Currently viewing the category: "Boxning"

Nytt kontor.

Jag har spenderat den senaste veckan på Koh Lanta som är en ö i allra sydligaste Thailand, nära gränsen till Malaysia. Ön är vitt skild från Kamala och Phuket där de sista tre veckorna spenderades på Paradise Business Camp. Kamala var mycket mer av en turistort och det var nog ingen som föredrog det över Koh Chang, men det var ju inget vi visste när vi flyttade dit.

Det positiva är dock att kontrasten blev än större och Koh Lanta stod än mer ut som en fantastisk plats efteråt. Lågsäsongen kombinerat med de senaste dagarnas stormar hade gjort ön väldigt sparsamt bebodd och mycket billigare (nästan halva priset gentemot motsvarande rum på Koh Chang).

Vi blev avlämpade av bussen på en strand och hittade strax till ett helt, helt fantastiskt ställe vid namn Bee Bees på Klong Khong (ingen relation till den stora apan). Det är en beach hut / restaurang / guest house med små celler av bord / hyddor utplacerade lite här och var. Vissa byggde på höjden och alla mer eller mindre unika. Vi gjorde det snabbt till vårt kontor och hyddorna blev lika snabbt våra “cubicles”.

Fem i solnedgång är det servitörerna mot farangerna.

Det känns verkligen som ett lugn spridit sig, det är bara drygt två veckor kvar av min thailandsvistelse och jag vet att det är här jag ska spendera resten av tiden. Jag jobbar på förmiddagarna och en bit in på eftermiddagen och sen går jag och tränar på Lanta gym (som är fyra armbågar av fem, ffa jämfört med Kamalas MT-gym). När jag kommer tillbaka till Bee Bees så har beach volleyballen precis satt igång, vi spelar till solnedgången då vi som hänger här går ner och badar.

Efter det svalkar jag av mig med en kall öl medan de sista strålarna försvinner. Ur de spridda högtalarna strömmar soft avkopplingsmusik.

Det är helt enkelt fantastiskt. Det är paradiset. Och, by God, det är mitt kontor.

Här uppe sitter jag och tar min öl efter volleyball och bad.

 

 

 

För er som följde min resa under “Du säger väl inte upp dig nu”-projektet så kommer ni kanske ihåg boxningsmatchen jag laddade för (in absurdum) genom att träna thaiboxning i Rawai. Det var då en match mellan “Oscar de la Hoya” och “The Kungsholmen Knocker” som utspelade sig i Dubai.

I samband med att Oscar kom till Koh Chang under PBC körde vi förstås en ny fight i vattenbrynet. Jag har som vanligt klippt en video för att ödmjukt presentera matchen. Det har också varit en övning i Adobe Premiere Pro 5.0, tidigare videos har jag alltid skapat i Windows Movie Maker.

Passar även på att prova Videofy eftersom Youtube har en tendens att inte gilla mina musikval…Ber om ursäkt för annonsen men filmen är värd att se, framförallt är jag nöjd med introt.

 

 

 

Gymmet i Kamala

Den senaste tiden har vi fått tillökning i PBC-familjen med bland annat Stefan Persson och Marlena Batist. I och med detta har jag även fått en träningspartner till thaiboxningen, vilket är riktigt roligt.

Marlena var med redan vid vår PBC-middag i Stockholm i mellandagarna och gör en längre turné runt världen för att jobba med olika distansprojekt samt blogga på Yourlife.nu.

Andra veckan in i thaiboxningen nu så börjar jag komma in lite i rutinerna även om det fortfarande är grymt jobbigt emellanåt. Gymmet jag tränar på här i Kamala är litet, lite sunkigt men med fördelen att det i princip enbart är privatträning, vilket inte var fallet i Rawai. Jag betalar 4 000 Baht för tre veckor (en gång om dagen, 6 dagar i veckan).

Om jag ser lätt plågad ut är det för att...jag är lätt plågad.

 

Om jag ser lätt svettig ut är det för att...jag är helt överjävligt svettig. Förlorar nog en 3 liter vätska varje pass...den här dagen var det också 34 grader när vi körde.

Marlena njuter lite mer av upplevelsen, ser det ut som i alla fall.

Precis bredvid gymmet ligger en småskola. Två västerlänningar som boxas lockar förstås dit nyfikna 4-åringar. De skrattade gott och gjorde det härligt svårt att koncentrera sig.

Ett tag var det närmare 20-25 ungar som stod och tittade, ropade och skrattade.

