Satt och läste en massa ekonomibloggar igår natt (tex Hur jag blev rik, Miljonär innan 30, Frisk Ekonomi, Miss millionairess, Stormrik) och funderade på hur jag skulle lägga upp min ekonomi för 2009 (och framtiden).
Insåg då att väldigt många ekonomibloggare där ute fokuserar väldigt mycket på att spara långsiktigt vilket ju förstås är sunt. Någonting jag tycker att många glömmer med sitt sparande är dock att pengarna någon gång ska användas.
Att spara och investera sig till miljonär när man är 30-40 innebär förstås till en stor del att man får göra en del eftergifter under tidens gång för att kunna hålla ett disciplinerat sparande och aldrig casha ut. Säg att man sparar från att man är 19 och börjar jobba och sen sparar en 2 000 kr i månaden tills man är 35. Utan att räkna närmare på det så gissar jag att man skulle bli miljonär av detta om man investerar i värdepapper med relativt hög avkastning (5-10%). Vi får också utgå ifrån ett exempel där personen inte har ett extremt välbetalt jobb (säg mellan 20 000 och 25 000 kr).
För varje månad har personen (vi kan kalla henne Anna) 2 000 kr. Dessa pengar kan alltså välja att spenderas direkt, korttidssparas eller långtidssparas. De 2 000 kr Anna tjänar som 19-åring ger henne betydligt mer som 35-åring än de 2 000 kr hon sparat som 30-åring med avseende på ränta-på-ränta.
Om man räknar in inflationen så skulle jag grovt sett gissa att Annas 2 000 kr som 19-åring är reellt värda ungefär 4 000 kr som 35-åring. Men vad skapar då mest livsvärde för henne? Att spendera 2 000 kr som 19-åring eller 4 000 kr som 35-åring? Eller ännu bättre, säg att man sparar ett helt år. Vad är då värt mest c:a 25 000 kr som 19-åring eller c:a 55 000 kr som 35-åring (summorna inkl ränta)?
I ett praktiskt fall kan man tänka sig att Anna som 19-åring åker på en budgetresa till Asien i två månader medan 35-åringen åker på en jorden-runt-resa med lite mer lyx. Hur kan man jämföra dessa upplevelser? Inte alls? Jo, jag tror att det går. Om vi utgår ifrån att en längre resa är en bättre resa och en bekvämare resa är en bättre resa (vilket till stor del vore logiskt) så är det ju värt att spara pengarna.
Det man bör ta med i ekvationen är dock att 19-åringen har 16 års minnen av denna resa som förmodligen skapat en världsbild och gett kunskaper denne har tagit med sig under sitt vuxna liv. Personen har helt enkelt investerat i sig själv. Det är också rimligt att tro att en 35-åring kräver mer för att få en motsvarande upplevelse, man är helt enkelt inte lika “lättroad” och förmodligen mer bekväm av sig. Ett tvåstjärnigt hotell kan upplevas otroligt olika av en 19-åring som av en 35-åring!
Jag säger inte att det är fel att spara långsiktigt (jag gör det själv) och använda pengarna senare men jag vill påpeka vad man faktiskt väljer bort när man gör detta val. Jag har själv valt att investera väldigt mycket i mig själv genom att tex studera (vilket lämnat mig med en stor skuld och uteblivet sparande) och genom att resa upp sparade pengar. Jag har personligen alltid sparat men har valt att använda pengarna (korttidssparande).
Du bör fråga dig själv: Skulle du hellre vilja ha 20 000 kr som 19-åring eller 5 miljoner som 50-åring? När är pengarna mest värda för dig? Skulle du som 35-åring velat kunna tyska under din tidiga karriär efter en språkresa som 19-åring eller ha 50 000 kr på banken nu?
6 Responses to När är pengarna mest värda för dig?
Leave a Reply
Om mig och den här bloggen
Den här bloggen hette förut "Du säger väl inte upp dig nu?" och var en blogg jag framförallt skrev på när jag åkte till Bali 2007/2008 för att jobba med ett drömprojekt - att arbeta med webbproduktioner på distans. Passionen för webbproduktioner, personlig utveckling och resandet är kvar, och om det samt en del annat skriver jag numera om här på Bjorkwall.com.
Mitt företag heter Wall Cloud Productions och det är under detta jag driver samtliga webbsidor.
Du kan kontakta mig på christoffer@bjorkwall.com (privata saker) eller christoffer@wallcloud.se (webbrelaterade saker).
