"Hur känns det?"

Sitter nu på Café Espacio på andra sidan Industrigatan. Jag har precis lämnat över min lägenhet till TietoEnator (tack BostadDirekt), tagit med mig all min packning och är från och med nu på resande fot igen.

Hur känns det då? Jo, mitt standardsvar på den frågan såhär långt har varit: “Jag vet inte så noga, det har varit så mycket med allt det praktiska”.  Faktum är att fortfarande är det svårt att frammana känslan av att jag faktiskt ska flytta. Jag fösöker tvinga fram känslan men det känns lite dumt så jag låter bli ändå. Jag känner mig väldigt lugn faktiskt, vet var jag ska bo, vet vad jag ska göra och jag vet varför. Det räcker så.

Från och med nu byter jag också ekonomi. Från Presale engineer-lön till Egen företagare och det är lite drygt en tiondel av vad jag tjänade för 5 min sen. Det är en av många sköna utmaningar att brottas med…och jag gillar ju att brottas.

Bokade upp mig på en indonesiskakurs med start nån vecka efter att jag kommer fram. 70 % pga det sociala, 30 % för att indonesiska är så sjukt roligt språk (sajja mackan katchiiiiing kadang kadang = ibland äter jag nötter). Dessutom kommer jag och Oskar ha ett hemligt språk, det har jag inte haft sen jag gick i femman.

Över och ut, chokladstrut!

PS. Devendra Banhart – Albumet “Cripple Crow” är det perfekta soundtracket för att röka vattenpipa i Bredäng. Ladda ner skivan, köp den, bränn den , älska den.