 

 

Jag har återigen börjat komma igång med thaiboxningen, efter nära tre års uppehåll. Tyvärr har kroppen hunnit åldras tre år under tiden, eller så är det bara jag som inte riktigt kommer ihåg hur jobbigt det var. Senast tränade jag i Rawai på södra Phuket, i dagsläget tränar jag i Kamala på östra Phuket, dit PBC har omgrupperat för andra halvan.
Gymmet skiljer sig väldigt mycket från det i Rawai, det är mycket mindre och lite småsunkigt men det går att träna nästan lika bra och det är ju huvudsaken. Det är också bara runt 4-5 personer som tränar där, inklusive hotellägarens trettonåriga son på hotellet där jag bor.

Även om det ibland är lite loj stämning är dock träningen hård, även jag numera bara tränar 1 x 2h (istället för 2 x 2h). Det är 20 minuters löpning till lokalen, 10 minuters uppvärmning med hopp på traktordäck, skuggboxning, säckboxning och sen direktträning med pads  mot en tränare. Sen 20 minuters löpning hem igen. Tyvärr inträffar ofta dit- och hemlöpning med de schemalagda regnskurarna – inte för att jag kan bli blötare men ändå.

Tre dagars träning, sen massage

Ville lägga in en bild på massage, det här var den bästa jag hade på datorn.

Efter tre dagar var jag dock ganska slutkörd i kroppen efter denna kraftiga upprampning i träningsintensitet (har mest sprungit korta sträckor på stranden och gymmat 1-3 ggr per vecka på Koh Chang). Igår unnade jag mig en thaimassage, något jag gjort nästan var 3-4:e dag på Koh Chang.

 

Jag kom då på något som jag nästan glömt av från tiden vid Rawai (då jag också ofta gick på thaimassage). Det är stundvis extremt njutbart men emellanåt även extremt plågsamt, framförallt efter träning. Jag undrar nästan om inte både thaiboxning och thaimassage är utgreningar från en och samma thailändska kroppskonstform!

Likheterna är slående. Man får använda knän, fötter och armbågar i båda aktiviteterna. Man blir nästan lika slut (om än inte lika trött) av båda. De har båda inslag av smärta och av vällust. De slutar också båda med att jag ligger ner…

Nu har förstås thaimassagen betydligt fler inslag av njutning (vi pratar inte “happy ending” här) än thaiboxningen men ju mer thaiboxning man kört desto mindre blir det av den portionen. Detta eftersom man redan har ont, blåmärken och sträckningar i varje del av kroppen. Imorse upptäckte jag ett blåmärke på lägre triceps som jag helt ärligt inte vet kommer ifrån massagen eller boxningen!

Vad kan man dra för slutsats av detta?

Kombinationen av thaiboxning och thaimassage  är oslagbar och det är intressant vilka gemensamma beröringspunkter de har (även bokstavligt talat). Det må vara plågsamt ibland med vissa element i massagen men det gör verkligen under för kroppen och  känns nästan nödvändigt om man ska kunna orka köra alla sex dagar i veckan.

 

Historien med den sönderbitna hajen tar sig oväntade vändningar när DN rättar storyn från igår:

Se: Dn.se

Hmmm…

 

Jag har fått ett par förfrågningar i kommentarsfält och mejl nu angående hur det är, och går till, om man vill träna muay thai i Thailand på träningsläger (som jag gjorde i februari 2008). Tänkte att det är lika bra att jag beskriver detta i ett eget blogginlägg så att man kan samla diskussionen här.

Thaiboxningsläger är riktigt vanliga i Thailand och finns förmodligen över hela landet. De som jag vet om är framförallt på Phuket, på Koh Samui och uppe i Chiang Mai. Jag tränade i Rawai på södra delen av Phuket på en klubb som hette Rawai Muay Thai.

Det snackas ju en hel del om de andra lägrena och det är alltid någon som känner någon som testat något av de andra lägrena. Det jag hörde ryktesvis är att det finns ett känt läger i Chiang Mai som verkligen är seriöst och ganska hardcore. Man bor en bit utanför civilisationen och man är där för att träna och inget annat. Det på Koh Samui kan jag inte komma ihåg så mycket annat än att det var snarlikt det jag tränade på.

På Phuket är det framförallt i strandorten Rawai på södra Phuket som det finns thaiboxningsläger. Här finns det åtminstone tre läger: Rawai, Tiger och ett tredje jag inte kommer ihåg namnet på.

Rawai Muay Thai har till 100 %  thailändska tränare och till 95 % kampsportsturister som deltagare. Några få yngre thailändare tränar där också men det är alltså allra mest västerlänningar. Det är allt från nybörjare till erfarna som tränar. Man tränar förstås enbart med personer från sin egen nivå.

Träningssessionerna är mellan 07-09 och 14-16 (6 dagar i veckan). Däremellan kan man välja att ta privatträning från någon av tränarna. Återkommer om detta senare. Man förväntas ta en löprunda innan träningen kl 07 men knappast alla gör det. Det är ungefär hälften så många på morgonträningen som på eftermiddagsträningen men det är betydligt skönare att träna då, eftersom det är svalt och skönt. På lördagar tränar man på stranden och avslutar med att bada, vilket är helt underbart.

Vanligtvis börjar man träningen med lite skuggboxning, sen är det säckövningar tills man är ganska mör. Då kör man teknik och lite sparring. Det varierar lite från dag till dag exakt hur träningen är upplagd men säck, skugga, pads är ständigt förekommande.

Man kan komma dit relativt otränad och ändå få ut något av det men det är klart att om du har framförallt kondisen så får du ut mycket mer av själva thaiboxningsträningen. Du behöver inte kunna någon thaiboxning alls för att få träna där och all utrustning kan köpas på plats.

Det tär en hel del på kroppen att träna 4-5 h om dagen och det är svårt ibland att hålla motivationen uppe men alla som är där är fokuserade på samma sak så man kommer alltid iväg ändå. Det pratas träning, träning, resande och träning så det är åtminstone lätt att hålla fokus.

Varje fredag (tror jag det var) så är det match inne i Patong och oftast är det någon från klubben som går en fight. Detta är förstås riktigt roligt att titta på då man ofta har en personlig anknytning till den som går matchen. Ibland kan det vara en kille som kom till klubben 1-2 månader innan, aldrig hade tränat thaiboxning innan, tränat som 5 h om dagen, 6 dagar i veckan för att sedan gå en match mot en thailändare inför 200 åskådare!

Seriositeten på Rawai Muay Thai kunde vara ganska skiftande, den allra största majoriteten var riktigt seriösa men det var en del som tränade någon gång i veckan och mest söp. Det är förstås lätt att välja grupp samt lätt att lära känna folk för alla bor på klubben eller i närheten. Många är trevliga även om de som varit där länge inte är så väldigt angelägna att hänga med de nya.

När jag var där så var det bara 2-3 svenskar av cirka 50 deltagare. Bland annat var det en svenska som jag inte kommer ihåg namnet på nu men som med all förmodan kommer att vara en av Sveriges främsta snart. Hon hade tränat där i 6 mån när jag träffade henne och skulle träna ytterligare 6 mån till. 4 h om dagen. 6 dagar i veckan. I ett år! Hon hade gått ett par matcher i Patong och vunnit alla på KO om jag inte minns helt fel.

Det kostar runt 600 kr i veckan att träna (exkl boende). Man kan bo billigt (men sunkigt) på klubben eller lite dyrare 50-70 kr natten på vandrarhem runtomkring. Det finns ingen åldersgräns, när jag var där var det till och med en kille som lät sin son på 4-5 år träna (privatträning förstås). De flesta är runt 18-25 år, men många är runt 25-35 också.

Det är extremt smidigt att komma igång. Du kan i princip åka till Rawai, fråga dig fram till klubben, skriva in dig, få hjälp med att hitta nånstans att bo, köpa all träningsutrustning du behöver och börja träna. Allt på samma dag utan att ha mejlat eller ringt till förväg (detta gäller åtminstone Rawai Muay Thai).

Jag har som sagt inte så mycket info om de andra klubbarna men jag bodde på samma vandrarhem som en svenska som tränat i Rawai ett par år i rad. Hon hade testat både Rawai och Tiger och tränade numera på Tiger. Det var lite seriösare där tyckte hon. Ibland kunde det bli lite dödtid på Rawai när tränarna hade en lat dag, men det var ofta ganska tacksamt om man var en slutkörd nybörjare.

Personligen kunde jag ibland tycka att Rawai Muay Thai handlade lite väl mycket om att tjäna pengar och det var ibland lite mycket tjat om VIP-träning (som tränarna får extra cash för) men det gick inte ut över träningen. Det är väl på samma sätt som på alla platser där det finns turister. Kan knappast klandra thailändarna för det!

VIP-träning är annars ett bra sätt att få lite specialträning. Man betalar extra för att under en timme träna med enbart en tränare. Jag valde tex att bara öva boxning då (inför min fight mot “Oskar de la Hoya”) . Se till att avvakta med att välja tränare tills du lärt dig vilken tränare du gillar bäst.

Slutligen så kan jag bara säga att det är riktigt, riktigt roligt. Man blir sjukt bra tränad, både fysiskt och teknikmässigt. Om du har tränat över ett år i Sverige och kan tänka dig att gå en match så säg till tidigt på klubben. Du får mycket bättre (och hårdare) träning och mer fokus från tränarna då.

Tagged with:
 

Här är den som ni alla väntat på. Matchen jag tränade en månad inför och drabbningen som var en av årets höjdpunkter bland invånarna i Dubai. Den utspelar sig på en park i Dubai, i skuggan av Burj Dubai (världens högsta byggnad) vid solnedgången.

Ni som var med vid The Rumble on the Åland och tyckte vi gick hårt åt varandra: Ta fram täcket, håll mamma hårt i handen och var beredd på ett blodbad utan dess like (Oskar blödde åtminstone lite i näsan och på läppen efteråt

Tagged with:
 

Jag har ju landat i Dubai nu och hälsar på en kompis på vägen hem till Sverige. Det är ett helt annorlunda liv jämfört med det jag levt de senaste månaderna. Dubai är ju verkligen en stad för sig men mer om det lite senare.

Den andra kvällen var vi på Oskars arbetsplats, Sheraton Jumeira, där han jobbar som Sales Manager. De hade en jättelik personalfest i trädgården med Oscarsgala-tema. Alla var otroligt uppklädda och jag hade dagen till ära på mig min nya skräddarsydda kostym.

För en gångs skull så passade jag på att dricka alkohol igen, eftersom Oskars polare Greg hade fått på sig nån typ av guldbyxor och fiskade upp drinkbiljett efter drinkbiljett.

-Rackarns! Sicken fashionabel tillställning påpekade Greg

– På min ära är det en ypperligt förträfflig sammankomst , tillade Oskar

– Instämmer mina goda herrar, och attans vilka galant rusdricka värden hoserar med, yttrade Christoffer

Det var uppenbart att jag inte hunnit öva så mycket på sistone men vi raglade runt och hade riktigt kul. Jag började prata kampsport med en filippinska vid vårt bord och var mäkta imponerad att hon också tränat Lameco Escrima.

Det är otroligt mycket filippinare här och då vi tränat en filippinsk kampsport så kommer ofta samtalen in på det. Därifrån leder ofta samtalet in på min och Oskars stundande fight och sen är steget inte långt till att berätta om min thaiboxningsträning i Thailand. Så även denna gång, jag berättade för henne hur jag tränat inför matchen och skulle förstås visa hur duktig jag var enligt klassisk fyllelogik.

Offret i fråga blev ironiskt nog Oscar. Inte Oskar, utan Oscar-statyn. Alltså, de hade två 230 cm höga Oscar-statyetter i frigolit, temafesten till ära, som hade gått från att vara ståndsmässiga partyattiraljer i guld till att bli fylleleksaker åt oss.

 

Christoffer och Oscar

Efter att ha tänkt igenom mitt beslut i ungefär 2 hundradelar måttade jag en kraftfull höger uppercut mot hakan…och skickade Oscars huvud i en perfekt, hög och vid båge över hela festen. Jag är inte säker, men jag tror att huvudet singlade fram i luften i slow-motion. Jag stod kvar i en uppercut-position och följde banan med en enda tanke i huvudet:

-Oj då…

Huvudet landade 25 meter senare, studsade till lite och rullade in till fötterna på Oskars kollega. Hon var måttligt road över mitt tilltag och såg av någon anledning inte alls logiken i mitt förfarande.

Oskar med huvud och Oscar utan huvud

Jag vet inte exakt vad jag hade förväntat mig skulle hända då den rationella delen av min hjärnaktivitet hade åsidosatts och blötlagts för kvällen, men att jag inte fick någon skit för det är en gåta. Synen av Oscars gyllene huvud som flyger över trädgårdsfesten var dock en höjdpunkt jag sent kommer glömma. Ironin i att jag boxade av huvudet på en Oscar några dagar innan vår match är förstås också såklart påtaglig.

