Även om jag numera är ute ur landet och inte behöver bekymra mig för kommunistiska spioner som läser min Facebook-wall och analyserar mina (icke-existerande) tweets så kan jag med gott samvete säga att jag verkligen gillade landet. Eller Saigon snarare. Eller kanske ännu mer de människor (både västerlänningar och vietnameser) jag träffade. Detta undantaget taxichauffören i taxi 528 som blåste mig på hutlösa $12. Ibland får man dock bara en bra magkänsla över en plats och man känner sig lite hemma, även om man i vissa fall kanske inte kan säga exakt varför.

Jag spenderade dock morgnar och eftermiddagar med att jobba från ett grymt skönt café och kvällarna med att hänga med Anders och hans kompisar. Poolen på hans takterass var snudd på magisk! Sista dagen åkte jag också ut till Cu Chi tunnels som är ett tunnelnät som Ville & Calle (aka Victor Charlie, aka Viet Cong) byggde under vietnamkriget och fortsatte gräva allt eftersom.

Det var en upplevelse av rang då vi hade en utmärkt guide och då själva touren var riktigt välgjord. Hur man än ser på det politiskt så kan jag inte annat än tycka synd om de amerikanska soldater som var positionerade i detta område. Tät djungel, ett tunnelsystem med ingångshål stora som en normalstor bordstablett där de poppade upp, sköt några soldater och sen flydde ner igen. Utöver detta placerade de fällor som skulle fått Jigsaw i Saw-filmerna att kännas barmhärtig och konventionell.

Denna Feel Bad-turné fortsatte jag med på vad jag har för mig heter “Museet för amerikanska krigsförbrytelser”. Det var i alla fall vad det handlade om. Vid ingången möttes jag av en kvinna som gick ut gråtandes och det är högst förståeligt. Konsekvenserna av Agent Orange är bland det värsta jag sett.

Upplevelser handlar, anser jag, om att skapa en ny uppfattning, utmana gamla åsikter och lära sig något nytt och på så sätt kändes denna dag som en bra upplevelse.

Stort tack till Anders och Uyen som tog hand om mig trots ett intensivt eget schema.

En verkstad för hantverk där handikappade arbetar

Cu chi tunnlarna - propagandafilm

Propagandafilm från 60-talet (?) under besöket av Cu Chi tunnlarna. "This is Nguyen. He is a national hero after killing 15 americans and two tanks. He is known as the Big American Killer". Ganska intressant att se den andra sidan av Vietnam-filmerna...

En sked Lara Croft, en skopa Saw, två rejäla nypor uppfinningsrikedom. Sen låter man helt bli att trampa där.

Vår guide förevisar hur stora hålen var som Victor Charlie hoppade ut och in i. Stora nog för en vietnames, inte stora nog för en amerikan.

Ville och Calle tar en välförtjänt paus. Jag ser något misstänkt men enligt Ville var det bara en kakadua.

Inte rätt plats att placera skolans 60-metersbana.

Inne i en tunnel. Inte så klaustrofobiskt som man skulle kunna tro (då hade jag ändå sett The Descent två dagar innan). Detta var dock en av de större tunnlarna.

 

One Response to Jag gillar Vietnam

  1. Anders Palm says:

    Tack själv, det var kul att ha dig här! Förutom vid bowlingen…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *