Christoffer Björkwall

posted by Christoffer on Feb 14

Jag kommer ju åka ned till Sydafrika i höst och håller på att researcha inför både resan och för hemsidan jag bygger i samband med detta. En av sakerna jag funderat på är att dyka med vithajar vilket verkar sjukt spännande. Tills jag såg det här:

posted by Christoffer on Feb 2

Häromdagen när jag gick till jobbet så såg jag något märkligt. Eller, snarare hörde jag något märkligt.

Jag gick igenom ett skogsparti och hörde ett läte som läte som ett maskingevär eller en trummis – eller någonstans där mitt emellan. Först kom det nära inpå i cirka 5 sekunder och sedan lite längre bort (exakt samma läte). När jag kom lite närmare insåg jag att det var en hackspett.

Hackspetten hade flygit upp och satt sig på en gatulykta – en sån där som är platt ovanpå. Sen hackade den som ett maskingevär mot plåten i fem sekunder. Därefter svarade uppenbarligen en annan hackspett som hade satt sig på en annan gatulykta. Sådär kommunicerade de med varandra i de fem minuterna jag var där – och såvitt jag vet gör de det än.

Har ni någonsin sett något liknande? Har vi någon amatörornitolog som kan förklara när hackspettarna slutade tjonga på träd utan började bearbeta modern arkitektur? Har jag missat något?!

posted by Christoffer on Apr 8

Jag gjorde ju en Dan Brown och lämnade er med en cliffhanger senast. Ett lågvattenmärke, jag vet, men jag har insett att det är jobbigt att läsa långa inlägg så jag var tvungen att korta av det lite.

Det jag såg när jag tittade upp bland träden var hundratals, om inte tusentals, vampyrer. 50-centimeters håriga fladdermöss med ett vingspann på 110 cm. De käbblades och hängde upp och ner bland trädgrenarna insvepta i sina läderlappskostymer. Då och då flög någon fladdermus iväg och gjorde sig en snygg skepnad mot Sydneys skyline.

Flygande hundar bland trädblommorna

Batman

Fladdermus mot Sydneys skyline

En vampyr

Fladdermöss i sina vampyrkåpor

Jag älskar ju att se djur när jag reser, det är snudd på min favoritsysselsättning. Att hitta ett djur som var bland det coolaste jag sett (fula, elaka och mytomspunna) i den coolaste park jag satt min fot i var såklart en jackpot. Att det sedan var fullt av en massa elaka spindlar gjorde inte saken sämre.

Spindel i ett träd

posted by Christoffer on Mar 1

Jag har ju sett en del bizarra saker på den här resan när det gäller djur och natur. Flådda hundar utan huvud på stranden, gröna ormar vid poolen och tretticentimeters salamandrar i bungalowen. Jag undrar dock om inte det här tar priset.

Jag moppade längs en fin liten landsväg här i Rawai, Thailand, idag. Det var ett fint grönt dike på vänster sida, och elstolpar med dussintals slumpmässigt upphängda ellinor på höger sida. Jag puttrar fram i beskedliga 30 km / h när jag hör liksom ett sprak och sen är det som om en gren faller ner på vänster sida av vägen.

Jag spolar tillbaka det jag såg i minnet.

Grenen trillade inte rakt ner, den kom från höger…och den var grå…hmm. Jag mopedar fram några meter till och tänker efter lite till.

Sedan inser jag att det jag såg var en fågel (duva?) som försökt sig på nåt Top Gun-manér mellan ellinorna och fått sig en överdos av fabror Högspänning. Färdiggrillad svävade han sedan stendöd sina sista meter genom luften, över vägen, och parkerade sedan på andra sidan vägen medelst Gottröra-landning.

Detta får mig att tänka på ett blondinskämt:

- Brunetten: Kolla, en död fågel!

- Blondinen: (Tittar uppåt) Var då? Var då?

…blondiner kanske inte är så dumma ändå.

posted by Christoffer on Feb 21

Jag är ju på semester på Koh Samui där jag hälsar på min storasyster Camilla och hennes familj. Det har ju i och för sig inte blivit så mycket semester av allt eftersom jag haft större luckor i min webbsäkerhet än Thore Skogman hade mellan tänderna.

Det har dock varit riktigt trevligt och min första familjesemester sen jag var liten parvel. Det var två små 9-månadersbabys och en handfull vuxna i vår fina villa med pool, och allt var frid och fröjd.

En vacker dag när den manliga delen av gruppen var och handlade mat så skedde dock en liten incident. Efter att precis ha jagat ut en liten groda ur poolen stiger Carolina upp och hinner precis undvika att trampa på något grönt och ihoprullat på gräsmattan. När vi kommer tillbaka från affären sitter hon blåslagen på knäna och alla är lite uppjagade.

Eftersom hela villan är omgärdad av betongmurar så finns det inte så många ställen en eventuell orm kan gömma sig på. Eller var det verkligen en orm? Vi börjar undra, framförallt när vi hittar en ödla i det enda buskaget lite senare.

Vi ger upp letandet och jag går in och jobbar lite. Då hör jag Carolina ropa inifrån badrummet. “Där är den! Ormen”. I badrummet? Nej, jag kilar ut och möts av den här bilden.

Tittut bakom knut

Vi samlar ihop styrkorna och försöker lista ut hur vi ska fånga eller snarare döda den förmodade gift-vipern. Det enda vi hittar är en hög tegelstenar och Michael Ormbane måttar ett kast men den sluge ormen flyger blixtsnabbt tillbaka in under poolkanten.

Efter ett kort konfererande kommer vi fram till att öl-och-chips-metoden nog är den bästa. Dvs, vi tar en öl och äter lite chips medan vi väntar på att den ska våga sig ut igen. När den vågar sig fram igen efter 20 min är vi redo med tre nya tegelstenar. Tyvärr har vi ingen dedikerad kameraman så videon är lite skakig.

Hur vi hade ihjäl ormen

Efter detta så tar jag mig an uppgiften att avsluta dess lidande genom att lägga upp huvudet mellan två tegelstenar och klappa till. Ormen gör då sitt sista försök att jävlas genom att skvätta ur all substans i huvet över mitt ben.

Såhär i efterhand så kan ormen verka ganska beskedlig. Den var dock runt 120 cm lång och grön och vi hade två 9-månaders babys som skulle leka på trädgården. Det var helt enkelt inte läge att vara fredlig.

Vi lyckades aldrig helt luska ut om det var en giftig orm eller inte. Trädgårdsarbetarna som kom för att hämta den efteråt pratade inte ett ord engelska. Vi får helt enkelt utgå ifrån att det var en dödligt giftig, grön spottkobra med dynamitbälte och terroristplaner.

posted by Christoffer on Feb 17

Jag har kommit på en uppfinning som kommer göra mig mycket rik och mycket förnöjd! Jag kallar den Mosquito Exploder 2000 och den kommer att förändra våra liv.

Bakgrund: Det borde inte ha undgått någon läsare hur mycket jag hatar myggor. Enligt min mening fyller de ingen som helst funktion för den här planeten utom att jävlas och borde förintas snabbt och smärtfyllt. Denna uppfinning skulle åtminstone uppfylla det senare.

Teori: En resonansfrekvens är en frekvens vid vilket något vibrerar i takt med en viss signal. Tex, när en operasångerska når höga C (en viss frekvens) börjar glasen på middagsborden vibrera (dvs resonera) med samma frekvens, som förmedlats via ljudvågorna. Har hon tillräcklig styrka (amplitud) på rösten spricker glasen. Det känner du till, va?

Myggornas surr kommer ju från att vingarna slår med en viss takt, eller rättare sagt en viss frekvens. Samma frekvens som vingslagen. Ljudet som uppstår är just denna (hörbara) frekvens.

Implementation: Min tanke är att bygga en sorts ljudpistol som man kalibrerar på deras förbannade vinande surrfrekvens. Man riktar ljudpistolen mot myggan med samma frekvens och låg amplitud. Den ger först ut en resonansfrekvens som myggan inte riktigt märker (den flyger ju med samma). Det är då det fina kommer in, istället för att myggslagen orsakar ljudet låter man ljudet orsaka myggslagen! Förstår du?

När man sen trycker in avtryckaren stiger amplituden på ljudet dramatiskt (tex 1000 ggr) tillsammans med ett hopp till en mångdubbel resonansfrekvens (tex 4 ggr). Myggan kommer då uppleva det som att dess vingar automatiskt slår 4 ggr så snabbt och 1000 ggr starkare. Vingarnas leder och muskler slits sönder och innan den ens hunnit träffa marken dör myggan en kvalfylld död med ett PLOPP.

Konklusion: Det som gör Mosquito Exploder 2000 till en så fantastisk produkt är att man vänder ett av myggans egna irritationsmoment (surret) till dess egen fiende. Sättet att avrätta myggjäveln blir också fantastiskt tillfredställande under en sömnlös natt.