Till salu & Länkbyte
Läs också: http://www.hurjagblevrik.se/borja-sparainvestera-nu/
Jag skulle nog snarare säga så här, varför ska det ena behöva utesluta det andra? Mitt mål har aldrig varit att bli så rik som möjligt, den som är rikast när den dör vinner inte. Mitt mål har alltid vara att ha det så roligt som möjligt.
Själv har jag tex som mål att ta mig till utlandet minst en gång om året, 2008 var jag till Kina. Däremot så ska inte detta påverka mitt vanliga sparande utan sparandet till sådana saker lägger jag vid sidan om sparandet till min förmögenhet.
På samma vis la jag ju ner en hel del pengar på Vätternrundan förra året och i år kommer jag att lägga ner än mer pengar på den, ska bla köpa ny cykel och räknar med att lägga omkring 12 000 kr på det. Men återigen, detta sker hela tiden vid sidan om mitt vanliga sparande.
Det handlar heller inte om att snåla, det skulle jag aldrig vilja göra och det krockar helt med min filosofi att ha det så roligt som möjligt. Däremot försöker jag undvika att att slösa och överkonsumera. Bara på en sådan enkel sak som att laga maten själv sparar jag någon tusenlapp mer i månaden än många av mina vänner. Däremot inte sagt att jag inte äter ute, det gör jag flera gånger i månaden, däremot behöver man inte göra det varje dag.
På samma vis gäller det med många nöjen, det är faktiskt långt i från alltid som man har roligare med nöjen som kostar massor av pengar än med nöjen som inte kostar något eller väldigt lite.
Så i mina ögon är det inte på något vis en motsats att kunna ha kul både nu och sedan, det gäller bara att hitta en rimlig balans mellan dessa två.
Jakob: Jag håller med dig att det optimala är ofta att dela på summan. I Annas fall, att korttidsspara 1 000 kr och långtidsspara 1 000 kr och vänta ett år med sin Asien-resa.
Men att säga att man kan göra både och är nog fel angreppspunkt. Ekonomi handlar ju i grund och botten om hantering av begränsade resurser. Att göra både och innebär ju att man måste göra avkall på både och också, förutsatt att man har en fast summa att leva på. Du skulle förstås bli rikare snabbare och få mer ränta-på-ränta om du struntade i Vättern-rundan.
Räknar du månne bakvägen när du ska bli miljonär, hur mycket du måste avsätta varje månad tills dess? Det skulle vara en ganska intressant kalkyl…
Hej Christoffer, alltid lika kul att läsa din blogg. Håller helt med dig att det inte är mycket värt att ha mycket pengar när man blir gammal. Pensionsspara ska man inte göra förns man börjar närma sig pensionen, alltså i min ålder
.
Det enda man behöver tänka på är att man har en så pass bra ekonomi hela vägen så att man inte behöver göra dumma beslut för att man inte har råd.
Jag håller med om att sparande är bra men det är galet att spara in absurdum. Många snålbloggarna verkar vara fartblinda. Jag försöker spara så mycket jag kan men ändå ha roligt och köpa sådant jag tycker jag har nytta av en längre stund, inte överkonsumera.
Problemet idag är väl kanske att många inte sparar alls, utan konsumerar allt. Och det blir ju tokigt. Att byta mobiltelefon 4 ggr/år tror inte jag ger högre livskvalitet.
Hemligheten är nog att kunna vara nöjd med det lilla, vilket är skitsvårt. Tex att kunna gå ut på krogen nån gång emellanåt och roa sig är ju väldigt trevligt, men går man ut 2 ggr i veckan kanske det blir mindre förnöjsamt vid varje tillfälle. Dessutom rullar kronorna fort -> dubbel negativ effekt. En insparad krogkväll kan ju istället ge en fin middag med vänner hemmavid osv.
Balans är väl det bästa. När nu 1000 kr/mån pensionsspar är avdragsgillt, varför inte spara 1000 kr? Eller ännu hellre 1000 kr i pensionsspar och ytterligare en summa till nåt kortsiktigt mål, en resa till Avesta eller Tokyo tex.
Tjena mannen,
Svår balans det där! Börjar tro på procentsatser. Viss procent till långsiktigt, viss procent till personlig utveckling och erfarenheter.
För mig är inte prylar det viktigaste (även fast jag är grymt nöjd med min Macbok och Ipod) utan erfarenheter som jag kommer ihåg. Det är det magiska ögonblicken du kommer ihåg, inte din vardag. Gärna annorlunda saker. Var på en Polo match igår tex. Kostade ingenting men ett minne för livet.
Om jag var Anna skulle jag ta Asien resan för den personliga utvecklingen. Investera i sig själv är aldrig fel och kommer tillbaka så småningom tror jag och hoppas jag då jag har skyhöga studielån…