Christoffer Björkwall

posted by admin on Aug 24

Det var en evighet sen jag skrev på bloggen men det betyder inte att jag inte varit aktiv. Snarare beror det mest på att jag laddat upp inför en massa nya släpp med mera. Jag håller även på att göra en hel del omstruktureringar.

En av dessa är att jag byter namn på bloggen till mitt efternamn. “Du säger väl inte upp dig nu” slutade vara ett relevant namn för runt 2 år sedan och jag har smått stört mig på det sedan dess.

Därav den nya adressen och den något ofullständiga designen – en design jag självklart kommer att fixa allt eftersom, tillsammans med en massa nyheter.

posted by Christoffer on Aug 31

Jag håller på att översätta min Storm chasing-story till engelska för min storm chasing-blogg. Till en början gjorde jag det ganska omständigt för mig med översättningen innan jag upptäckte Google Translate.

Lite roligt att se hur Google tycker att min blogg heter på engelska:

posted by Christoffer on Feb 20

Det är försvinnande få av mina IRL-kompisar som läser den här bloggen tror jag. I alla fall om man ser på kommentarerna, känner igen mig i Mattias väldigt mycket i hans inlägg här.

En sak som skulle vara roligt att veta är alltså: Har vi träffats?

[poll=6]

posted by Christoffer on Jan 3

Diskuterade bloggande med en gammal kollega till mig som bloggar (Patrik). Jag är nämligen av den bestämda åsikten att för att skapa en välbesökt privat blogg så gäller följande saker i prioritetsordning:

1. Skriva ofta
2. Kommentera på andras bloggar
3. Ha god kvalitet på texterna
4. Twingly-pinga artiklar
5. Vara snygg och ha ett foto på sig själv

Punkt nummer ett har jag fått av en kompis (Anders - som skrev sin C-uppsats om detta, vilket också var hans slutsats där). Väldigt många använder internet som tidsfördriv och man vill läsa nyheter, väl uppdaterade bloggar blir besökta för att man är van vid att läsa något nytt där och sidan hamnar bland ens dagliga favoriter.

Punkt nummer två handlar i princip om att marknadsföra sig själv och sin blogg för rätt publik. Genom att kommentera på andras bloggar skapar man good-will och det är inte sällan bloggägaren kollar upp sidan och skickar en kommentar tillbaka. Det kan också ofta sedan leda till att personer tipsar om dennes blogg.

Först som tredje viktigast är kvaliteten på texten och det handlar inte alltid bara om att skriva något intressant. Min högst personliga åsikt är att det får inte vara alltför faktaspäckat heller. Man ska hålla sig till en kort idé och inte skriva för långt. Alltför långa inlägg – hur intressanta de än må vara – blir lätt jobbiga att läsa för den stora (lagom intresserade) massan. Ett perfekt inlägg tar 1-3 min att läsa, avslutas med en fråga och behandlar bara en idé eller ett koncept och har inte för mycket länkar.

Att Twingly-pinga artiklar är ett säkert sätt att få besökare från välbesökta tidningssajter. Kan man integrera detta bra med en kvalitativ text kan det ge bestående läsare. Kombineras med fördel också med punkt #1 – skriva ofta (och länka ofta).

Snygga människor är populära och populära har alltid en viss typ av auktoritet och det gäller framförallt i bloggvärlden. Alla vill vara kompisar med de populära och i bloggvärlden blir man kompisar med de populära genom att länka till dem och kommentera deras bloggar.

—

Cynism? Jo, kanske, men jag är övertygad om att det i 90 % av fallen stämmer. Det finns förstås en del undantag. För att bli verkligt framgångsrik så är kvaliteten på texten av betydligt högre vikt och det gäller framförallt bloggar med en stark nisch (politik, ekonomi, sport osv). Är man känd blir också mycket annat underordnat.

Jag känner att jag själv inte följer knappt en enda av dessa punkter. Det skulle möjligtvis (och förhoppningsvis) vara punkt #3 i såna fall – men mina texter är oftast alltför långa för att vara lättlästa.

posted by Christoffer on Dec 9

Hej igen,

Som du kanske märkt så börjar jag komma tillbaka till bloggen sakta men säkert. Jag känner mig dock väldigt kluven på hur jag ska göra med bloggen. Skulle vara trevligt med lite förslag från dig!

