Student vs Egenföretagare – same, same…but different

När jag tog examen 2005 och började jobba var det en ganska stor skillnad jämfört med studentlivet. Borta var sovmorgnarna, det fria schemat och det anspråkslösa livet. Istället var det tidiga morgnar och ett helt annat arbetssätt. Jag kommer ihåg att skillnaden i teori och praktik var milsvid. Jag tyckte att allt kunde effektiviseras och kom med förslag på förslag, som sällan föll i god jord till min stora förvåning.

Det positiva med att börja jobba var ju självklart de extrapengar det medförde och känslan att man gjorde någon form av nytta. Det var förstås riktigt skönt att slippa tentaångest, midnattslånga kvällar på biblioteket och känslan av att man alltid borde plugga.

När jag nu seglade iväg på den här resan kändes det som att vara tillbaka i studentlivet igen. Jag kunde fritt välja när jag ville gå upp, hur mycket jag ville jobba och i princip vad jag ville få ut av det hela. Tillbaka kom tyvärr sparandet, de midnattslånga kvällarna och istället för tentaångest blev det deklarationsångest. Bortsett från studentgemenskapen känns det alltså ganska exakt som att plugga igen.

Eftersom det varit så fritt och jag dessutom tyckt att det varit så roligt (vilket även gällde för studietiden) så har jag ju också jobbat på ordentligt. I början hade jag söndagarna lediga men ju närmare mitt mål jag kom så flöt dagarna ihop mer och mer. Man var alltid och aldrig ledig, kom idéerna och andan föll på så jobbade jag.

Jag känner igen det här bland mina vänner och bekanta som är egenföretagare. De verkar ibland ha ett skönt lyxliv med en ostörd kopp kaffe med morgontidningen kl 10 en måndagmorgon, för att på tisdagen jobba till midnatt för att få iväg en stor order.

Jag vet att det är några egenföretagare som läser den här bloggen. Vad säger ni? Håller ni med om att det liknar studietiden?