Stockholm till slut

För några timmar sedan gick jag in genom dörren och är hemma i Stockholm på riktigt igen. Jag har ju varit i Mexico på ett bröllop utan dess like och en släktfest som sent kommer att glömmas. Som du ju märkt har jag inte haft med mig datorn och bloggen har legat på ungefär #14 i priolistan under denna resa. Jag gissar att jag ber om ursäkt för det. Här är dock de punkterna som puttade ner bloggen på priolistan:

1. Fira Anders och Barbaras bröllop
2. Hänga med släkten jag inte sett på 6 månader
3. Njuta av solen (för en gångs skull)
4. Läsa lite fler böcker
5. Spela volleyboll på stranden
6. Sova länge på morgnarna
7. Spana in Mexico
8. Äta mexikansk mat
9. Bonda med den nya familjen
10. Prata spanska
11. Dricka parasolldrinkar
12. Skaffa solbränna till min riktiga hemkomst
13. Lura i min mormor en massa grejer
14. Skriva på bloggen

…ja, du ser.
I och med min hemkomst så är resdelen av detta projekt slut. Nu kommer jag att lägga in nästa växel när det gäller att söka jobb samt återta min lägenhet och utvalda delar av mitt dåtida liv. Hittills har allt varit en succé, den feta damen har klivit ut på scenen men inte börjat sjunga än. Cirkeln är inte sluten och tesen “man kan om man vill” är inte bevisad förrän jag har ett lika bra eller bättre jobb än innan också, eller hur?

Ser man det lite elakt så är jag från och med idag arbetslös, i princip pank, dåligt betald (i svenska mått mätt) och bor hemma hos min mamma…Igår var jag en do:er, en bra betald (i balinesiska mått mätt) globetrotter med strandkontor och egen bungalow. Imorgon är jag förhoppningsvis en välbetald medicinteknisk ingenjör med en fin etta på Kungsholmen med en trevlig sidoinkomst och med en grym historia att berätta för dig när vi ses ute nån gång.