En annan fördel med Mosquito Exploder 2000 är att man kan fånga myggor i flykten, i luften vill säga. Man skulle också kunna utrusta produkten med en sensor inställd på myggors surrfrekvens (gissningsvis runt 10-20 kHz) så att man kan upptäcka, och avrätta, myggan utan att ens se den.

Var kan man köpa den: Sommaren 2008 hittar du den på Teknikmagasinet, CoolStuff eller Galne Gunnar efter att jag sålt rättigheterna för många, många miljoner.

Appendix A – Illustration

Beskrivning av Mosquito Exploder 2000

Appendix B - Konkurrenssituation för produkten

Det finns produkter på marknaden som ligger i nivå med Mosquito Exploder 2000. De närmaste produkterna torde vara Bug Buster och Insektsdräparen.

Konkurrerande produkter: Bug Buster & Insektsdräparen

Bug Buster (149 kr) är en sorts dammsugare som suger in myggor och annat kryp i ett rör. Den har fördelen att man även kan fånga andra djur. Eftersom insekten fångas levande kan man välja om man vill gå Mengele på den eller inte. Räckvidden och möjligheten att fånga myggan i luften finns men är begränsad.

Insektsdräparen (89 kr) är ett sorts tennisracket som dödare myggan mha elektricitet. Den har också möjligheten att fånga myggan i luften och det bör erkännas att metoden är hyggligt tillfredsställande också. Produkten saknar dock den sköna ironin i att ta död på myggan pga dess eget surr.

Pga Mosquito Exploder 2000:s unika egenskaper och högteknologiska sammansättning bör man kunna prissätta produkten ovanför dess konkurrenter. Ett rekommenderat pris väljs därför till 299 kr.

Målgruppen bedöms vara främst män mellan 15-30 år samt webbmasters i tropiska länder som upplever en viss otillfredställd känsla för att DE FÖRBANNADE JÄKLA MYGGEN STICKER DEM 15 GGR I SÖMNEN SÅ ATT DE VAKNAR AV KLIANDET OCH INTE KAN SOMNA OM!!!

Appendix C – Rekommenderad läsning

Läs också mitt tidigare inlägg om vad som gör (tropiska) myggor till en förbannelse utan dess like.

posted by Christoffer on Feb 10

Jag är ofta lite dålig på att ta foton och lägga upp här på bloggen men idag är jag glad över det.

Jag kom att tänka på en sak jag såg på en strand på Bali samma dag som jag drog. Kan inte förstå hur jag har lyckats förtränga det för det var det äckligaste jag någonsin har sett i hela mitt liv. Kanske valde mitt minne att bespara mig detta minne denna vecka.

Denna ynnest kommer jag dock inte ge er.

Jag gick förbi något som liknade en hund. Det var stort som en hund och det var en massa lösdrivande hundar i området så det borde ha varit en hund. Det var dock en markant skillnad från denna hund och andra hundar som tex den här:

Söt hund

Den saknade vissa vitala delar som de flesta hundar brukar stoltsera med, som tex huvud. Detta gör att jag inte riktigt vet exakt om det var en hund eller inte. Eller jo, det var det. Det var en annan sak man snabbt la märke till som skiljde den från tex denna hund:

Glad hund

Bortsett från att den inte skuttade runt så hade den ingen päls. Eller päls och päls, om det bara varit så väl. Den hade inte ens skinn. Den var flådd in på bara musklerna. Dessa syntes som om det vore en muskelstudie på det arma djuret. Hur den kunde tappat huvudet och blivit flådd utan andra synbara märken är för mig en gåta.

Nu gjorde jag inte en CSI på brottsplatsen men innan jag nästan spydde la jag märke till en annan liten defekt som andra hundar oftast brukar låta bli. Den stoltserade nämligen med att visa sin mage. Ja alltså inte som hunden nedan:

Hund som visar magen

Den visade inte magen genom att gulligt ligga på rygg för att vilja bli kliad, utan den visade bokstavligen sin mage. Tarmarna vällde ut genom ett litet hål i magen. De var gula och smakade säkert smaskens för flugorna som flög runt där.

Bortsett från det huvudlösa, flådda kadaver med tarmarna hängande utanför så var stranden ganska fin och solen sken.

posted by Christoffer on Jan 22

Dagens recept!Ta fram din favoritblender och mixa:- Ett stealthplan- En pansarbrytande missil

- En fallskärmsjägare

- Blodtörsten hos 2 000 zombies

- Ljudet av en morot

- Ondskan hos Tito Beltran

Gå upp till det där mörka slottet på kullen som det alltid blixtrar kring. Forma degen till en liten mygga. Koppla in elektroderna och låt blixtrarna ladda upp maskinen. Vråla högt, och ondskefullt: “It’s aliiiiiiive!!!”. Slå in myggan i en armerad tändsticksask med adress Bali.

