Film på utrikiska

Jag var och tittade på en indonesisk film (Ayat-ayat cinta) igår på bio. Jag förstod hälften av titeln men Cinta betyder kärlek så jag gissade på en kärleksfilm. Jag fick tvetydiga signaler av Bio-lisa bakom disken om filmen skulle ha subtitles eller inte men jag chansade.

Jag insåg snabbt att filmen var till 90 % på indonesiska och, visst, jag har pluggat indonesiska men det är en helt annat sak att titta på film. Jag fick ett tips en gång (av Minna?) hur man gör för att titta på filmer på utrikiska. Man får helt enkelt hitta på en egen handling. Så baserat lite på det som hände på duken, det lilla jag kunde snappa upp av indonesiskan samt några lösryckta fraser på engelska så hittade jag på följande story:

Fahri – en stilig indonesisk 18-årig yngling – har precis flyttat till Egypten. Han är inte bara en god muslim, han har även kulor av guld eller nåt för brudarna älskar honom. Den kristna granninnan ovanför har hots på honom, en beslöjad kvinna han träffar på tunnelbanan (Aisha) diggar honom samt en tredje donna i skolan.

Fahri polar hårt med sin kristna beundrarinna Maria som har som förföringsknep att skicka ner korgar med godsaker från hennes fönster till hans. Även om han går igång lite på det så sejfar han och satsar på Aisha med slöjan och gifter sig. Såhär långt tror jag att jag är rätt ok ute.

Då den kristna tjejen Maria inser att han sluppit mellan fingrarna krossas hennes hjärta så hårt att hon blöder genom näsan. Hon svidar om till att bli muslim snabbare än någon hinner säga Försent och springer sen ut framför en bil.

Den tredje tjejen som blir försmådd reagerar inte lika tamt utan kör den gamla taktiken Om Inte Jag Får Honom Så Ska Han Döden Dö. Hon anklarar Mr Goody Two-shoes för våldtäkt (vilket känns ungefär lika troligt som att en hundvalp skulle våldföra sig på en noshörning) och drar honom inför rätta.

Då Fahris trovärdighet verkar vara sämre än KD:s temo-siffror, trots att han sprungit omkring med rådjursögon och varit snäll mot gamla, kvinnor och Allah hela tiden. Han kör istället en filurare, han får permis för att gänga sig med Maria också. Inte nog med att han har problem med rättvisan och en fru, han vill helt enkelt ha more where that shit came from. Han gifter sig alltså med Maria som fortfarande komar.  Aisha, som har vissa BS-tendenser, hjular inte direkt in på bröllopet men tycker det är ok ändå.

Chansningen går hem. Maria vaknar upp lagom till bröllopskyssen men sen åker Fahri tillbaka till finkan igen. Bruden som anklagat honom för våldtäkt, och som är en hårsmån från att sända honom till galgen, har ju bara fabricerat hela storyn. Maria blir inkallad som personlighetsexpertvittne där hon ger en smäktande story om hur helylle han är. Vem kan misstor en nyvaknad komatös i rullstol, liksom?  Detta knäcker anklagerskan som i ångest vrålar ut att hon ljugit, Fahri blir fri med pompa och ståt.

Här hade jag fått ihop min story så fint att jag fick lite hjärtslag och fick faktiskt en tår i ögat. Jag var mycket nöjd med mitt slut och på väg att resa mig från sätet men uppenbarligen hade inte regissören samma åsikt. Han drev storyn vidare så jag fick fortsätta bygga på min historia.

Nu står alltså Fahri fri – eller fri och fri, han har ju två fruar. En i varje sovrum nu. Han hade ju iskallt kalkylerat med att ha ena frugan att sodomera i sin koma på sjukhuset och en som skötte köksgeråden hemma – men den gubben gick inte. Aisha och Maria börjar dessutom visa klara BS-tendenser och han vet inte längre vilken roll han har i denna Mariáge-a-trois. Han kör en inre sten-sax-påse och ber högre krafter om att dräpa Maria i den ökanda sjukdomen Näsblodit.

Sagt och gjort. Maria kolar och han och Aisha lever lyckliga i alla sina dagar. Typ.

Här är en trailer på filmen: http://www.youtube.com/watch?v=6NexBJmIPhI