Hupp…

…suckade min pappa när jag berättade för honom. Vilket var lite konstigt. Han hade varit väldigt positiv till mitt engagemang innan och följt mina tvivel under hela sommaren och hösten när jag velat fram och tillbaka. Någon timme senare, vid matbordet, hade han nog smält vad jag sagt och önskade mig hjärtligt lycka till med en skål.

Pappa har ju för övrigt varit mitt reslåneinstitut innan och började väl antagligen se över sina reserver samma sekund som jag stängde dörren bakom mig efter middagen. Det är absolut inte tanken, jag har sparat varenda krona sen jag började göra hemsidor för två år sen och har en stadig inkomst som motsvarar det dubbla för vad en jurist på Bali tjänar. Det är inte speciellt mycket, men det ska räcka. Det ska räcka till en viss levnadsstandard i alla fall.

Ju mer jag tjänar sen, desto mer kommer jag att kunna göra. Hell…om jag tjänar tillräckligt mycket kanske jag får råd med resan hem igen om några månader!