Upplevelsesnobbar eller prylbögar – vilka är värst?

By Christoffer On February 20, 2008 · 10 Comments

Jag är resofil. Jag älskar att resa och har en nästan sjuklig böjelse för att besöka nya platser. Jag fick dock en ganska obehaglig bok av far min nån julafton häromåret – Ikonen i fickan av Ove Wikström. Den pratar om varför man reser, vad man egentligen vill åstadkomma, varför man köper souvenirer etc.

Den här texten är en uppgörelse med mig själv och alla andra backpackers om varför man reser.

Det anses ju fint och coolt att vara berest. Det ligger ju också en högre andemening i att spendera sina pengar på reseupplevelser än på plasma-TVs och andra prylar. Jag menar att det är lika mycket snobberi och prylkåteri på båda fronter.

Det är sånt snobberi på hostels över hela världen att jag blir illamående. Det är ett sånt inofficiellt kukmäteri där den som har upplevt den mest lokala företeelsen vinner. Har man tagit den enkla turistvägen blir man i bästa fall ignorerad. Backpackingens Bang Olufsen är att besöka en by som i princip aldrig sett en vit man innan Bengan Backpacker kom dit och välsignade dem med sin närvaro.

Att spendera en längre tid i ett land anses bra. Att ha varit i många länder ger cred. Creddigast på backpackerlistan är nog att besöka:

Halvstängda diktaturer som Myanmar (Burma)
Direkt farliga områden som södra Panama (bara för att nonchigt säga, ”Asså, det är inte så farligt så länge man vet vad man gör”)
Obskyra länder i Afrika som inte ens har fotbollslandslag man känner igen.

Jag anser att detta är en sjukdom som är minst lika illa som för alla prylbögar som köper stereoanläggningar för 25 000 kr. Det är lätt att se ner på denna materialism men jag tycker att vi upplevelsebögar är minst lika illa.

På samma sätt som man kan köpa en stereoanläggning för att man helt enkelt älskar att lyssna på bra ljud så är det klart som Bullens korvspad att man gillar att uppleva saker och skapa minnen. Din unika kaftan från norraste Bangladesh uppsatt på väggen kan vara där enbart för att påminna dig själv om denna upplevelse på samma sätt som en B&O 42-tummare kan vara där enbart för ditt enorma bild- och ljudintresse.

Det jag motsätter mig är den självgodhet vi göder oss med för att vi – och inte ni – upplevt det, samt magen vi har att tycka att vi är finare än Staffan Stereoanläggare. Ovan nämnda inredningsdetaljer ligger på samma nivå när det gäller skrytfaktor – man försöker bara imponera på olika typer av personer.

Mitt namn är Christoffer och jag är resoholist.

Jag har drogen i mig. Jag har tagit omvägar genom länder bara ”för att ha varit där” och jag har sett saker bara ”för att kunna säga att jag sett det”. Jag har ansett en plats “besökt” när jag tagit kortet på den största sevärdheten. Jag försöker dock se mig som nybliven nykter resoholist men jag vet att det är fåfängt. Jag har ju redan bokat en resa till Australien!

Ta mig fan om jag inte kommer skriva om den resan här också. Jag kommer nog dessutom att känna mig ganska viktig just i detta tillfälle också. Fan! Det är som att vara nykter alkoholist och boka en resa till Oktoberfest. Australien är dock sista gången…och jag kan sluta när jag vill!

Varför gör man detta då? Till vilken nytta? Vem vill man impa på? Folk blir ju ändå bara avundsjuka på din nya Plasma-TV och din senaste encounter med Bulgurfolket i Burkina Faso. Ingen vill veta mer om din soluppgång på Maccu Piccu och ingen vill veta var du köpt din tröja, egentligen.

Resor är bara intressanta om de påverkar dig att se världen på ett nytt sätt och få perspektiv på saker och ting. Är man självgod är man det lika mycket om man varit i Burkina Faso eller inte…

10 Responses to Upplevelsesnobbar eller prylbögar – vilka är värst?

pernilla says:

February 20, 2008 at 7:50 am

på nåt sjukt vis fick du mig att känna mig bra över att jag är en sån där typ som är “för fin” för att backpacka…
hahaha, jag fortsätter chilla på femstjärnigt.

Reply
Palm says:

February 20, 2008 at 8:03 am

Det är så sant så sant. Jag satsar på båda typerna av bögerier, ska försöka lugna ner mig lite.

Reply
Martin says:

February 20, 2008 at 10:46 am

Ok, you got me. Jag får erkänna att jag varit 10 minuter i Albanien, betalat 30 USD bara för att gå över gränsen till Armenien och tillbaka igen, ätit en lunch i Botswana, och åkt bil i 18 timmar bara för att tillbringa en natt i Mauretaninens huvudstad. Har nån slags intern tävling med mina kompisar om vem som först kommer upp i hundra länder (och kan gå med i travellers century club). Tja, för att motivera det här för mig själv så säger jag att de här reserna har ändå varit jäkligt roliga och skulle det inte varit för tävlingen så skulle en del roliga reseor inte blivit av. Men f-n vet. Å andra sidan kan väl ett trick vara att ha kompisar som inte är avundsjuka utan som är lika reseholister som en själv.