Jag vill ju absolut fortsätta skriva för jag har alldeles för många ord i mig och fikapauserna på jobbet är för korta för att jag ska få ur mig dem. Det jag helst skriver om är ju:

- Hemsidor och egenföretagande

- Målbildning och personlig utveckling

- Reseberättelser

- Kåserier

Frågan är om allt passar på en och samma blogg? Är det för vitt skilda ämnen för att bloggen ska få någon hållbarhet? Vad ska jag göra med namnet? Det var ju egentligen ett projektnamn för ett avslutat projekt. Ska jag tona ner Bali-delen i designen?

Jag kommer iofs inte starta upp några nya bloggar, det är alldeles för tidskrävande. Har funderat på en hel del bloggidéer men jag vet att jag aldrig kommer kunna upprätthålla dem. Ska skriva om dem nån annan gång.

posted by Christoffer on Sep 24

Jag pratade med några kollegor häromdagen om modebloggar och kom på en sak under denna diskussion som gjorde mig betydligt mer ödmjuk. Mode är ju precis lika meningslöst som fotboll (som jag är en stor anhängare av). Att dissa modebloggar är ju lika illa som att dissa sportsidorna jag läser varje dag. Det är väl kanske fler som är riktigt passionerade över fotboll än de som är passionerade över mode. Man går ju inte sur i tre dagar för att ens favoritplagg var fulare än lokalkonkurrentens favoritplagg!

En sak som är bättre med mode är dock att det extremt sällan drar till sig adrenalinstinna rikspuckon som får för sig att slåss efter en modevisning. Jag råkade ut för det när jag såg AIK-Hammarby (2-2) senast. Jag gick under avbrottet när det var 5 min kvar och med hjälp av polisens avspärrningar så fanns det bara en väg att gå om man ville till tunnelbanan. Bakom norra upp mot parken, där gick jag med väldigt tveksamma steg eftersom det kändes som början till ett upplopp.

Helt plötsligt hörde jag ett vrål och cirka 50 pers kom flyendes emot mig. Eftersom jag precis höll på att läsa “En av grabbarna” (skriven av en huligan) så förstod jag lite vad som var på gång. Nu var det en galen polispiket som kom nedkörandes i 40 km/h mitt bland folkmassorna och med förstärkta sirener. Om det var för att skingra folkmassorna eller för att skapa än mer adrenalin är jag väldigt tveksam över.

Dagen till ära var jag klädd i bruna strumpor, blåa jeans med ett snyggt läderskärp. Jag hade en svart tröja som matchade väl med min syn på fotboll numera. Jag lovade mig själv att inte gå på några fler matcher i år. Fy fan för alla huliganer och fy fan för polisen med deras avspärrningar som fållar in vanliga Svenssons som jag själv in i boxningsringen.

För att avsluta med något lite roligare. Har ni sett “målet” i matchen mellan Reading och Watford häromdagen. Ganska sjukt. Kolla därefter in Hitlers syn på detta mål. Hysteriskt roligt!

posted by Christoffer on Sep 16

För ett par veckor sen var jag på ett bröllop och hamnade mittemot en Livs Levande Modebloggare. Det var riktigt kul. Vi hade förstås en del att prata om, och då menar jag inte mode.

Sanna (som hon kallar sig på nätet) är en söt, blond och sympatisk tös på runt 20 jordsnurr som bloggar om vad hon har på sig (med kort), vad hon äter till frukost och sånt där. Det var inte helt svårt att dra kopplingarna till fröken Blondinbella som ju så trevligt presenterade sig för mig genom att dunka upp en länk till Presenttips.com under brinnande juletid. Liksom fröken Bella har Sanna väldigt mycket besökare (runt 1000 besökare per dag, jag vet BB har fler) och det är detta jag tycker är så djupt fascinerande!

För jag kan för mitt liiiiiv inte förstå vad folk gör på dessa bloggar. När man läser kommentarerna verkar det som folk bara skriver för att göra reklam för sina egna bloggar, där de själva skriver vad de äter till frukost och vilka strumpor de hade på sig då. Det är så sjukt jäkla…tråkigt.

Men, en sak jag kom på är att det är ju sånt man egentligen pratar om med främlingar och typ kollegor. Det är typ hisskonversationer inflyttade på webben: enkelt, lättsmält och lagom oengagerande. Enligt det konceptet borde jag kanske göra en blogg där jag kommenterar dagens väder. Folk pratar ju om det varje dag, då borde det ju vara sjukt jäkla superspännande att höra någon beskriva det i text, så kan man kommentera vad man själv haft för väder och kanske försöka gissa sig till vad det blir för väder till helgen.

