Att leva på Bali

Hej,

Jag lovade någon gång att beskriva lite närmare för mina vänner som överväger att flytta hit, hur det är att bo på Bali. Lite mer om själva vardagen. Så, här kommer lite mer detaljer.

Bali är alltså en del av Indonesien och en ganska speciell del. Det är den enda delen som inte är muslimsk, balineserna är istället hinduer (samma religion som tex Indien alltså). Detta präglar ön väldigt mycket, framförallt rent visuellt. Balineserna sätter ut små offergåvor överallt utanför sina hus och butiker. Det är små korgar av palmblad som de sätter ut för att blidka gudarna på nåt sätt. Religionen är väldigt synlig på gator och torg vilket är riktigt kul!

Balinserna (och resterande indoneser jag träffat) är ofta väldigt, väldigt trevliga. De kommer gärna fram och pratar med en om man sitter själv. Sitter man ensam på en buss kan de till och med komma och sätta sig direkt bredvid en! De verkar vara väldigt fascinerade av utlänningar (framförallt de som inte är vana att se oss) och man möts ofta av nyfikna leenden.

Kriminaliteten verkar vara riktigt låg. Framförallt behöver man knappast vara rädd för våldsamheter. Jag lyckades dock bli av med både kreditkort och kamera senast jag var här. Om jag tappade dem eller blev ficktjuvad vet jag dock fortfarande inte. När jag sitter på cafét känner jag dock inte några som helst tvivel att lämna datorn framme när jag går på toa.

Det som de flesta expats här klagar mest på är annars korruptionen och byråkratin. Indonesien är ett av världens mest korrupta länder och det visar sig ju närmare myndigheterna man kommer i sin tillvaro. Jag har som tur var sluppit inblandning och väntar fortfarande på att ge min första muta till en polisman som stoppar bilen av ingen som helst anledning för att få lite cash (det händer uppenbarligen ofta!). Att starta ett företag med bas här ska man tydligen akta sig för då man inte vill blanda sig in i det indonesiska systemet (eller bristen på system!).

Det jag själv tycker är jobbigast här är försäljarna. Sanur är iofs riktigt lugnt jämfört med Kuta men man måste vänja sig vid att säga Nej tack! ungefär 30-100 ggr per dag. ALLA taxibilar tutar på en för att fråga om man vill ha skjuts. Myggorna här kan också vara riktigt jobbiga, mest för att de biter en ett par gånger för att hitta rätt verkar det som.

Jag vet att det inte tas emot väl att säga det här för er som sitter med 2 grader plus och decemberregn i Sverige, men värmen här är inte helt kul. Det är grymt soft när man är i badbrallor och solbrillor på beachen, men jobbar man och lever här så är ju inte det vardagen. Denna tid på året är också varmast med temperaturer på 35 grader och hög luftfuktighet. Lika soft som det är på playan, lika jobbigt är det att jobba i det. Ni som jobbade på Kungsgatan 71 i somras vet vad jag pratar om Andra dagar, som idag, är det runt 28 grader och med en svag bris och då kan det inte bli softare!

Maten här är relativt känd värden över med maträtter som nasi goreng (stekt ris med grönsaker och kyckling), mie goreng (nudlar med samma) och saté ayam (kycklingspett i jordnötssås). Maten är riktigt god och jag har levt på indonesisk mat i en månad nu och gillar den absolut! Den är i vissa fall ganska stark men inte som thaimat. Man kan äta mycket, mycket billigt på så kallade warungs, gaturestauranger. Där får man nasi goreng för runt 6 000 rupier = 4 kr. Mellanklassrestauranger tar kanske 20 000 – 25 000 för en bättre nasi goreng, cirka 15 kr. En köttbit western style kan man få för 50 000 rupier = 40 kr. Billigt alltså, och gott.

Jag har bott på vandrarhem såhär långt och det har kostat från 30 000 – 60 000 rupier (25-50 kr) per natt. Då ingår förutom rummet oftast frukost, badrum och fläkt (inte AC, som kostar några tior till). Standarden är helt ok, om än inte helfräscht. För mig som jobbar med datorer så saknar jag ofta möjligheten att ha skrivbord, flera elluttag och bra belysning i dessa vandrarhem. Jag gissar att det skulle vara bättre om jag betalade mer.

Utelivet är mycket bra, framförallt i Kuta. Eller…alltså, senast jag var här var jag fullare än en kastrull så det kanske Oskar kan kommentera lite mer om. Jag har fortfarande bara varit ute en gång sen jag kom hit, och då i stendöda Sanur.

Man pratar balinesiska på Bali men alla vuxna kan Bahasa Indonesisa (riksindonesiska) som är det språket jag pluggar på dagarna. Alla kring turistområdena pratar engelska men det är sämre med det ju längre bort man kommer. Typ som Spanien gissar jag.

Den sista tigern sågs på Bali och det verkar finnas ont om farliga djur här annars. Farligast är nog myggorna som kan ha allt från malaria och dengue till klipulver i sina snablar. Nån i min klass hade en orm i trädgården häromdan men det verkar vara ganska ovanligt annars. Jag har inte sett ett enda coolt/farligt djur (till mitt stora förtret).

Bali ligger annars på ett av världens mest seismiskst aktiva platser och jordbävningar är vanliga. Jag har varit med om två sen jag kom hit (till min stora glädje), men det var mer som jordgungningar. Typ som om en lastbil körde förbi utanför.

Ja…det var nog det jag kan säga om Bali. Eller åtminstone om de turistigare delarna av Bali (som är de enda jag känner såhär långt). Det är en grymt soft ö med väldigt trevlig lokalbefolkning och riktigt fina stränder. Vill man ha något verkligt genuint eller tomma stränder så är nog andra delar av Bali (eller Asien) bättre än där jag är. Bali passar dock mycket bra att jobba med hemsidor ifrån även om internet ofta är långsamt (runt 300 kb/s).