Thaiboxning i Thailand

Det började med att lillasyster Michaela och jag skulle gå skilda vägar ifrån Patong. Jag hade 10 dagar som jag planerat att jobba någonstans ifrån. Jag började höra mig för efter orter i Thailand som man kunde jobba ifrån och hade mer eller mindre bestämt mig för att åka till Krabi som verkade bäst.

30 dagars thaiboxningsläger

Jag var dock lite sugen på att testa på Thaiboxning i en eller ett par dagar. Lite för att det är en nationalsport och således en kulturinstitution, dels för att komma i form (ett av mina mål ju) och men som jag skrev innan till största delen för att skicka Oskar de la Hoya in i kaklet under vår match i Dubai i april…och för att se minen på honom när han förstod att det skulle ske.

Jag hittade ett form av läger i Rawai som ligger i Phuket. Min tanke att göra det i svalkan i Chiang Mai (norra Thailand) gick förbi då det var alldeles för långt för 10 dagar och dessutom hade jag inte tänkt träna så länge. Jag åkte alltså till Rawau, inte helt utan fjärilar i magen bör tilläggas.

Träningslägret för Thaiboxning i Rawai är i princip helt till för falang (västerlänningar) som vill träna Thaiboxning. Alla tränare är dock thailändare. Gymmet ligger i Rawai som är en lagom avsomnad by i södra Phuket, välsignat från den värsta turismen som Patong lider av.

Senast jag rörde på mig på allvar var när jag tränade Lameco Escrima (Oskar får gärna beskriva denna kampsportstil lite närmare). Detta tränade jag intensivt i ett år, men sedan har jag haft ett uppehåll av allt vad träning heter i 1½ år – när jag satte min fot på gymmet i Rawai.

Det gick dock ganska bra och det var riktigt kul. Jag blev satt i en nybörjargrupp och fick lära mig grundslag, sparkar, armbågar och knän. Jag tränade tillsammans med andra killar och tjejer som antingen var där för att bli bättre tekniskt eller för att tappa ett par kilo.

Träningen var 2 h på morgonen och 2 h på eftermiddagen. Ofta hade jag också så kallad VIP-träning med privat tränare vilket resulterade i 5 h träning om dagen. Däremellan jobbade jag.

På lördagar tränade vi på stranden i Rawai

Jag klarade detta tempo med nöd och näppe innan min semester i Koh Samui. Jag hade då gått ner 2 kg och lärt mig en hel del.

Länge funderade jag över möjligheten att gå en match i Bangla Stadium i Patong. Amatörer med lika mycket träning som jag planerade att få, hade gjort det tidigare. Jag var ruskigt sugen och väldigt motiverad. Tanken på att få visa Oskar en video där jag slåss mot en thailändare inför hundratals åskådare var en våt, våt dröm. Detta stannade dock vid en dröm då jag helt enkelt fysiskt inte kunde träna tillräckligt hårt. Jag blev småsjuk och min kropp sa ifrån, jag drog ner träningen till 2-3 h per dag för att orka med.

En månad senare hade jag gått ner något kilo till och samtidigt dragit på mig en del nya muskler, framförallt i axlarna. Jag kände mig ganska säker på grunderna i thaiboxning och var betydligt modigare i ringen. Jag hade tränat bort den naturliga reaktionen att blunda och vända ryggen till när någon kommar vevandes med knytnävarna.

Min privattränare Ot och jag

Min helcoola tränare Ot lärde mig att detta genom att sätta på mig en hjälm och sen leende säga ”100 %”. Detta innebar i princip att han skulle puckla på mig allt vad han hade.

Att träna så mycket som jag gjorde den här månaden är en berg-och-dalbana utan dess like. Man har konstant ont någonstans, man är alltid sliten och det är inte alltid roligt. Men när det är roligt, herrejesus, då är det roligt.

Ont, det gör ont

Som den gången då jag för första gången sparrades mot någon som inte var totalt överlägsen och märkte att mina slag satt, att mina finter gick hem och att mina blockar parerade. Eller den gången då jag sparrades mot en tränare och fick in slag han inte alls hade räknat med.

Träningen var så otroligt intensiv att man verkligen levde och andades thaiboxning. Det var det första man tänkte på när man vaknade och det sista man tänkte på när man somnade. Eller somnade och somnade. Jag, liksom 90 % av alla andra som tränade där, hade grava problem med sömnen. Vi kom aldrig riktigt fram till varför men jag antar att man alltid är så uppe i varv att det är svårt att somna. Majoriteten av alla gick på sömntabletter av den anledningen.

Faktum är att man blev så hjärntvättad av att repetera saker varje dag att när jag gick och la mig ekade orden ”left hook, right punch, footwork, footwork!!” i mitt huvud. Ett par gånger vaknade jag mitt i natten av att jag håll på att boxa i luften. Jag höll på att veva och armbåga mot nån osynlig tränare. Helt sanslöst.

Jag och alla tränarna, min sista dag