Myggorna här är överjävliga. De är, som beskrivet ovan, som kommandosoldater. Jag kan inte påstå att det är speciellt många av dom, de är inte som Norrlands infanterimyggor som baserar sin teknik på antal och går till massattack, nej nej. Balis übermyggor arbetar långt bakom frontlinjen helt ensamma. They mostly come at night, mostly.

De hörs inte över huvud taget och man känner inte sticket förrän de redan är på väg bort. Om man ens har turen att se myggjäveln så finns det ingen chans att smasha den mot något. Man måste liksom försöka grabba tag i den och mosa den i handen, men den väger typ 1 mikrogram och luftdraget från ens tanken att göra det blåser bort den i säkerhet.

Detta gör att mitt bodycount på dräpta stealthmyggor här är ganska exakt 3. Detta bör alltså ställas i relation till de dryga 50 myggbett jag fått sen jag kom hit. Stackars Helén fick det mångdubbla bara under 10 dagar. Jag kan ge mig fan på att det var samma mygga också! De tre myggorna jag dödat (Rambo, van Damme och Dolphan) har jag förstås ritualbränt i närliggande askfat under mycket stor tillfredsställelse, och lämnat till svalorna att mumsa på.

Om det nu bara var så att kommandomyggorna gjorde ett snabbt anfall, fyllde magen och drog iväg för att surra med kompisarna, så hade det kanske varit ok. Men nej! Dessa myggor är onda, ONDA I tell you! De sticker sig fram och tar liksom de första dropparna av valda delar på kroppen så samma mygga kan ge en ett dussintal myggbett. Deras pansarbrytande snablar sticker en t.o.m. genom skjortan!

Jag har dock hittat myggkryptonit. Det är inget vaccin men det funkar som lindring. Det är en mirakelkräm som snudd på förtjänar sitt eget inlägg. Det är nåt form av tigerbalsam, det doftar ljuvligt, tar bort klådan och jag älskar det.

ps. Under tiden jag skrivit det här inlägget har en (1) mygga bitit mig tre gånger och dessutom satt sig mitt på min näsa en gång.

…den lever fortfarande.

posted by Christoffer on Nov 8

Nu har jag landat i Phuket efter 11 h resa. Säker och ljud som dom säger i Staterna (safe and sound).

Jag åkte charter till Phuket eftersom jag fick en sa lojligt billig resa dit. I och med att jag hade med mig 12 böcker (2/3 av min packningstyngd) och min dator (99 % av min packningstyngd) så hade jag att göra mest hela resan. Sov högst en timme.

Om Phuket, eller snarare Patong, kan jag inte säga så mycket. De båda gångerna jag vågat mig ner till stranden (5 min från hotellet) har det börjat regna och sedan fortsatt. De som helt missuppfattat syftet med denna resa tror säkert att det är något dåligt, men jag är ganska glad över det. Får en massa saker gjort istället. Har redan läst ut en av de 12 och jobbat en massa.

Igår åt jag Thai-mat på en liten kvarterskrog för 30 Battisar (=6 kr). Efter att jag ätit gick jag och sket. Avloppssystemet här i Thailand går via diverse kemiska reningsverk, innan det slutligen åker ut i Indiska oceanen. Indiska oceanen är kopplad till Atlanten nånstans vid Sydafrika. Nordsjön ligger ju ganska dikt an mot Atlanten. I nordsjön simmar glada norska laxar in och ut i de norska fjordarna. Ibland fångar ännu gladare norrmän dessa laxar i fjordarna. Dessa säljs sedan överallt i världen men kanske framförallt till Sverige och i synnerhet Stockholm. Om en stockholmare, tex du, nu händelsevis skulle få för sig att göra en glad lax i sås och köpa en sådan, och efter kokning i 6 min lägga upp den på tallriken. En rimlig slutsats är att du skulle föra laxbiten mot munnen och då också tungan. Detta är vad som skulle hända: Du skulle frusta ut eld, svavel och helvetets lava ur mun, näsa, örongångar, anus, navel och få fuktskador på parketten från din egen svett.

För så rackarns, utomordentligt, helvetiskt stark var min 30 battis-thaimat jag åt!!

Till sist. Det här hände på vägen från flygplatsen till flygbussen, en promenad på 3 min. För att citera min favoritfilm Dawn of the Dead – “Damn, those bastards bite hard!”.