Berg-och-dalbane-håg på flygplatsen

Det blev ett litet äventyr på Balis flygplats igår. Jag hade ju som bekant fått min dator att fastna i tullen där och hade dessutom lyckats tappa kvittot som jag fått av dem. Jag var inte direkt positiv inför mina chanser men misstänkte att allt skulle gå att lösas med några hundralappar emellan.

Eftersom jag misstänkte att det skulle bli trubbel kom jag till flygplatsen hela 6 h innan avfärd och gick direkt in till tullkontoret. Jag förklarade mitt ärende och att jag tappat kvittot och de verkade faktiskt vara ok med det ändå. Mitt namn var ju uppskrivet i deras listor. Dessutom var snubben som ordnat med allt när jag lämnade in datorn där.

Jag var alltså ganska lättad när de gick in i förrådet för att leta upp datorn. Detta förråd såg ganska mycket ut som mitt förråd hemma vilket ledde till att de inte kunde hitta datorjäveln! Eller, det tog ett bra tag i alla fall innan jag hade min silvriga jätteleksak i mina armar.

Det enda som kvarstod var att jag skulle visa mitt boardingpass, vilket jag ju inte hade på mig ännu. De sa till mig att det bara var att komma tillbaka när jag checkat in.

Så, jag gick glad i hågen, då problemet var ur världen, och satte mig på Starbucks och kollade på The Terminal, en passande film. Jag lyckades koppla upp mig på nätet och hade fått ett mejl från Skatteverket att det är troligt att jag får uppskov med min deklaration, vilket förstås gjorde mig ännu gladare i hågen. Några timmar senare gick jag för att checka in.

Jag var ju också nervös för min övervikt på väskorna men hade otrolig flyt. Först fick jag ta mina kostymer som handbagage (3-4 kg bara där) och dessutom vägde han av nån anledning in mina väskor separat. Jag kunde alltså med ett blytungt handbagage (alla tunga saker låg ju där) och en sparad tusenlapp, så glad i hågen att ingen någonsin sett en håg så glad innan,  glida tillbaka till tullkontoret.

Direkt när jag kom tillbaka till tullkontoret kände jag att något var fel. De hade bytt skift! När jag berättade för dem om min historia var det blankt nej! Inget kvitto, ingen dator. Min håg blev jätteoglad och jag blev helt kall. Med allt strul jag haft och när det precis var på väg att lösas så skiter det sig ändå!

Efter att ha bönat och bett ett tag gav de till slut med sig, efter att ha bannat mig lite mer om vikten av att inte förlora kvittot. De gjorde helt enkelt ett nytt kvitto…”You are lucky you are dealing with the Indonesian customs” var de sista orden som ekade i mitt huvud när jag lämnade kontoret för att äntligen gå till terminalen.

Sen var jag faktiskt nära att missa flyget då jag väntat så länge att jag fått helt felaktig tidsuppfattning…hade inte varit så glad då kan jag lugnt påstå.

Nu är jag tillbaka i Kuala Lumpur igen, ska ta en buss till Singapore om nån timme och därifrån åker jag till Dubai imorgon natt.