Tagged with:
 

Det började med att lillasyster Michaela och jag skulle gå skilda vägar ifrån Patong. Jag hade 10 dagar som jag planerat att jobba någonstans ifrån. Jag började höra mig för efter orter i Thailand som man kunde jobba ifrån och hade mer eller mindre bestämt mig för att åka till Krabi som verkade bäst.

30 dagars thaiboxningsläger

Jag var dock lite sugen på att testa på Thaiboxning i en eller ett par dagar. Lite för att det är en nationalsport och således en kulturinstitution, dels för att komma i form (ett av mina mål ju) och men som jag skrev innan till största delen för att skicka Oskar de la Hoya in i kaklet under vår match i Dubai i april…och för att se minen på honom när han förstod att det skulle ske.

Jag hittade ett form av läger i Rawai som ligger i Phuket. Min tanke att göra det i svalkan i Chiang Mai (norra Thailand) gick förbi då det var alldeles för långt för 10 dagar och dessutom hade jag inte tänkt träna så länge. Jag åkte alltså till Rawau, inte helt utan fjärilar i magen bör tilläggas.

Träningslägret för Thaiboxning i Rawai är i princip helt till för falang (västerlänningar) som vill träna Thaiboxning. Alla tränare är dock thailändare. Gymmet ligger i Rawai som är en lagom avsomnad by i södra Phuket, välsignat från den värsta turismen som Patong lider av.

Senast jag rörde på mig på allvar var när jag tränade Lameco Escrima (Oskar får gärna beskriva denna kampsportstil lite närmare). Detta tränade jag intensivt i ett år, men sedan har jag haft ett uppehåll av allt vad träning heter i 1½ år – när jag satte min fot på gymmet i Rawai.

Det gick dock ganska bra och det var riktigt kul. Jag blev satt i en nybörjargrupp och fick lära mig grundslag, sparkar, armbågar och knän. Jag tränade tillsammans med andra killar och tjejer som antingen var där för att bli bättre tekniskt eller för att tappa ett par kilo.

Träningen var 2 h på morgonen och 2 h på eftermiddagen. Ofta hade jag också så kallad VIP-träning med privat tränare vilket resulterade i 5 h träning om dagen. Däremellan jobbade jag.

På lördagar tränade vi på stranden i Rawai

Jag klarade detta tempo med nöd och näppe innan min semester i Koh Samui. Jag hade då gått ner 2 kg och lärt mig en hel del.

Länge funderade jag över möjligheten att gå en match i Bangla Stadium i Patong. Amatörer med lika mycket träning som jag planerade att få, hade gjort det tidigare. Jag var ruskigt sugen och väldigt motiverad. Tanken på att få visa Oskar en video där jag slåss mot en thailändare inför hundratals åskådare var en våt, våt dröm. Detta stannade dock vid en dröm då jag helt enkelt fysiskt inte kunde träna tillräckligt hårt. Jag blev småsjuk och min kropp sa ifrån, jag drog ner träningen till 2-3 h per dag för att orka med.

En månad senare hade jag gått ner något kilo till och samtidigt dragit på mig en del nya muskler, framförallt i axlarna. Jag kände mig ganska säker på grunderna i thaiboxning och var betydligt modigare i ringen. Jag hade tränat bort den naturliga reaktionen att blunda och vända ryggen till när någon kommar vevandes med knytnävarna.

Min privattränare Ot och jag

Min helcoola tränare Ot lärde mig att detta genom att sätta på mig en hjälm och sen leende säga ”100 %”. Detta innebar i princip att han skulle puckla på mig allt vad han hade.

Att träna så mycket som jag gjorde den här månaden är en berg-och-dalbana utan dess like. Man har konstant ont någonstans, man är alltid sliten och det är inte alltid roligt. Men när det är roligt, herrejesus, då är det roligt.

Ont, det gör ont

Som den gången då jag för första gången sparrades mot någon som inte var totalt överlägsen och märkte att mina slag satt, att mina finter gick hem och att mina blockar parerade. Eller den gången då jag sparrades mot en tränare och fick in slag han inte alls hade räknat med.

Träningen var så otroligt intensiv att man verkligen levde och andades thaiboxning. Det var det första man tänkte på när man vaknade och det sista man tänkte på när man somnade. Eller somnade och somnade. Jag, liksom 90 % av alla andra som tränade där, hade grava problem med sömnen. Vi kom aldrig riktigt fram till varför men jag antar att man alltid är så uppe i varv att det är svårt att somna. Majoriteten av alla gick på sömntabletter av den anledningen.

