Häromdagen när jag gick till jobbet så såg jag något märkligt. Eller, snarare hörde jag något märkligt.
Jag gick igenom ett skogsparti och hörde ett läte som läte som ett maskingevär eller en trummis – eller någonstans där mitt emellan. Först kom det nära inpå i cirka 5 sekunder och sedan lite längre bort (exakt samma läte). När jag kom lite närmare insåg jag att det var en hackspett.
Hackspetten hade flygit upp och satt sig på en gatulykta – en sån där som är platt ovanpå. Sen hackade den som ett maskingevär mot plåten i fem sekunder. Därefter svarade uppenbarligen en annan hackspett som hade satt sig på en annan gatulykta. Sådär kommunicerade de med varandra i de fem minuterna jag var där – och såvitt jag vet gör de det än.
Har ni någonsin sett något liknande? Har vi någon amatörornitolog som kan förklara när hackspettarna slutade tjonga på träd utan började bearbeta modern arkitektur? Har jag missat något?!
2 Responses to Modern hackspett
Leave a Reply
Om mig och den här bloggen
Den här bloggen hette förut "Du säger väl inte upp dig nu?" och var en blogg jag framförallt skrev på när jag åkte till Bali 2007/2008 för att jobba med ett drömprojekt - att arbeta med webbproduktioner på distans. Passionen för webbproduktioner, personlig utveckling och resandet är kvar, och om det samt en del annat skriver jag numera om här på Bjorkwall.com.
Mitt företag heter Wall Cloud Productions och det är under detta jag driver samtliga webbsidor.
Du kan kontakta mig på christoffer@bjorkwall.com (privata saker) eller christoffer@wallcloud.se (webbrelaterade saker).
Till salu & Länkbyte
Hamnade här när jag letade efter hackspettar, så här kommer en något fördröjd reaktion. Var glad, för du har levt ett skyddat och fridfullt liv. Många av oss har framsläpat våra dagar i närheten av någon telefonstolpe med plåthätta längst upp, eller annan lämplig hackspetssförstärkare. I början är man tolerant och full av förståelse. Den jagsvaga stackaren behöver hävda sig och få det att låta lite mer än han förmår mot en trädstam. Det är frågan om revirmarkering och att imponera på brudarna. Med tiden flagnar dock den civila fernissan och man börjar fundera på olika förintelsemetoder. Hagelbössa är inte så bra för det handlar ju om ett fridlyst djur. För publikt, liksom. Skaffa sådana där televerksarbetarskor och klättra upp i stolpen och aptera smällare eller sprängdeg? Nja, det drar också uppmärksamheten till sig. Spika fast gillrade råttfällor? Sätta upp en hotfylld attrapp som föreställer en kaxigare hackspett? Flytta till stan? Byta dygnsrytm och gå upp i halvfemtiden varje dag? Som sagt, fenomenet är välbekant, men problemet i stort sett olöst. Kanske nåt för en entreprenör och ingenjör?
Vilken rolig och oväntad kommentar! Kan verkligen tänka mig att det där går från fascinerande till frustrerande om de väljer att trumma nära…och ofta! Det var grymt kul att se dock.