Nu är alla intervjuer “över” och jag har fått ett kontraktsförslag och räknar med ett annat imorgon. Det andra jobbet skulle ringa mina referenser vilket ofta är ett gott tecken.

Jag hade ett tredje (som jag faktiskt hittat genom en läsare till den här bloggen) på gång ganska länge men som sprack efter en teknisk intervju. Jag var lite förvånad för det var nog den bästa tekniska intervjun jag gjort såhär långt. Men det var också förståerligt då min programmeringsbakgrund helt enkelt inte var tillräckligt relevant för dem. Fair enough. Verkade vara ett mycket vettigt företag i alla fall. Om inte annat för att de läser den här bloggen 🙂

De två jobben som det står emellan nu är på ena sidan ett medicintekniskt företag där jag kommer arbeta med avancerad teknisk support och deployment. Det innebär en hel del resor, felsökning och kunskap inom flera områden (från elektronisk hårdvara till mjukvara till användarfel) och med kontakt från kund till produktion. Jag har fått ett mycket gott intryck av företaget.

Det andra är som IT-konsult för ett dotterföretag till ett välkänt konsultföretag. Det är främst som mjukvaruutvecklare (programmerare). Jobbet verkar ha mycket bra utvecklingsmöjligheter och satsar stort på utbildning. Mitt intryck av företaget är att det verkar vara mycket seriöst och att de verkligen satsar på personalen.

Hittills har jag legat till 90/10 till favör på det medicintekniska företaget. Mitt helhetsintryck har varit mycket gott och mina frågetecken har egentligen bara handlat om hur/vad jag kan utvecklas inom. En fördel här är att det är ett stort företag så man kan göra karriär inom utveckling och andra områden. Jag gick dit idag för att diskutera kontrakt och var i princip beredd att skriva på på direkten om de inte gav ett dåligt bud.

Problemet är att deras bud var en ganska bra bit från vad jag hade hoppats på, vilket sätter mig i en otroligt jobbig situation. Även efter 1½ timmes förhandlande kunde jag inte ändra deras bud nämnvärt (c:a 300 kr). Jag är kanske inte jätteduktig när det gäller att förhandla men kände ändå att jag gav bra argument.

Det svåra med detta är kanske inte just vad som visade sig vara dealen i sig utan hur svårt det var att få en annorlunda deal. För hur förhandlar man när ens enda riktiga motdrag är att inte ta jobbet? Man kan lägga fram vilka vettiga argument som helst men vill de inte betala mer så vill de inte. Hur kommer det då vara när man löneförhandlar om ett år? Då har man inga kort alls kvar på hand. Svåra frågor.

Skillnaden mot det andra företaget är att de verkar ha en mer optimistisk (och smickrande) grundsyn på mina meriter. De skulle anställa mig för att programmera inom ett område jag inte skrivit en rad kod i och de (liksom jag) utgår ifrån att jag kan lära mig snabbt och fortsätta lära medan jag arbetar. Ett förtroende som jag uppskattar.

Dessa två jobb är ju mycket olika i grunden och det är mentalt jobbigt att ta ett beslut som kan ha en så stor påverkan på hur ens närmaste framtid kommer se ut. Det kan kanske vara lätt att säga att om det inte passar så kan man ju alltid röra på sig men så enkelt är det inte. Jag vill stanna på nästa jobb en bra tid framöver.

Jag räknar inte med mycket sömn inatt men jag räknar med ett beslut imorgon.

 

One Response to Skriva kontrakt och löneförhandling

  1. Jakob says:

    Det bästa sättet att löneförhandla när det rör sig om ett nytt jobb är att inte vilja ha jobbet mer än att man kan tacka nej till det hela och gå därifrån om man känner att man inte får vad man är värd. Då kan man verkligen säga att detta är ett jobb jag vill ha, men det förutsätter att vissa ekonomiska villkor uppfylls, nämligen XXX annars blir jag tyvärr tvungen att tacka nej. Och sedan verkligen tacka nej och gå därifrån om de inte kan komma överens med en.

    Men detta är naturligtvis lättare om man redan har ett annat jobb.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *