Dag 5 – Omgivningen var fin i alla fall

Dag 3 lärde vi oss hur stormar fungerar. Idag lärde vi oss att det inte alltid blir så mycket av en storm.

Vi skyndade oss tidigt upp från Colby, KS, för att åka till Colorados slätter där det för dagen var troligast att det skulle kunna bildas stormar. Det gäller att det är främst:

1. Fuktigt i luften så att moln bildas, detta sker oftast (alltid) med en vind från Mexikanska golfen
2. En stark vind i de övre luftlagren som liksom drar ut ett molns övre del så att det inte kväver sig självt
3. En stark ytvind vid marken som går i vinkel mot den övre vinden som sätter spinn på luften
4. Förmodligen mycket till, men det är detta jag lärt mig såhär långt

Det började bubbla i lufthavet ganska tidigt på eftermiddagen så vi åkte ut till ett mycket lovande moln, men framförallt mycket vackert. Solen låg på ordentligt och med Klippiga bergen i bakgrunden var det en fantastisk syn. Stormen kom igång lite men dog sedan ut som en pysande ballong så vi åkte tillbaka till vårt base camp i området – ett litet köpcentrum.

Där väntade vi ett tag till och åkte sedan ut till ett nytt lovande objekt. Detta delade upp sig i ett nord och sydligt moln och vi satsade på det södra som även det dog ut som en pysande ballong. Då såg vi, till vår frustration, på radarn att det andra blommat ut ordentligt istället. Det färdades dock med 30 mph och var redan en bit därifrån så det fanns ingen chans att hinna ifatt det. Vi åkte efter ett moln lite halvhjärtat men gav sedan upp och åkte tillbaka till vårt basecamp igen.

Det är verkligen inte alltid så lätt att jaga. Grundförutsättningarna kan finnas där men är inte alltid optimala, i år har grundförutsättningarna varit usla även om de förbättras ordentligt från och med början av vår tur. Därtill kommer faktumet att det uppenbarligen inte alltid blir så mycket av alla stormar.

Ett annat problem när man jagar, och något som kräver en hel del erfarenhet, är att positionera sig för stormen. Man vill ligga lite i framkant på den men det är inte alltid att bara köra dit för det krävs förstås att det går vägar dit. På landsbygden kan man ibland åka en bra stund norrut när allt man vill göra är att ta en sväng västerut. Ett annat problem som är tydligt speciellt Colorado är att även om mellanvästern är platt så finns det alltid lite kullar och ligger man i en kulldal så ser man inte så mycket.

I väntan på att eventuellt åka ut igen sent på eftermiddagen gav vi upp lite och satte oss i baksätet på den mest välutrustade bussen, köpte lite lokal öl och kollade på the Attack of the killer tomatoes.

Två småtråkiga dagar på raken och det märks på gruppen där några börjat bli lite griniga.

Lite bilder från dagen:

Ni som tittat på Discovery channel känner kanske igen den här – TIV: Tornado Intercept Vehicle. Vi stöter på den lite nu och då. Här kör den bakom oss.

Vortex 2 – Ett stort forskningsprojekt som följs av Weather Channel här i USA

Det första molnet vi jagade på dagen. Längst ner på “dammsugaren” kan man skönja en lite brusigare del. Detta är wall cloudet jag skrev så mycket om i Dag 3. Här får man lite perspektiv på hur enormt molnet är i jämförelse med detta. En eventuell tornado skulle alltså bara vara en liten plutt i horisonten i denna bild.

Här har vi kommit lite närmare och wall cloudet är lite mer tydligt. Molnet har börjat dö och snabeln eller dammsugaren börjar bli smalare. Liknelsen med en dammsugare är för övrigt inte helt fel eftersom det här är inflödet av luft till molnet.

Klippiga bergen i bakgrunden

Mammatus-moln eller “boobie clouds” som vi säger i bilen. Ett fenomen som kan bli extremt vackert.

Precis i mitten på det här molnet kan du se som om det vore tallrikar högst upp på molnet. Dessa kallas linsmoln och grymt fina och helt runda.

En helt vanlig regnbåge får avsluta den här bildserien. Den såg dubbel ut i verkligheten men det syns inte så mycket i bilden.