra årets på en halvt obebyggd ö utanför Kambodja.

Tagged with:
 

En person som hjälpt mig väldigt mycket, bla genom tips inom SEO, genom att byta länkar och förmedla köp av länkar är en kille som heter Tobias. Vi började snacka i samband med att han köpte Fredagskul.se av mig och har hörts av lite nu och då sen dess. I verkligheten har vi dock bara setts en gång.

Tobias är riktigt grym när det gäller SEO (sökmotoroptimering alltså) och har jobbat på lite olika SEO-firmor. Nu kommer han dock att göra en “Du Säger Väl Inte Upp Dig” och dra till ett varmare land. Inte med sitt egna företag iofs, men han sa iaf upp sig från sitt förra jobb. Han ska åka till Curacao i Västindien för att jobba som SEO-manager där och värre jobb kan man ju ha.

Så för dig som vill ha lite mer läsning inom kategorin: Hur man tjänar pengar på internet och samtidigt får en solbränna bör titta in på Pirates of Curazao.

 

Jag inser att det är lite sjukt att jag efter att knappt ha skrivit ett ord på ett par månader har två inlägg på samma dag. Ibland krävs det helt enkelt.

Jag har ju halva min kompiskrets i utlandet nuförtiden känns det som. Bara i sommar har Helen, Manuel och Jessica flyttat till diverse suspekta platser (Kambodja, Berlin respektive Palestina). Jag vet…Berlin?!? Som tur är att när vissa viktiga personer i mitt liv flyttar iväg så kommer andra hem.  Både Calle och syster Camilla hade den goda smaken att komma tillbaka för att förgylla min höst.

För de som inte är så nyutflyttade ska jag börja kampanjera för dem att flytta hem. Gjorde den här videon åt min boxningskompis Oskar (som ju är i Dubai) för att spela på stora Nostalgisträngen och få honom flytta hem. Det funkade, ja lite i alla fall. Anders i San Diego känns det inte lika sportsligt att få honom att flytta hem för han är ju nuförtiden två. Men det ska nog gå det också.

Det roligaste är att syrran tagit över hela Jag-gör-mitt-livs-resa-och-det-är-det-bästa-jag-nånsin-gjort-yada-yada som jag pysslade med på Bali. Hon gör det förstås på sitt eget sätt, lite mer annorlunda och långt mer obekvämare sätt. Hon är för femte gången på typ ett år i Mellanöstern och pluggar numera Arabiska i Palestina. Ramallah närmare bestämt.

Att plugga arabiska i Ramallah ligger inte i topp-10 på STS populäraste språkreseorter för 2008. Jag har dubbelkollat. Att nationalsporten är att ducka gatstenar och gummikulor gör att staden också effektivt diskvalificerat sig som en populär charterort. Men dit skulle hon, syster yster.

Nåväl, syrran gör inte bara TV och tar grymt fina foton. Hon skriver även numera blogg, kolla in Jess in the Mess.

 

Det finns många saker jag är nöjd med över den här resan men ett fåtal saker som jag är lite missnöjd med. En av dem är att jag varit ganska asocial. I början av min vistelse här brydde jag mig inte över huvud taget, då var jag helt uppslukad av jobbandet och var nöjd med att småsnacka lite med de på vandrarhemmet på kvällarna. Det har dock ändrats på sistone.

I Thailand hade jag ett ganska bra socialt umgänge men när jag nu kom tillbaka till Sanur och dessutom börjat dra ner på jobbandet har det blivit ganska tydligt att mitt sociala liv är ganska dåligt. Jag har ju lärt känna ganska många personer under min tid här men de allra flesta har jag känt i några dagar och sedan har jag eller de åkt vidare. Kul och tråkigt på samma gång.

Den sociala aspekten på mitt jobb är annars väldigt intressant. Dels är det ju extremt ensamt, sitter ju själv med en dator hela dagarna. Å andra sidan så har jag träffat en hel del personer på caféerna jag varit på. En väldigt intressant sak är också att jag trots, eller snarare på grund av, att jag suttit framför datorn varje dag så har jag lärt känna en hel del personer via internet. Några har jag fått kontakt med via bloggen, andra via webbforum som tex. WN.se.

Faktum är dock att man bara kan njuta av en upplevelse till en viss nivå ensam. Det är när man har någon att dela upplevelsen med som det blir roligt och nostalgiskt. Ett tydligt exempel på det är hur mycket av saker och ting i Sanur som jag förknippar med H. Hon var här i 10 dagar, jag har varit här i fem månader. Ändå är mina starkaste minnen förknippade med saker vi gjorde tillsammans.

Jag har försökt skaffa lite kompisar bland de boende här. Ett problem har dock varit att det har varit lättast i Kuta där det bor fler jämnåriga. Jag klarar dock inte av Kuta och det är i princip omöjligt att jobba därifrån. I Sanur är den största nackdelen att alla är typ 40-50 utom serveringspersonalen.

Häromdagen slumpade det dock sig så att jag var på väg till köpcentrumet för att köpa en present och fick sällskap av en av servitriserna på mitt kontor. Tyckte det var trevligt att lära känna någon lite mer för en gångs skull. Problemet blev dock likadant som det varit flera gånger när jag försökt hänga med någon härifrån. Det är helt enkelt väldigt svårt att kommunicera, inte bara på grund av engelskan. Den här gången, liksom flera gånger innan, så blir samtalen väldigt förvillande och ofta väldigt banala. Lite som ett MSN-chatt:

Jag: Hej, läget?

Hon: Hej, läget?

Jag: Jorå, bra. Har lite ont i ögat. Tror det är en ögoninfektion, men annars är jag glad och mår bra.

Hon: Jo, bra.

Jag: Det hände en kul grej i morse:

Hon: Vill du gå till klädbutiken?

Jag: …jag var på stranden…

Hon: Jaha, vad jobbigt. Min pappa har ett porslinsöga som han tappade en gång.

Jag: …och råkade springa på…oj, förlåt…vad sa du? Fortsätt.

Hon: Tycker du om att vara på stranden?

Jag: Porslinsöga, vad sjukt!

Hon: …eller vill du hellre gå och titta på böcker?

…osv.

Efter den här dagen var det vädigt kul att komma hem och prata med Margareta, en 60-årig dam på mitt vandrarhem. Vi hamnade mitt i en diskussion om politik och energi. Otroligt skönt att prata om något substantiellt, har saknat det otroligt mycket. Med kortare kontakter pratar man ju oftast om exakt samma saker (vädret, hur länge man varit här, hur länge man stannar, vad man gör osv.), trevligt men blir tröttsamt i längden.

En annan väldigt signifikativ anledning till att det sociala gått trögt är att jag undvikit det allra bästa smörjmedlet: alkoholen. Eftersom en stor del av det sociala sker på barerna så är ju detta ett problem. En anledning till att jag inte vill dricka är ju att jag vill försöka lära mig att undvika den genvägen – det har alltså gått si och så med det. Jag har undvikit genvägen men inte gått vägen ändå. Till stor del har jag också undvikit barsvängen för att de flesta bara är 50-åriga expats med snedvriden världsbild och 20-åriga älskarinnor vid sin sida.

Jag har tänkt mycket och jämfört med när min kompis Oskar var här. Han stormtrivdes verkligen och längtar ständigt tillbaka. Själv kommer jag nog inte ha samma nostalgiska känsla över att komma tillbaka. Bali känns inte riktigt som “mitt land”, som jag förälskat mig i på samma sätt som med Costa Rica, Ecuador och Slovakien. Jag tror det till 100 % beror på att jag inte riktigt kan dela upplevelsen med någon.

Med det sagt så har ändå Bali varit riktigt kanon att göra hemsidor ifrån. Allt har varit lugnt, enkelt och smidigt. Overheaden (som man säger på ren corporate-svenska) har varit minimal – internet har fungerat, elen fungerar, det har varit billigt och jag har alltid känt mig säker. Det är som sagt endast bristen på långvariga bekantskaper jag saknar, och därför kommer jag inte sakna Bali så otroligt mycket när jag nu åker.

Tagged with:
 

Jag har ju börjat arbeta på det här med att ta vara mer på det sociala. Nu är min situation helt annorlunda än på Bali (återkommer om det senare) men jag har fått lite nya kompisar. En av dem har ett riktigt roligt namn. Ska använda en ny plugin så att du kan få gissa:

[poll=3]

Tagged with:
 

Jag fick en ny idé innan jag åkte till Kambodja i julas när jag satt och tog en kopp kaffe på Starbucks i Kuta. Jag vet inte vad de stoppar i sitt kaffe men jag får alltid så mycket idéer.

Den här sidan kanske inte är så intressant för er lekmän men för er andra som har hemsidor eller bloggar är det nog desto roligare. Sidan heter Catalottery och är en länkkatalog där man kan vinna besökare.

