Kambodjanskt bröllop med korrekt klädsel

Kapitel 18: I vilken vår huvudperson blir inbjuden till ett äkta kambodjanskt bröllop och får lära sig hur man klär sig på dessa.

Minna hade inte bara fått en inbjudan till ett bröllop utan även blivit tilldelad ett stycke gräddtårta till klänning att ha på sig. Hon tilldelade sig själv yours truly som kavaljer (eller jag tilldelade henne en förfrågan om att tilldela sig själv mig). Mitt enda aber var att jag var tvungen att ha på mig något mer representabelt än mina shorts och min tuffa surfar-tshirt från San Diego.

Eftersom jag är en gammal räv i gemet när det gäller att gå på bröllop utomlands så tänkte jag att det inte kunde vara så svårt men dedikerade hela dagen till att leta kostym. Eftersom staden kryllar av ställen där man kan låta sy upp dessa skulle det inte vara några problem. Nu ville jag inte köpa en kostym utan bara hyra en. Detta lyckades jag med redan på första stället jag tittade på. De skrudade mig med lite kvarglömda effekter och jag såg någorlunda proper ut.

En lunch i Pnompan kostar typ $3, en moppe till flygplatsen $2 och att köpa en måttsydd kostym kanske $40-60. Det var alltså hutlöst när de ville ha $50 plus $150 deposit för en kostym som nätt och jämnt passade! Jag klev ur min kritstrecksrandiga kostym och lämnade deras hybris därhän.

Jag försökte på ett antal olika ställen men alla såg ut som ett ? när jag frågade om man kunde hyra. Dessutom hade endast ett fåtal skräddare kläder för män. Jag tog alltså en kaffe på saken (och bröt ett av mina nyårslöften). Caféföreståndaren visade sig vara en ytterst vettig person och kunde inte bara tipsa mig om var jag kunde få tag på hyreskläder. Hon berättade också lite om kambodjanska seder och bruk och fick mig att förstå att jag inte skulle kunna visa mig på bröllopet i västerländska kläder. Khmer style skulle det vara. Hon gav mig en adress till en butik som kunde hyra ut dessa.

Detta tips visade sig inte vara så mycket värt. De hade, liksom alla andra butiker jag besökt, bara gräddtårteklänningar för bröllop. Däremot var ägaren högst sympatisk och visade mig runt knuten till ett ställe där de hade vad jag letade efter. Det var också en gräddtårteskräddare utan khmerhögtidskläder, detta trots att de faktiskt skyltade med en docka som hade just det.

När jag förklarat mitt ärende började de skratta. De fortsatte skratta när de helt sonika fiskade fram den enda khmerkostymen de hade (genom att strippa skyltdockan), de skrattade ännu mer när de såg mig ta på mig kostymen (som faktiskt passade). Det var uppenbarligen inte varje dag som svenskar kommer in och byter kläder med deras skyltdockor.

Jag fick hyra den för $7, ett pris jag inte ens brydde mig om att pruta på och skuttade tillbaka hem. Jag var väldigt nöjd, jag hade en skrud till festen och jag matchade Minna. Jag kände att jag, som relativt oinbjuden gäst, kanske ändå inte skulle stå ut så mycket som jag gjort om jag svansat in med blekt ansikte och kostym från Gamla Landet.

Eftersom vi trots allt såg ganska roliga ut så passade vi på att ta kort hos en bröllopsfotograf. De såg också till att kitscha upp fotot tilll max, se nedan:

En orgie i kitsch

…och här stårt vi typ i det kungliga palatset

Nu kunde vi båda alltså åka till bröllopet respektfullt iklädda lokala kläder. Vi möttes först av en massa kambodjanska kvinnor som alla hade spenderat minst 3h på smink, håruppsättningar och gräddtårtor. De såg fantastiska ut! Jag tackade tyst caféföreståndaren för hennes tips.

Jag tackade henne i två minuter.

Tänk dig sedan in i detta scenarie. Du har hållt på en hel dag och susat runt Pnompan för att leta kambodjansk kostym. Du ser ut som en mupp men oron för att sticka ut för mycket (som man ändå alltid gör) är åtminstone lite lindrad. Du är nöjd med att du matchar Minna. Du kliver in på bröllopet med hakan högt.

När du sänker hakan (kom ihåg att kambodjanerna är en meter och ett rakblad) så ser du att inte en jävel på hela fucking bröllopet har iklätt sig en förbannad kambodjansk muppkostym utom smörsångaren och några servitörer!! Kvinnorna ser förvisso uppklädda ut men alla män har på sig piké, softa uppknäppta skjortor och lediga jeans. Typ så som jag såg ut innan!

Vi och några andra bröllopsgäster

Nu är kambodjanerna väldigt artiga och ingen kan tappa ansiktet genom att titta på mig och skratta. Jag hörde dock att sjukhuset i PeePee fått in 15 fall av spruckna mjältar från bröllopsgäster som försökt hålla gapskrattet inne. Jag tror också jag hörde hur caféföreståndaren och skräddaren skrattade hela vägen till banken.