Aldrig ska man lara sig

Tjena,

Nu ar jag i Mazatlan i Mexico for min kusins brollop och min tillvaro ar ganska exakt tvartom gentemot mina senaste sex manader. Det ar hela tjocka slakten (20 pers!), ett fint hotell och inget jobbande alls…

Mindre trevligt var dock resan hit. 30 timmar via Paris och Mexico city innan vi kom fram. Jag tog inte med mig datorn for att jag inte skulle kunna jobba men angrade det snabbt. Planet var i skriande brist pa sana dar sma TV-apparater i satet framfor som raddat mangen resa och de enda filmerna visade sig vara dubbade till spanska och franska. Pa tal om det sa var det forsta gangen i mitt liv jag fatt anvanda fem av mina sprak pa en och samma dag (svenska, engelska, franska, spanska och tyska (med en Schwezisk stolgranne pa planet)).

Min enda raddning pa planet var annars mina 900 g smagodis jag tagit med mig och ett bibliotek i handbagaget som en tvaa med kok inte skulle ha behovt skammas for.

Det forsta jag gjorde i Mazatlan sedan var att gora exakt samma misstag jag gor ett par ganger per ar. Jag tyckte att jag hade “grundat” min branna i sex manader och att jag inte behovde solskyddsfaktor. Jovisst.

Min panna har gatt fran rod (med fina vita ringar kring ogonen pga solbrillorna), till brun, till brun och laderaktig, till fjallande missfoster och ar nu tillbaka pa ruta ett som rosa babyskinn.