Faktum är att man blev så hjärntvättad av att repetera saker varje dag att när jag gick och la mig ekade orden ”left hook, right punch, footwork, footwork!!” i mitt huvud. Ett par gånger vaknade jag mitt i natten av att jag håll på att boxa i luften. Jag höll på att veva och armbåga mot nån osynlig tränare. Helt sanslöst.

Jag och alla tränarna, min sista dag

Tagged with:
 

För andra gången på en vecka kan jag skriva ett inlägg jag länge har sett fram emot att skriva. Den här gången handlar det inte om mål eller något sådant utan jag kan äntligen berätta om en del av min resa som jag har totalmörkat på bloggen.

Jag har ju skrivit om bokstavligt talat allt jag gjort de senaste månaderna, från vilka hemsidor jag jobbat med ner till vilken typ av kaffe jag druckit. Det har därför varit otroligt svårt att inte kunna eller få skriva om vad jag pysslat med egentligen under februari och mars.

Hela anledningen till att jag mörkade en så stor del av vad jag egentligen pysslat med var att få se minen på min kompis Oskar när jag visade den här videon för honom.


Jag spenderade alltså i princip halva min vakna tid i Thailand med att träna thaiboxning på ett thaiboxningsläger. Runt 30 dagar sammanlagt, 6 dagar i veckan, 4 h om dagen men ibland 5 h när jag hade privaträning.

Man kan väl inte se detta som någonting annat än jordens mest överarbetade practical joke och psykning, och jag misstänker att en majoritet av er inte förstår någonting så jag ska förklara.

Någon gång i maj förra året åkte jag och Oskar över till Åland över en helg. Vi hade med oss boxningshandskar då vi båda var ganska inne på den filippinska kampsporten vi ganska nyligen börjat med. Vi småboxades lite men det var inte så mycket mer med det.

I juni åkte vi sedan över med några kompisar för att festa. Då hade vi bestämt oss för att ha en riktig match. Våra kompisar agerade tränare och domare och vi hade riktigt kul åt det. Det blev än seriösare när jag började lattja med Windows Movie Maker och klippte ihop matchen till en film, la på musik och ljudeffekter och så. Vi skapade även våra alter egon: Oskar de la Hoya och The Kungsholmen Knocker.

När vi sedan planerade en återmatch i augusti under en kräftskiva så började bullshittandet väldigt tidigt. Jag och min tränare Sara ägnade en hel söndag åt att göra iordning en sorts träningsfilm där jag låtsades träna stenhårt veckan innan på bästa Rocky-manér. Vi visade den för Oskar dagen innan match för att sätta skräck i honom (han skrattade så han grät).

Den andra fighten blev än mer seriösare, vi hade nu inte bara tränare och domare, utan även en ”rond-flicka”, en läkare och lite publik. Jag lyckades få in en klockren vänsterkrok efter 20 s vilket höjde ribban på den här fighten till en mycket mer seriös (om än inte direkt tekniskt vacker) fight, som Oskar återigen vann.

Även denna match klippte jag ihop till en film för att ge sken av en sanslöst avancerad och tuff uppgörelse. I egenskap av klippare hade jag också fördelen att kunna ge en bild som gav det falska intrycket av en balanserad match.

När jag nu lyckades boka in en resa till Dubai på vägen hem stod det ganska självklart att det skulle bli en tredje fight. När jag åkte till Thailand så funderade jag på att träna thaiboxning i några dagar.

Jag lämnade lillasyster Mike i Patong och hade plan på att träna i 3-4 dagar på ett läger i Rawai jag hört talas om. På vägen till lägret bestämde jag mig för att köra fulla 10 dagar innan jag åkte till Koh Samui. Några dagar in på lägret insåg jag att jag ville göra det här hela tiden ut. Jag förlängde även min vistelse i Thailand några veckor för att kunna träna lite till. Tre-fyra dagar blev alltså till slut runt 30 dagar.

Allt för vår tredje fight.

Det är väl snarast att jämföra med att åka till baseball-college i USA för midsommarbrännbollen med släkten. Just därför är det så roligt. Ett overstatement-skämt in absurdum.

I dagarna kommer jag att berätta lite mer detaljerat om detta läger för det var en riktigt kul upplevelse. Nästan lika roligt som det varit att göra alla filmer.

Samtliga videoklipp:

Tagged with: