Currently viewing the category: "Övrigt"

 

Jag är numera inne på min sista vecka. Marlena Batist har åkt vidare men jag har återigen besök av några kompisar och jag börjar så sakteliga komma in i semesterlunket. Jag börjar till och med få en solbränna till slut!

Vi spenderar numera dagarna med att göra ganska lite, läsa lite mer och åka en massa moppe runt ön. Det är nåt så sanslöst roligt med att åka moppe här. Det är en grym frihetskänsla och det ligger en viss meditativ kvalitet i att puttra runt på ön så jag har nog sett stora delar av ön nu.

Jag har dragit ned arbetandet till ett minimum även om jag har lite svårt att verkligen koppla loss allt. Jag gjorde en lite djupare ekonomisk analys häromdan och insåg att det faktiskt gått lite bättre än jag först trott så jag känner mig riktigt nöjd. Nu handlar allt om att ladda om, njuta av strandlivet ordentligt och se till att jag är lika taggad på att ta nästa steg när jag kommer hem.

Så, sammanfattningsvis har det varit ett – återigen – otroligt lyckat projekt. Det har gått bra att jobba, jag har lyckats fokusera på rätt saker, fritiden har varit mycket trevlig med trevliga människor att umgås med, thaiboxning och mycket trevliga omgivningar. Jag är sugen på att göra PBC2012 också men än så länge tänker jag inte så mycket på det, jag måste landa lite först. Dessutom är det svårt att förutspå hur mitt (affärs)-liv ser ut om ett år även om jag såklart har mina mål.

Jag avslutar med lite bilder från de senaste veckorna här på Koh Lanta:

Bee bee's

Restaurangen där jag arbetat och hängt de senaste två veckorna, Bee Bee's.

I den lilla hyddan till vänster brukar jag avrunda dagen med en öl.

Volleyballplanen

Ibland pajar internet på Bee Bee's och då får jag sätta mig här. Det ser soft ut men är ofta lite för varmt.

Stranden på Klong Khong. Inte jättebra att bada vid men fin annars.

En tillfällig arbetsplats på Klong Nin

Posar för ett nytt bloggfoto

Marlena och Rebecka i träningslokalen

Marlena

Sista dagen på gymmet

Träningskompisar

 

Nytt kontor.

Jag har spenderat den senaste veckan på Koh Lanta som är en ö i allra sydligaste Thailand, nära gränsen till Malaysia. Ön är vitt skild från Kamala och Phuket där de sista tre veckorna spenderades på Paradise Business Camp. Kamala var mycket mer av en turistort och det var nog ingen som föredrog det över Koh Chang, men det var ju inget vi visste när vi flyttade dit.

Det positiva är dock att kontrasten blev än större och Koh Lanta stod än mer ut som en fantastisk plats efteråt. Lågsäsongen kombinerat med de senaste dagarnas stormar hade gjort ön väldigt sparsamt bebodd och mycket billigare (nästan halva priset gentemot motsvarande rum på Koh Chang).

Vi blev avlämpade av bussen på en strand och hittade strax till ett helt, helt fantastiskt ställe vid namn Bee Bees på Klong Khong (ingen relation till den stora apan). Det är en beach hut / restaurang / guest house med små celler av bord / hyddor utplacerade lite här och var. Vissa byggde på höjden och alla mer eller mindre unika. Vi gjorde det snabbt till vårt kontor och hyddorna blev lika snabbt våra “cubicles”.

Fem i solnedgång är det servitörerna mot farangerna.

Det känns verkligen som ett lugn spridit sig, det är bara drygt två veckor kvar av min thailandsvistelse och jag vet att det är här jag ska spendera resten av tiden. Jag jobbar på förmiddagarna och en bit in på eftermiddagen och sen går jag och tränar på Lanta gym (som är fyra armbågar av fem, ffa jämfört med Kamalas MT-gym). När jag kommer tillbaka till Bee Bees så har beach volleyballen precis satt igång, vi spelar till solnedgången då vi som hänger här går ner och badar.

Efter det svalkar jag av mig med en kall öl medan de sista strålarna försvinner. Ur de spridda högtalarna strömmar soft avkopplingsmusik.

Det är helt enkelt fantastiskt. Det är paradiset. Och, by God, det är mitt kontor.

Här uppe sitter jag och tar min öl efter volleyball och bad.

 

 

 

För er som följde min resa under “Du säger väl inte upp dig nu”-projektet så kommer ni kanske ihåg boxningsmatchen jag laddade för (in absurdum) genom att träna thaiboxning i Rawai. Det var då en match mellan “Oscar de la Hoya” och “The Kungsholmen Knocker” som utspelade sig i Dubai.

I samband med att Oscar kom till Koh Chang under PBC körde vi förstås en ny fight i vattenbrynet. Jag har som vanligt klippt en video för att ödmjukt presentera matchen. Det har också varit en övning i Adobe Premiere Pro 5.0, tidigare videos har jag alltid skapat i Windows Movie Maker.

Passar även på att prova Videofy eftersom Youtube har en tendens att inte gilla mina musikval…Ber om ursäkt för annonsen men filmen är värd att se, framförallt är jag nöjd med introt.

 

 

 

Gymmet i Kamala

Den senaste tiden har vi fått tillökning i PBC-familjen med bland annat Stefan Persson och Marlena Batist. I och med detta har jag även fått en träningspartner till thaiboxningen, vilket är riktigt roligt.

Marlena var med redan vid vår PBC-middag i Stockholm i mellandagarna och gör en längre turné runt världen för att jobba med olika distansprojekt samt blogga på Yourlife.nu.

Andra veckan in i thaiboxningen nu så börjar jag komma in lite i rutinerna även om det fortfarande är grymt jobbigt emellanåt. Gymmet jag tränar på här i Kamala är litet, lite sunkigt men med fördelen att det i princip enbart är privatträning, vilket inte var fallet i Rawai. Jag betalar 4 000 Baht för tre veckor (en gång om dagen, 6 dagar i veckan).

Om jag ser lätt plågad ut är det för att...jag är lätt plågad.

 

Om jag ser lätt svettig ut är det för att...jag är helt överjävligt svettig. Förlorar nog en 3 liter vätska varje pass...den här dagen var det också 34 grader när vi körde.

Marlena njuter lite mer av upplevelsen, ser det ut som i alla fall.

Precis bredvid gymmet ligger en småskola. Två västerlänningar som boxas lockar förstås dit nyfikna 4-åringar. De skrattade gott och gjorde det härligt svårt att koncentrera sig.

Ett tag var det närmare 20-25 ungar som stod och tittade, ropade och skrattade.

 

 

Jag har återigen börjat komma igång med thaiboxningen, efter nära tre års uppehåll. Tyvärr har kroppen hunnit åldras tre år under tiden, eller så är det bara jag som inte riktigt kommer ihåg hur jobbigt det var. Senast tränade jag i Rawai på södra Phuket, i dagsläget tränar jag i Kamala på östra Phuket, dit PBC har omgrupperat för andra halvan.
Gymmet skiljer sig väldigt mycket från det i Rawai, det är mycket mindre och lite småsunkigt men det går att träna nästan lika bra och det är ju huvudsaken. Det är också bara runt 4-5 personer som tränar där, inklusive hotellägarens trettonåriga son på hotellet där jag bor.

Även om det ibland är lite loj stämning är dock träningen hård, även jag numera bara tränar 1 x 2h (istället för 2 x 2h). Det är 20 minuters löpning till lokalen, 10 minuters uppvärmning med hopp på traktordäck, skuggboxning, säckboxning och sen direktträning med pads  mot en tränare. Sen 20 minuters löpning hem igen. Tyvärr inträffar ofta dit- och hemlöpning med de schemalagda regnskurarna – inte för att jag kan bli blötare men ändå.

Tre dagars träning, sen massage

Ville lägga in en bild på massage, det här var den bästa jag hade på datorn.

Efter tre dagar var jag dock ganska slutkörd i kroppen efter denna kraftiga upprampning i träningsintensitet (har mest sprungit korta sträckor på stranden och gymmat 1-3 ggr per vecka på Koh Chang). Igår unnade jag mig en thaimassage, något jag gjort nästan var 3-4:e dag på Koh Chang.

 

Jag kom då på något som jag nästan glömt av från tiden vid Rawai (då jag också ofta gick på thaimassage). Det är stundvis extremt njutbart men emellanåt även extremt plågsamt, framförallt efter träning. Jag undrar nästan om inte både thaiboxning och thaimassage är utgreningar från en och samma thailändska kroppskonstform!

Likheterna är slående. Man får använda knän, fötter och armbågar i båda aktiviteterna. Man blir nästan lika slut (om än inte lika trött) av båda. De har båda inslag av smärta och av vällust. De slutar också båda med att jag ligger ner…

Nu har förstås thaimassagen betydligt fler inslag av njutning (vi pratar inte “happy ending” här) än thaiboxningen men ju mer thaiboxning man kört desto mindre blir det av den portionen. Detta eftersom man redan har ont, blåmärken och sträckningar i varje del av kroppen. Imorse upptäckte jag ett blåmärke på lägre triceps som jag helt ärligt inte vet kommer ifrån massagen eller boxningen!

Vad kan man dra för slutsats av detta?

Kombinationen av thaiboxning och thaimassage  är oslagbar och det är intressant vilka gemensamma beröringspunkter de har (även bokstavligt talat). Det må vara plågsamt ibland med vissa element i massagen men det gör verkligen under för kroppen och  känns nästan nödvändigt om man ska kunna orka köra alla sex dagar i veckan.

 

Den som läser den här bloggen live (och inte via RSS-läsare) såg förmodligen att bloggen såg ganska annorlunda ut idag. Jag har gjort en totalrenovering av designen som jag velat göra länge men alltid skjutit upp. Jag har ett Jquery-problem kvar att lösa med slidern där uppe men det borde gå att lösa det också.

Hoppas att ni gillar den nya designen!

Det här lärde jag mig: Templates och klipp-och-klistra-teman är min melodi. Bara för att jag kan CSS och design så betyder det verkligen inte att jag ska hålla på med det. De $70 jag spenderade på detta tema kommer jag få mångdubbelt igen i sparad tid.

 

Februari har varit en fantastisk månad för mig. Inte bara har jag fått besök av en massa kompisar “hemifrån” här i Thailand, inte bara sitter jag 10 meter från stranden och jobbar, inte bara får jag sitta och jobba med min hobby varje dag – jag gick även och vann en iPad i Bineros tävling!

Man skulle svara på en relativt enkel fråga och sedan skriva en “kärleksdikt till internet på under 140 tecken”. Mitt vinnande bidrag var:

Internet, you had me at “Hello World”. Now, I am just a guy, sitting in front of a computer, asking it to love me.

Det är alltså två filmcitat som du borde känna igen – som jag geekade till lite. Kände redan när jag skrev det att det var ett vinnande bidrag och har gått och berättat det för en massa andra här (som inte trodde mig förstås).

Jag har alltså haft maximalt flyt med två fullpoängare på två tävlingar i rad. Först Eniro-tävlingen där jag vann en bil och så nu det här. Ni har mitt fulla stöd i att aktivt fnysa högljutt åt detta flyt. Flyt är dock en helt annan sak än tur skulle jag vilja säga.

Vad kan du och jag lära oss av detta: Det är inte omöjligt att vinna tävlingar. Det viktiga är att antingen inte göra det alls eller lägga lite energi och kreativitet på det.

 

Jag tänkte göra ett litet experiment som har absolut noll värde för mänskligheten och 0.00001  värde för webbligheten. Min fundering är att om man länkar till ett sökresultat i Google (som jag precis satt och gjorde för WebbUpplysningen), kan då sökresultatsidan dyka upp som ett sökresultat i Google?

Jag gissar att de inte kan göra det men det finns bara två sätt att ta reda på det, och det ena är att testa.

Jag väljer att fullständigt påhittat ord som resulterar i noll träffar på Google: katastrofketchup, och länkar in sökresultatet på Google som mållänk för det ordet här. Teoretiskt sett borde ju då Google snappa upp detta som en relevant sida för detta sökord och publicera det i Serpen. På så sätt borde man ju teoretiskt sett få Google att loopa, resultatet i SERP:en för katastrofketchup blir just…resultatet i SERP:en för ordet.

Nu kommer förmodligen min blogg också komma med eftersom ordet nämns här, men jag valde bara ett tomt ord för enkelhetens skull, det ska ju inte göra nåt åt experimentet.

När tilldelas Nobelpriset i Webbteknik ut, sa ni?

 

Jag satt och kollade på statistiken för mina webbsidor och hade en massa intressanta toppar och dalar kring jul- och framförallt nyårshelgen. Det var roligt för att de visar ganska exakt vad svenskarna gör, eller snarare vad de funderar på dagen efter.

Först och främst verkar man vara angelägen om att inte köra rattfull dagen efter, både på annandagen (dagen efter Stora Hemvändardagen) men framförallt på nyårsdagen. Detta är ett statistikutdrag från beräkningen på KalkyleraMera när man kan räkna ut när alkoholen gått ur kroppen (grovestimerat bör tilläggas).

Hur många som kollar när alkoholen går ur blodet på KalkyleraMera. Pilen visar på nyårsdagen.

Svenskarna är alltså lite oroliga för att köra bil, men de mår inte så bra heller. Plåtslagarna i prefrontal cortex jobbar på hårdare än normalt och det märks på Värktabletter.com (en sida jag inte ens gjort än).

Statistik över besökare som vill ha information om värktabletter på nyårsdagen (pilen)

Att supa är dock inte det enda folk gör, utan man passar nog på att söka upp lite nya bekantskaper. Här skulle det vara kul att komplettera med Jimmys Raggningstips-sida. En sak är dock säker, man är inte så himla noga med att sätta på regnrocken på PetterNiklas eller kolla upp andra preventivmedelnyårsafton:

Statistik över besökta sidor på Preventivmedel.com på nyårsafton (pilen)

Som ett brev på posten kommer därför ångesten (tillsammans med huvudvärken) när man inser vad man borde insett innan. Kanske inte hade varit så dumt med den där kondomen ändå. Shit, nu är goda och snabba råd dyra, var kan man köpa dagen efter piller!?!

Statistik över besökare på dagenefterpiller.nu på nyårsdagen (pilen)

BAM! Man sticker ut och köper sitt dagen efter-piller och verkar uppenbarligen lugn med det för morgondagen efter så är man totalt ointresserad av dagen efter-piller. Såklart. Till svenskarnas försvar bör man dock påpeka att det är några som är lite framsynta och kollar upp det redan på nyårsafton.

När då första oron lagt sig över att bli på smällen så börjar man fundera lite över andra risker. Flugor i trumpeten! Krabbor i grottan! Shit, dags att ge sig ut på nätet igen och kolla upp det där med klamydiatest:

Totalt ointressant var det på nyårsafton och lite mer intressant på nyårdagen, men inte värre än andra dagar dock verkar det som. Puh. Nu kan vi sova lugnt, eller vänta lite! Man gör uppenbarligen några intressanta upptäckter en tio dagar efter (inkubationstid? utebliven mens?) för då börjar oron gnaga och sömnproblemen komma:

Statistik över sömnproblem från SömnUpplysningen

Kanske har det bara att göra med att man börjar jobba och att den omvända dygnsrytmen gör sitt. Det finns bara ett sätt att verifiera det. Dagen efter-pillren verkar ha fungerat sisådär och statistiken över graviditetstester är tyvärr alltför undermåligt:

Statistik över besök om graviditetstest. Nyårsdagen och 10:e jan visar pikar.

Men, man kanske redan insett sitt misstag. Shit, jag är inte redo för det här! Funkade inte dagen efter-pillret? Kan man ta ett sånt där abortpiller då?

Statistik över besökare som letar efter abortpiller på Preventivmedel.com

Det är någotsånär intressant verkar det som, men kanske inte ett riktigt bra alternativ. Det är bara att blicka in i framtiden och börja planera. När kommer den lille battingen då?

Statistik över folk som beräknar förlossningsdatum på KalkyleraMera, med början kring nyår

En relativt övertygande tendens där förlossningsdatum verkar bli något som folk blir mer och mer intresserade av. Men man kan inte vara helt säker utan att samköra det med andra källor. Om vi nu väntar tillökning i familjen, shit pommes frites, nu kan vi ju inte bo kvar i den här lilla tvåan längre! Älskling, dags att köpa ny bostad!:

Statistik över folk som söker efter att köpa ny bostad på BoUpplysningen

Men vänta lite nu…”Älskling!?”. Hur vet jag att svenskarna inte får panik efter allt tumult som sker efter jul och nyår och vill bryta upp? Tyvärr har jag ingen dejtingsida för att se hur intresserad man är att hitta nytt men en sak är “säker”:

Statistik över besök om skilsmässa/skilmässoadvokater på skilsmässoadvokater.se

skilsmässa (ofärdig sida) verkar inte vara alternativet i alla fall.

Sammanfattningsvis kan man väl dra några slutsatser utifrån denna otroligt avancerade analys och det otroligt omfattande datat om nyårshelgen: Svenskarna super så det står härliga till, lider av det, blir oroliga, funderar lite över att ta den enkla vägen ut men tar sig till sist i kragen, satsar på familjen och kör vidare ett år till!