Bekännelser från en koffeinist

Läste en artikel om Starbucks i DN idag som sammanföll precis med att jag fick in en kanna Balinesiskt kaffe på mitt bord. Kaffe har ju spelat en viss nyckelroll i min vistelse här. Utan kaffe hade jag nog knappast kunnat jobba så här mycket och det var ju kaffet som fräste sönder moderkortet på min dator.

Om kaffe skulle klassas som en illegal drog så skulle jag nog ha mina bästa kompisar på Plattan. På mitt förra jobb brukade jag ducka kaffemaskinen för att gå upp till ett café lite längre bort (Donna´s på Kungsgatan) för att få ordentligt kaffe. Jag pratade förmodligen mer med min dealer Mette där än många andra på mitt jobb under den tiden.

Inför den här resan så slutade jag faktiskt med både kaffe och alkohol i ett led att få igång mitt momentum. Tanken var att börja med något som jag kände att jag kunde klara av för att sedan bygga på och göra mer och mer tills jag kunde åstadkomma något relevant i mitt liv.

Jag höll också upp med kaffet i runt två månader tills samma dag som jag åkte. Jag kände då att jag var på väg att åstadkomma något relevant. Jag ville dock inte skjuta igång ett hundraprocentigt missbruk igen så jag bestämde mig för att enbart skjuta mina koffeinhits när jag jobbade. Kaffe har nämligen en löjligt produktiv inverkan på mig.

Om du läste mitt inlägg igår där jag gick loss på allt som sugit på den här resan så kanske du märkte att jag inte var så förtjust i kaffet här på Bali (Kopi Bali). Det är egentligen ganska intressant eftersom Kaffets Ö nr 1, Java, enbart ligger en fikapaus härifrån. Jag kommer ihåg att det var detsamma när jag bodde i Ecuador (som också är en stor kaffeproductent), där drack alla Nescafé! Där lärde jag mig iofs fröjden av Nescafé i varm (fet) mjölk, en Fattigmanslatte.

Kaffet här på Bali är absolut inte dåligt men det är ganska blaskigt. Det påminner lite om turkiskt kaffe på det sättet att man rör ner kaffepulver som sen bildar en sump i botten. Kaffet dricks allt-som-oftast svart med socker i. Det ses som lite konstigt om man dricker det “bittert”, dvs utan socker.

På tal om Starbucks så måste jag säga att jag välkomnar deras internationella erövringståg genom världen. Deras kaffe (och fåtöljer) slår många lokala varianter och har nog endast sina övermän i Vanligt Bryggkaffe, Americanon på Espacio och Latten på underbara Zanzibar på Norrmalmstorg.

På tal om kaffe. Jag kommer nog aldrig glömma när jag bodde med min kära mormor. Hon är också en kaffejunkie av rang och dricker små koppar Skånerost varje dag, som är svartare än en sibirisk vinternatt. Jag trodde jag gillade starkt kaffe men hennes kaffebryggare var direktimporterad från Tjernobyl och var i princip rent koffein med kaffesmak. Vi pratar 100% Pure Colombian Black! Något hon drack morgon och kväll, till och med innan hon skulle lägga sig.

När jag flyttade därifrån så gav jag henne en espressobryggare för att expandera hennes möjligheter till bra starkt kaffe. Åhhh, min underbara mormor! Vet ni vad hon gjorde? Hon kokade espresson helt enligt italiensk manér men drack det på svenskt manér. Dvs genom att fylla upp en stor full svart kopp och drack det. Tänk dig själv, 2 dl espresso rakt in i systemet! Inte undra på att hon är så pigg.

Var skjuter du ditt kaffe nånstans? Vilket ställe är din favoridealer? Vilken blandning kommer du igång på? Har du försökt sluta nån gång?