Ett oförsiktigt löfte

Jag var nere i Spanien förra helgen och hälsade på några kompisar jag lärde känna när jag var ambassadör för utbytesstudenter på Lunds Universitet för ett par år sen. Vi har hållt kontakten och ses någon gång nu och då på olika platser i Europa, förra gången Paris och nu i Tamariu på Spanska sydkusten.

Det var för övrigt en otroligt trevlig weekend och min enda ledighet den här delen av sommaren. Vi åkte runt bland orterna och stränderna kring Costa Brava, solade och åt gott.

I samband med den här resan annonserade det franska paret Kevin & Laetitia att de skulle gifta sig och jag blev inbjuden till bröllopet i Provence nästa sommar. Kevin berättade att varje kompisgrupp “måste” genomföra något form av spektakel, visa film, sjunga en sång etc. I samband med detta råkade jag lova att jag skulle göra detta på franska.

Jag pratar iofs lite franska men det är resultatet av en två månaders-kurs i Ecuador 2005.  Jag gillar ju utmaningar så det blir att putsa upp köksfranskan igen!

På tal om språk – detta franska par är otroligt härliga, framförallt när de pratar engelska. Varannan mening blir odödlig, jag kommer aldrig glömma när hon blev lite irriterad i en kö för att folk trängde sig före: “I don’t underztend why zey all shit in the lines!” – Hon menade förstås att de fuskade i kösystemet

Eller denna vecka när de började prata om familj en dag. Hur Kevin hade brytit sin farbror eller Laetitia hittat en massa fastrar i sängen. Här handlade det istället om Kevin som gjort illa ankeln (ankle/uncle) och Laetitia som haft myror (aunts/ants) i sängen!