Kejjan – min asiatiska studsmatta

Jag sitter just nu på ett café på KLIA (Kuala Lumpur International Airport) och är på väg tillbaka till Bali. Eftersom jag, min vana trogen, åker Air Asia (Asiens motsvarighet till Ryan Air) och eftersom deras avgångar aldrig matchar mina så har jag återigen också spenderat en natt i Kuala Lumpur.

Jag har en väldigt speciell relation till den här staden. Jag har nog varit här ett tiotal gånger men bara sett staden en gång. Det är alltid samma sak. Jag kommer in på eftermiddagen, äter på McDonalds och tar sedan en flygbuss in till centrala stan (kostar cirka 20 kr och tar drygt en timme). Sen knallar jag in till mitt guest house Green Hut Lodge, softar lite och går sen och lägger, för att sedan åka tillbaka till flygplatsen dagen efter.

Staden i sig är otroligt cool med många motsättningar. Det är en härlig blandning av kaos och ordning på samma gång. Västerländska skyskrapor och vackra moskéer om vartannat. Det är väldigt rent men också fullt med råttor. Staden har också en av världens vackraste byggnader, Petronas Towers (känd från tex. filmen Entrapment med minst lika vackra Catherine Zeta-Jones).

Petronas Towers – 451 meter över havet

Petronas Towers sett i Google Earth

Den enda gången jag verkligen upplevt staden var med Oskar på förra Asien-resan. Då var vi bara här i runt 20 h och det jag kommer ihåg mest från den resan var att vi gick ut på en bar (Beach Club?) som hade stora akvarium ovanpå baren med livs levande hajar i.

Det var också i Kejj Ell som vi lärde oss hur man går ut som kille i Asien. Just på Beach Club är det 95 % prostituerade (vilket inte är ovanligt), 4 % västerlänningar och 1 % övriga. Om man vill träffa en “vanlig” malaysisk tjej så får man helt enkelt sortera bort alla som ger någon som helst positiv feedback när man tittar på dem (en av de 95 %). Ifall man försökt flörta med någon 2-3 ggr utan att få kontakt då vet man att man har med de 1 % att göra.

För övrigt så är det här lite av essensen av vad jag älskar med min tillvaro just nu. Att sitta på ett café på en flygplats med min laptop och sitta och blogga / jobba. Känns väldigt metropolitan och det är en underbar frihetskänsla.