Reply
Mike says:

February 20, 2008 at 4:28 pm

God… you are so right. I am so ashamed…

Jag gör precis samma sak med musik. Jag köper något album som släpptes av ett Franskkanadensiska cabaret-inspirerade über-underground indie-electro punkfunk band (Malajube, in case you wanted to know) som hyllades av alla Pitchfork Media-fans med Top40/schlager/R&B-fobi, bara för att säga att jag har hört om dem och är därför mycket coolare än dig, Christoffer!

Reply
SNTS says:

February 20, 2008 at 4:53 pm

Känns väldigt onödigt att slösa tid och pengar på en resa till andra sidan jorden bara för att kunna skryta för ett par kompisar.

Beroende av sådana saker är för svaga människor, bli en stark människa istället!
http://youtube.com/watch?v=gR76nVRM93s

Reply
David says:

February 20, 2008 at 5:14 pm

Du har så rätt! Resandet har blivit en av de grejer man ska så mycket som möjligt av i ryggsäcken, tillsammans med nedlagda sexpartners och onödiga prylar. Det är ju löjligt. Helst ska man ha gått fram som en skördemaskin genom damer, länder och elektronik. Kanske de som räknas som insnöade bönder kanske är de minst självupptagna? De behöver inte samla poäng genom att resa o dyl utan är nöjda med sin tillvaro hemmavid och sitt 8-17-jobb.

Du visualiserar grymt bra med dina texter!

Reply
David says:

February 20, 2008 at 5:19 pm

Tillägg:

Något som kanske kopplas till detta är charterfolket.

“Ååh jag älskar att resa!” säger de. Och köper en färdigpaketerad sol-bad-supa-resa till Kos, Rhodos, Mallorca eller whatever. Alla dessa orter/resor är ju likadana, det går inte att skilja dem åt. Samma flinande försäljare, samma stränder osv. Visst, om man älskar sol och bad och vill slippa anstränga sig. Men att säga att man “älskar att resa”… hmm. Blir ganska fel.

…och dessutom applåderna när charterflygplanet går in för landning… X-P

Reply
Michael says:

February 20, 2008 at 9:13 pm

Ojdå David, där placerade du dig i facket: “ressnobb” som ser ner på folk som köper färdigpaketerat!
Om man gillar sol och bad och åker till samma ställe varje år; kan man inte säga att man älskar att resa då?

Reply
Christoffer says:

February 21, 2008 at 5:09 am

Pernilla: Det är aldrig fel att bara njuta!

Palm: Fortsätt du, det är bara mänskligt liksom många andra laster vi människor har.

Martin: Visst är det beroendeframkallande? Jag tror att det är våra fattiglappsmormödrars fel. De har samlat på allt och lärt våra föräldrar att samla. Vi har vuxit upp i ett post-konsumtionssamhälle där konsumtion är dåligt men samlar-hysterin är kvar, så vi samlar på besökta länder istället. Första steget är att erkänna sitt beroende – det har du bevisligen passerat!

Mike: Franskkanadensiska cabaret-inspirerade über-underground indie-electro punkfunk band är såååå januari!

SNTS: På nåt sjukt sätt gillar jag att dina kommentarer alltid provocerar mig. Jag tror dock att alla människor har svagheter, det här är en av mina. Ett sätt att bli en starkare människa är att erkänna bristerna och försöka hitta sätt att hantera dem (Min uppkoppling är för övrigt för kass för YouTube men ska titta på den så snart jag kan).

David: Jag var inne på exakt samma teori (om 8-17-folket) faktiskt. Det är kanske när man slutar leta som man börjar hitta det man egentligen borde ha letat efter. De har kanske nått nirvana och vi är de yra hönsen som fortsätter leta. Jag har dock upplevt saker under mina resor som jag vet påverkat mig positivt som människa.

Det har också tagit mig ett tag att verkligen förstå, men alla har inte samma behov av att använda semestern för att berika sig. Ibland behöver man bara koppla av och det gör man egentligen lättast när det finns minst distraktioner, tex på kanarieöarna.

Michael: Kan man säga att de som älskar att läsa Harlequin, titta på Roy Sneider-filmer eller avgudar Aqua inte älskar vad de gör? Jag tror inte det. Alla blir saliga på sitt sätt och vad just detta är kommer alltid vara uppe för diskussion…vilket ju faktiskt är riktigt kul.

Reply
Mamma says:

February 24, 2008 at 8:21 am

Vågar man säga något så banalt som att “Jag struntar i vilken sandstrand jag har solat på”! Är det Mexiko eller Mallorca. Den underbara solen lyser överallt och värmen min kropp, vinden smker min hud och jag njuter, somnar, blir brun och känner mig fräsch, doppar mig i vattnet bara för att få saltet att hjälpa mig att bli brunare…..det kallar jag att njuta av livet, oavsett var jag befinner mig. I mars förra året satt jag på stranden i Halmstad i en brassestol, iklädd dunjacka, filtar o med matsäck och en god vän iklädd likalunda. Havet låg framför oss…..inte fasen behövde jag åka till Marocko för att uppleva….det hade inte ens varit möjligt, med tanke på temeraturen…

Insnöad?

Må så vara men hur mycket vi än reser eller upplever så är det våra relationer som är viktigast i livet. Någon som håller med?
/Mamma

Reply