Starkt material

Nu har jag landat i Phuket efter 11 h resa. Säker och ljud som dom säger i Staterna (safe and sound).

Jag åkte charter till Phuket eftersom jag fick en sa lojligt billig resa dit. I och med att jag hade med mig 12 böcker (2/3 av min packningstyngd) och min dator (99 % av min packningstyngd) så hade jag att göra mest hela resan. Sov högst en timme.

Om Phuket, eller snarare Patong, kan jag inte säga så mycket. De båda gångerna jag vågat mig ner till stranden (5 min från hotellet) har det börjat regna och sedan fortsatt. De som helt missuppfattat syftet med denna resa tror säkert att det är något dåligt, men jag är ganska glad över det. Får en massa saker gjort istället. Har redan läst ut en av de 12 och jobbat en massa.

Igår åt jag Thai-mat på en liten kvarterskrog för 30 Battisar (=6 kr). Efter att jag ätit gick jag och sket. Avloppssystemet här i Thailand går via diverse kemiska reningsverk, innan det slutligen åker ut i Indiska oceanen. Indiska oceanen är kopplad till Atlanten nånstans vid Sydafrika. Nordsjön ligger ju ganska dikt an mot Atlanten. I nordsjön simmar glada norska laxar in och ut i de norska fjordarna. Ibland fångar ännu gladare norrmän dessa laxar i fjordarna. Dessa säljs sedan överallt i världen men kanske framförallt till Sverige och i synnerhet Stockholm. Om en stockholmare, tex du, nu händelsevis skulle få för sig att göra en glad lax i sås och köpa en sådan, och efter kokning i 6 min lägga upp den på tallriken. En rimlig slutsats är att du skulle föra laxbiten mot munnen och då också tungan. Detta är vad som skulle hända: Du skulle frusta ut eld, svavel och helvetets lava ur mun, näsa, örongångar, anus, navel och få fuktskador på parketten från din egen svett.

För så rackarns, utomordentligt, helvetiskt stark var min 30 battis-thaimat jag åt!!

Till sist. Det här hände på vägen från flygplatsen till flygbussen, en promenad på 3 min. För att citera min favoritfilm Dawn of the Dead – “Damn, those bastards bite hard!”.