Nåväl, respekt åt Sanna från Söderköping som uppenbarligen har fattat nåt som jag inte fattat.

posted by Christoffer on Aug 19

Vafan tänkte jag på!? Avsluta med en dikt!!?

Den här bloggen samlar fortfarande kakpoäng och besökare och vad ser man när man kommer in. Ett hejdå med en dikt, jag hade uppenbarligen hybris, malaria innanför pannbenet och min bruna pretto-tweed-kavaj på mig.

Nej, om du ändå läser det här som första inlägg kan du åtminstone ta del av något roligare, så jag går från hybris till egotripp istället och har här valt ut några postningar som jag själv kände mig ganska nöjd med. Har du själv några favoriter så får du gärna skriva om dem i kommentarsfältet (egohybris!).

Nåväl, mina bästa inlägg enligt mig:

• När jag var med i tidningen – Inte så mycket för själv inlägget här heller, men för att jag är så nöjd med att DinaPengar.se (och Expressen) uppmärksammade mitt projekt.
• Mosquito Exploder 2000 – Jag hatar verkligen myggor. Och på Bali är de extra illa, eftersom jag har läst både fysik och hade för mycket att tänka på kom jag på en uppfinning som skulle utrota myggorna…smärtsamt!
• Balis übermyggor – Ett annat inlägg där jag beskriver Balis myggor som många skrattade åt.
• När jag anlitar barnarbetare mot alkohol – …och gör en fejkad Aftonbladet-artikel om det
• Job applying consultant engineer – Förmodligen min personliga favorit. Jag var så trött på att läsa jobbannonser och alla klyschor i dem så jag skrev det här inlägget där jag låtsades vilja anställa någon att göra det åt mig.Jag skrattade faktiskt så jag grät åt det här inlägget själv. Får man skratta så åt ett eget skämt?!
• Skyddsombudet rapporterar – Man har ju skyddsombud på företag för att hålla koll på att ingen blir skadad. Det här är rapporten för min enskilda firma. Ganska roligt om jag får säga det själv (och det får jag, för det är min egen blogg ).
• Det äckligaste jag nånsin sett – Jag tror faktiskt bara att det var jag som skrattade mycket åt det här inlägget. Inlägget handlar om en död hund jag hittade på stranden och är ackompanjerat av bilder som brutalt bryter mot texten.
• Min serie om arbetarna på Bali, inkl strandförsäljare, taxichaufförerna och servitriserna. Jag var ganska trött på dessa yrkesgrupper ett tag och gick ut hårt (men hjärtligt) åt dem.
• Inläggen om våra upphaussade boxningsmatcher: Mayhem in the Middle East och alla de andra som du hittar här.
• När jag outar vad jag gjorde i Thailand i februari – Jag skrev minst ett inlägg om dagen i februari men mörkade vad jag egentligen gjorde 60 % av tiden där. Enbart för att skrämma min bästa kompis.
• Nyåret på en öde ö i Kambodja – Vääääldigt långt inlägg om en nyårsafton med 300 småkåta kambodjaner på en öde och har en massa fina bilder.
• Hur kängurus ger punani – Min uppgörelse med turistindustrin som jag till stor del (motvilligt) var en del av under resan. Läs också inlägget om prylbögar och upplevelsesnobbar. Inte så roligt kanske men jag menar varenda ord.
•  Jag har hittat det! – Inte så mycket för att själva inlägget i sig är så bra, men jag var så jäkla nöjd när jag skrev det inlägget. Det var sån kick att göra den här resan och det här beskriver exakt varför. Lika nöjd var jag när jag blev klar med mitt mål.

Ok, det blev lite fler än 10 inlägg…men om du inte gillar inläggen ovan så kommer du inte hitta något här för dig ändå.

För er som blivit lite förvånade över att jag faktiskt skrivit något här och undrar om jag är på gång igen så: Kommer jag säga upp mig snart igen? Nej. Kommer jag börja blogga igen snart? Njao, kanske.

posted by Christoffer on Jun 30

Ja, det har ju blivit tunnare med inlägg på den här bloggen än håren på Reinfeldts huvud den senaste månaden. Inte så konstigt egentligen. Bloggen har ju haft ett tydligt tema om min resa från fel jobb, via en underbar satsning och tillbaka till rätt jobb. Jag har hela tiden visualiserat hela det här “projektet” som en trapetsartist. Jag släppte taget, svävade och har nu greppat om den nya trapetsen. Cirkeln är sluten och i princip är historien över.

Jag har funderat från och till om vad jag tänkte göra med bloggen i det här läget och det har visat sig ganska tydligt att jag inte kommer att fortsätta. Det roliga med att blogga har varit att skriva om allt jag känt och tyckt under tiden jag svävade mellan trapetserna. När cirkeln är sluten finns inte den inspirationen kvar längre.

Det har dock varit superkul att skriva och läsa alla era kommentarer, er uppmuntran och tips. Det har också varit roligt att låta er följa med i realtid på en ganska oviss resa och se hur allt ordnat sig till det bästa i slutet. Finast har det nog varit när andra blivit inspirerade till att göra samma sak, det ger mig en mycket varm och luddig känsla i magen som ligger kvar. Det har också varit kul att få utlopp för min skrivlusta och att få feedback på saker och ting jag funderar på.

Nu är väl det här inte slutet på mitt bloggande i sig. Det här är ju trots allt fjärde gången jag tar upp pennan för att berätta om en resa, om än första gången som riktig blogg. Jag kommer nog att ta upp pennan, eller tangentbordet, igen någon gång men då under ett annat tema. Sen kommer jag nog droppa in med något inlägg från och till om jag kommer på något kul som kompletterar denna resa.

Mitt första inlägg på själva resedelen av denna blogg var “Hur känns det?”, så hur känns det nu då? Nu, när allt är klart?

Jo, jag känner mig väldigt stolt. Att hela projektet blivit så lyckat; att sidorna gått bra, att jag kom tillbaka på rätt jobb osv känns otroligt tillfredsställande.

Det känns dock lite tomt ändå, som det alltid känns när man är klar med något stort. Det är ju trots allt när man satsar som det känns som mest spännande. Det känns väldigt pretto att avsluta med en dikt här men Karin och jag är verkligen på samma sida i den här frågan:

Den mätta dagen, den är aldrig störst.

Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd -

men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,

där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,

blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.

Oändligt är vårt stora äventyr.

posted by Christoffer on Jun 13

Lite för att ge illusionen av många inlägg när du trillar in här igen och lite för att jag inte gillar att blanda för friskt bland ämnena i ett och samma inlägg så skriver jag igen.

Det är tre saker jag funderat på på sistone: bloggen, hemsidorna och jobb.

Jobb har ju legat på topp på priolistan på sistone och jag har varit ganska ambitiös i mitt jobbletande. Nu sitter jag i en situation att jag har fått ett möte för att diskutera kontrakt på tisdag, samt två “sista-intervjuer” på två andra jobb. Det förstnämnda är på ett medicintekniskt företag och de två andra mer som IT-konsult. Alla med olika för och nackdelar. Jag har sån hybris just nu att jag räknar iskallt med att få samtliga tre. Ni som läst bloggen kan nog gissa er till vilket jag lutar åt.  Cirkeln ser alltså ut att vara på väg att slutas.

Vilket leder oss in på Bloggen. Innan denna dubbelpostning var det 10 dagar sen jag skrev och enligt min kompis Anders från Vietnam är det ett big No-No när man bloggar. Än så länge skriver jag till viss del om resan, för den feta damen har inte sjungit än. Hon har äntrat scenen, satt på micken och harklat sig…men hon har inte börjat sjunga än. Bloggen lever alltså.

Frågan är vad jag ska fortsätta skriva om. Det är ju (tyvärr) en boxningsmatch på gång snart men utöver det så känner jag inte så mycket för att skriva om saker som inte är relaterat till detta projekt. Jag är kluven…och jag kan ju inte hålla på att säga upp mig för att ha något att skriva om!

Hemsidorna då? De rullar på även om jag i princip inte jobbat mer än 3-4 h i snitt per vecka sen jag kommit hem. Motivationen har runnit iväg ett tag, mest för att det har varit så mycket annat. Men det är ju det som är så fint! Jag hade min bästa dag någonsin för typ två veckor sen och även om inkomsterna inte stiger så stagnerar det inte heller.