Sitter vid frukostbordet och läser i Expressen och DN om ovädrena i Sverige. Verkar inte vara så stor skillnad hemma mot här alltså, bara det att i USA är ju allting lite större som bekant.

Dag 12 visade sig bli en klassisk Storm Chase-dag. Vi åkte till Colorado på morgonen och jagade in mot en lovande storm men vägarna gick inte åt samma håll som stormen gick så vi hamnade bakom och inne i stormen igen, vilket innebär regn och dålig sikt.

Turligt nog så poppar stormarna upp tidigare i Colorado än resten av mellanvästern så trots att vi slösade 2 h på den här stormen i onödan var klockan ändå bara runt 16 när vi gjorde vårt andra försök. Vi hamnade då framför en helt perfekt setting med två superceller bredvid varandra – man stod och tittade fram och tillbaka och visste inte riktigt vilken man skulle hålla ögonen på. Allt som saknades var en tornado för att Pulitzer Prize 2009 skulle vara mitt. Tydligen hade det varit otroligt nära då i princip allt data pekade på att en tornado skulle kunna bildas men stormen roterade lite för lite.

Vi fortsatte vidare sen och ni kan historien nu, ompositionering, wall cloud, core punch. Dagens stora händelse var dock att vi för första gången på riktigt hamnade i en hagelstorm och vi följde den i närmare 40 minuter. Haglet var inte så stort som innan (som enkronor ungefär) men tillsammans med vinden så slet det fullständigt sönder träden och trummade så hårt på bilen att det var helt omöjligt att prata.

De två supercellerna gick ihop till en lite senare och vi hoppades på The Perfect Storm men även om stormen var otroligt fotogenique så gick den aldrig bärsärkargång.

Skolboksexempel på en stormcell – regnet till höger är utflödet och det låga molnet till vänster är inflödet. Man ser hur regnet liksom sugs in mot inflödet

 

Förra bilden lite mer inzoomad

 

Regn är vackert – om man ser det på avstånd (tex på svenska väderkartan när man är i USA)

 

Två moln som vi hoppas ska börja rotera -ett vitt och ett mörkgrått beroende på hur solen lyser in

 

Otero County

 

Vitt scud

 

Boobie clouds – men inte mammatus

 

En av mina favoritbilder från resan – det här var den norra delen av dubbelsupercellen vi tittade på

 

Det här var södra delen av samma supercell – jag hade velat se den här från lite större avstånd!

 

Man ser tydligt hur supercellen är uppdelad i lager

 

Lager av moln

 

En detalj som började rotera anticykloniskt – dvs mot riktningen som resten av molnet rörde sig med

 

Gillar det här porträttet

 

Sen började det hagla ordentligt – man ser hur löven från trädet slits sönder

 

Haglet kom ned som artillerield på åkrarna

 

Foooooooore! Jag gick ut för att känna efter hur det kändes men det var inte så farligt med en tjock tröja men det sved på benen.

 

En väg i Colorado i juni

 

Solen började gå ned och molnen liknade en katamaran – en härlig syn

 

Två detaljer som man ser lite nu och då. Dels ett beaver tail-moln och dels en Vortex (en liten minitornado uppe bland molnen), man ser den senare ovanför beaver tail-molnet lite till höger om det rosa molnet.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *