Vad jag mörkade under februari

För andra gången på en vecka kan jag skriva ett inlägg jag länge har sett fram emot att skriva. Den här gången handlar det inte om mål eller något sådant utan jag kan äntligen berätta om en del av min resa som jag har totalmörkat på bloggen.

Jag har ju skrivit om bokstavligt talat allt jag gjort de senaste månaderna, från vilka hemsidor jag jobbat med ner till vilken typ av kaffe jag druckit. Det har därför varit otroligt svårt att inte kunna eller få skriva om vad jag pysslat med egentligen under februari och mars.

Hela anledningen till att jag mörkade en så stor del av vad jag egentligen pysslat med var att få se minen på min kompis Oskar när jag visade den här videon för honom.

Jag spenderade alltså i princip halva min vakna tid i Thailand med att träna thaiboxning på ett thaiboxningsläger. Runt 30 dagar sammanlagt, 6 dagar i veckan, 4 h om dagen men ibland 5 h när jag hade privaträning.

Man kan väl inte se detta som någonting annat än jordens mest överarbetade practical joke och psykning, och jag misstänker att en majoritet av er inte förstår någonting så jag ska förklara.

Någon gång i maj förra året åkte jag och Oskar över till Åland över en helg. Vi hade med oss boxningshandskar då vi båda var ganska inne på den filippinska kampsporten vi ganska nyligen börjat med. Vi småboxades lite men det var inte så mycket mer med det.

I juni åkte vi sedan över med några kompisar för att festa. Då hade vi bestämt oss för att ha en riktig match. Våra kompisar agerade tränare och domare och vi hade riktigt kul åt det. Det blev än seriösare när jag började lattja med Windows Movie Maker och klippte ihop matchen till en film, la på musik och ljudeffekter och så. Vi skapade även våra alter egon: Oskar de la Hoya och The Kungsholmen Knocker.

När vi sedan planerade en återmatch i augusti under en kräftskiva så började bullshittandet väldigt tidigt. Jag och min tränare Sara ägnade en hel söndag åt att göra iordning en sorts träningsfilm där jag låtsades träna stenhårt veckan innan på bästa Rocky-manér. Vi visade den för Oskar dagen innan match för att sätta skräck i honom (han skrattade så han grät).

Den andra fighten blev än mer seriösare, vi hade nu inte bara tränare och domare, utan även en ”rond-flicka”, en läkare och lite publik. Jag lyckades få in en klockren vänsterkrok efter 20 s vilket höjde ribban på den här fighten till en mycket mer seriös (om än inte direkt tekniskt vacker) fight, som Oskar återigen vann.

Även denna match klippte jag ihop till en film för att ge sken av en sanslöst avancerad och tuff uppgörelse. I egenskap av klippare hade jag också fördelen att kunna ge en bild som gav det falska intrycket av en balanserad match.

När jag nu lyckades boka in en resa till Dubai på vägen hem stod det ganska självklart att det skulle bli en tredje fight. När jag åkte till Thailand så funderade jag på att träna thaiboxning i några dagar.

Jag lämnade lillasyster Mike i Patong och hade plan på att träna i 3-4 dagar på ett läger i Rawai jag hört talas om. På vägen till lägret bestämde jag mig för att köra fulla 10 dagar innan jag åkte till Koh Samui. Några dagar in på lägret insåg jag att jag ville göra det här hela tiden ut. Jag förlängde även min vistelse i Thailand några veckor för att kunna träna lite till. Tre-fyra dagar blev alltså till slut runt 30 dagar.

Allt för vår tredje fight.

Det är väl snarast att jämföra med att åka till baseball-college i USA för midsommarbrännbollen med släkten. Just därför är det så roligt. Ett overstatement-skämt in absurdum.

I dagarna kommer jag att berätta lite mer detaljerat om detta läger för det var en riktigt kul upplevelse. Nästan lika roligt som det varit att göra alla filmer.

Samtliga videoklipp:

• Första fighten – Showdown on Åland

• Inför andra fighten (träningsvideon) – The Road to Revenge

• Andra fighten – The Rumble on the Åland

• Inför tredje fighten – Pain and pleasure