Länkkataloger används vanligtvis annars till för att skaffa fler länkar till en sida och det finns tusentals sådana på nätet. Ett led i att optimera sin sida till att komma högt i Google är att registrera sin sida på så många länkkataloger som möjligt. På så sätt är min sida, Catalottery, likadan.

Vanligtvis brukar man ju länka tillbaka till länkkatalogen för att få med sin sida. I Catalottery’s fall så lägger man en tillbakalänk mot en forward-adress, till en ny sida (testa här). Denna sida lottas ut varje vecka och vinnaren får alla besökare som skickats via dessa tillbakalänkar.

Ju fler sidor som finns med i katalogen ju fler potentiella besökare kommer att förmedlas via dessa länkar. Även om varje sida bara förmedlar 5 besökare per vecka så blir det ganska många om katalogen har 1 000 sidor (vilket är ganska vanligt). Skulle du tacka nej till 5 000 besökare till din blogg nästa vecka? Tänkte väl det.

Nu är ju sidan nyss uppstartad så jag har marknadsföringen framför mig men kommer arbeta hårt för att se till att vinstbesökarsumman stadigt ökar.

Catalottery – ett länklotteri

Länkar: Catalottery.se (för svenska bloggar och hemsidor) samt Catalottery.com (för engelska sidor)

Även denna sida gjorde Jimmy designen till, en kille jag lärde känna när han köpte en domän av mig. Eftersom jag inte har några kompisar som håller på med hemsidor i samma grad som jag så var det väldigt kul att snacka. Eftersom Jimmy är designer och jag mer…webmaster…så hade jag en del att lära.

Veckan innan jag åkte till Bali så lärde han mig Photoshop så att jag kunde göra mina sidor lite snyggare (kunskaper som jag tex applicerade på Köpa Bostad Guiden). Även om jag klarar av det så gör han det så mycket snabbare, smidigare och framförallt snyggare så jag anlitar honom ibland för mina större projekt.

Tagged with:
 

Hej igen,

Som ni har märkt gick jag upp i rök i 10 dagar och vilka 10 dagar sen! Den uppmärksamme läsaren märkte nog att min Helén skulle komma och hälsa på. I valet och kvalet mellan att blogga eller ligga och hångla på stranden har jag alltså valt det senare.

Jag har dock gjort några korta avstickare för att svara akuta mejl och tunna ut mejlskörden emellanåt och jag har blivit mycket glatt överraskad. Det verkar ha börjat med att Jakob nämnde min blogg på sin, Hur Jag Blev Rik , en mycket läsvärd blogg där han skriver om företagande, pengar och entreprenörskap.

Bara detta, att någon ägnar ett helt inlägg åt att berätta hur bra min blogg är, gör mig alldeles varm i kroppen, och då ska ni veta att det är svårt att bli ännu varmare när det är 30 grader här. Sen har jag fått mejl och kommentarer om hur min blogg har inspirerat andra vilket jag tycker är helt otroligt och sanslöst roligt!

Jag har samlat på mig en helt litet bibliotek av små och stora saker att skriva om och kommer portionera ut dem lite nu och då. Skriv gärna om det är något speciellt du vill veta mer om.

 

Hej pa er,

Passar pa att skriva ett kort inlagg medan jag haller pa att overfora lite julmusik till mp3-spelare. Jag ar alltsa just nu i Phnom Penh, huvudstaden i Kambodja, dar jag halsar pa min kompis Minna. Hon bor har med sin van Tina och bada jobbar pa olika FN-projekt har.

Jag var ju i P.P. forra aret med Oskar men det kanns som jag kommit till en helt ny stad, eller sa ar det bara for att jag bor i FN-ghettot, som ar lite finare. Stan har hursomhelst blivit valdigt mycket gronare och oppnare. Kanslan nar jag rullade in i stan pa baksatet pa en motorcykel var helt suveran. Det var en san kick att jag verkligen var pa vag hit! Det sista jag sag av Minna var ju den dar pubkvallen i september nar hela den har resan bara var pa planeringsstadiet. Vi sa “Vi ses i Phnom Penh” vilket da kandes lite mer som en drom…och nu holl jag pa att rulla in i stan. En grym kansla!

Jag blev inkvarterad i deras vardagsrum och sen dess har vi gjort mest ingenting. Minna har ocksa jobbat pa riktigt hart och ville inte mer an att slappa vid poolen pa Hirawana hotell (eller vad det nu hette)…sa det har vi gjort i dagarna tre. Efter forsta dagen fick jag en statlig solbranna pa laren och under ogonen (!). Det har sett riktigt roligt och fult ut. Typ som jag smetat lappstift under ogonen.

Det har varit sa otroligt skont att inte gora nagonting utan bara ligga vid en pool och lyssna pa Stieg Larsson-trilogin pa MP3 och lasa boken Middlesex, och lite nu och da svalka sig i poolen, ata en exotisk frukt och sa.

Idag ska vi ha lite julmiddag for vanner till Minna och Tina. Vi ska forsoka gora kottbullar, risgrynsgrot (pa basmatiris) och kanske glogg. Hoppas ni alla har det riktigt bra idag ocksa!

Puss pa er

 

Hej hej,

En ganska kul grej hände häromdan. Jag satt på mitt kontor (cafét vid stranden) och hörde en röst som ropade “Christoffer!”. Jag tittade upp från skärmen och såg en gammal bekanting, Stefan. Stefan var jobbarkompis med min kompis Calle nångång artonhundrafrösihjäl och vi var alla uppe i Idre. Ni har säkert hört talas om detta då det var på denna resa som berget Städjan besegrades av oss två.

Nu får ni hänga med här för det finns många trådär här.

Calle är alltså jobbarkompis med Stefan. Stefan är nygift med Amina. Amina är från Indonesien men har bott i Sverige i 2 år. Stockholm har bara 600 indoneser någonting så det är inte helt oävet att hon känner Deri. Deri är alltså Oskars ex som jag var på ceremoni hos förra helgen.

Alltså: Christoffer – Calle – Stefan – Amina – Deri – Oskar – Christoffer

Stefan promenerade alltså förbi med Amina och det var lite roligt. Jag bjöd in honom på kontoret och vi snackade lite skit i en timme. Igår åt vi middag också, med Deri också förstås. Det var första gången jag unnade mig en Piña colada och en rätt som inte var den billigaste på menyn. Stefan bjöd på hemkörd arrak (nån form av smaskig balinesisk citronsprit) som han köpt av Deris brorsa eller nåt.

Väldigt roligt!

Börjar annars bli grymt trött på mina indonesiskalektioner. Det går sååå långsamt fram! Funderar på att skolka imorgon.

Har för övrigt suttit i samtal en hel del med min anställda de senaste dagarna. Hon ska komma och besöka mig på plats i februari/mars vilket ska bli sjukt roligt! Jag har suttit och bokat flygresor i typ två dagar nu, bland annat en resa till Sydney i april innan jag åker hem.

 

En av sakerna jag åkte ner till Bali för att leta efter har jag nu hittat! Jag pratar inte om kreditkortet, kameran eller minnet från lördagkvällen på M-Bar-go jag slarvade bort förra gången jag var här. Jag har hittat flytet!

Jag nämnde nog att jag var inne i en negativ spiral när jag lämnade Stockholm. Ingenting riktigt fungerade och jag saknade tiden när jag var student. Inte så mycket för att man kunde ta sovmorgon om man ville och ölen kostade 20 kr. Nu kan jag iofs ta sovmorgon när jag vill och ölen kostar 12 kr men det är nog bara en slump. Just för att jag kan vara ledig och softa blir det så mycket roligare att jobba och göra vettiga saker.

Det flytet jag hade och den känslan av att världen är min att ta för mig har jag återfått igen och jag är mycket glad över det! Jag gör positiva saker från att jag vaknar på morgonen till att jag går och lägger mig. Allt från att läsa sjukt mycket, jobba ännu mer (kl är 21.47 när jag skriver detta) och motionera. Shit, mitt tandkött har till och med fått den där rosa nyansen som min tandläkare alltid sagt att det ska ha om man använder tandtråd.

Två saker som späder på detta lyckorus är att jag bokat min hemresa genom min alltid lika pålitliga vän Dommie på Ticket (jag tackar Dommie med tre starka hej: hej, hej, hej!) som lyckades fixa så att jag åker förbi Dubai där min gode vän Oskar jobbar och bor. Inte bara har jag en mellanlandning där, den är också tajmad till hans 30-årsdag. Det kommer också bli en tredje fight enligt ryktena! Mer om detta någon annan gång.  Jag landar sedan i London där jag kan hälsa på Camille, Rille och Bianca. Allt för en biljett som kostade mindre än vad jag tjänat i december på Presenttips.com.

Vilket leder oss till nästa faktum. Presenttips.com går ruggigt bra. Ett stort tack till Sombra på Ticket som dessutom mejlade ut till alla kontor i hela Sverige och tipsade om sidan åt mig idag. Just nu väntar jag bara på att någon tidning ska nosa upp sidan och nämnda den med någon rad. Då kan jag pensionera mig!