Byt kanal

Chipp chipp dagboken,

Nu har jag varit pa hajk! Jag akte till en liten halvo i Costa Rica kand for att fortfarande ha regnskog. Jag inkvarterade mig pa ett riktigt laskigt pensionat i en liten by som heter Puerto Jimenez. Fran detta baslager hyrde jag talt, kopte fardkost och snorde pa mig mina sandaler. En mindre lastbil skjutsade ut mig de tva timmarna till djungelns utkant. Jag gick den forsta timmen langs stranden till den forsta djungelstationen dar jag sov forsta natten.

Jag sov i mitt talt pa stenhard sand med min vaska som huvudkudde och ryggflasket som madrass och vaknade saledes upp i tid ocksa. Forsta dagen skulle vara en promenad in till en annan djungelstation som heter Sirena. Hajken gick over stock och sten langs en mer eller mindre upptrampad stig. Ibland fick jag vada over mindre floder och ibland fick jag svinga mig i lianer over storre stup. Ok, det sista var logn.

Det laskiga var egentligen att jag gick sjalv och tidvattnet. Om nanting skulle ha hant, tex om de tva giftormarna jag sag hade sett mig forst, hade jag i princip bara mig sjalv att hoppas pa. Tidvattnet var en annan sak. Jag hade lite tidspress att hinna till vissa punkter innan tidvattnet kom in. Da kunde jag bli fast…

Lyckligtvis sa hande ju inget av det dar. Det storsta problemet var min mentala halsa. Redan efter en timme borjade jag sjunga for mig sjalv, efter tre timmar borjade jag prata med djuren, efter fem timmar latsasringde jag hem och efter sju timmar pratade jag med min ende van, promenadkappen Krille. Slutligen efter atta timmar var jag framme vid djungelstationen. Dar vantade nagot annu varre.

Konstpaus.

Sverige-Holland. En brusig TV dodade min sista energi och jag gick vemodig till talts. Jag lyckades tigga till mig en kudde och sov med den som madrass.

Jag var uppe med tup…forlat, vralaporna (de satter igang vid gryningen till skillnad fran de forbannade Costa Ricanska nattupparna) och gick hem igen med bestamda steg. Det tog ocksa bara fem timmar att ga hem.

Lustigt nog spenderade jag resten av dagen i baslagret med att spatsera omkring, jag gick och matade lite Kajmaner men langtade mest ivag.

Morgonen efter tog jag saledes baten ivag for att kunna ta mig till Panama. Jag satt langst fram i foren och fick till min stora gladje se en rocka och flygfisk! Det var bland det sjukaste jag sett!

Diverse bussresor senare hamnade jag pa kvallen i Panama City. Stan var ganska amerikansk och ganska ren och fin ocksa vilket jag efter ett par dagar i bushen tyckte var ganska skont.

Jag spenderade den forsta dagen tillsammans med en portugis och en hollandska att hitta en segelbat som skulle ga genom kanalen. Det ar namligen nan regel som sager att alla batar maste ha 6 personer om de ska ga igenom kanalen och vissa segelbatar behover saledes folk. Det var dock lagsasong sa vi lyckades tyvarr, tyvarr inte. Det hade varit riktigt coolt, och gratis!

Min andra dag hade jag egentligen bara ett mal. Att se kanalen, Panamakanalen alltsa, och kunna saga Byt Kanal. En liten ordvits som hangt med vid varje bilresa jag gjort, de var smakul vid smakanaler, halvkul vid Gota kanal och det ar ju helt uppenbart att det ar skitkul vid den storsta av dem alla!

Jag akte hem dagen darpa i en alltfor luftkonditionerad buss (las frystempererad). 20 h till San Jose Costa Rica. Inklusive tre timmar vid gransen dar de oppnade min vaska tva ganger. Jag borjade smaprata med en tjej som var i samma buss som mig. Hon var trevlig men valdigt konstig och uppenbarligen daliga nyheter. Det forsta de fragade mig nar jag blev instangd i ett rum med mina uppackade vaskor och tva granspoliser var hur jag kande tjejen osv. Hon blev for ovrigt kvar vid gransen nar vi andra fortsatte in i Costa Rica.

Jag var helt slut nar vi kom fram till San Jose mitt i natten. Jag tog en taxi till ett nattoppet kafe (man vill inte ga pa gatorna dar nar det ar morkt) och vantade in morgonen. Tre koppar kaffe senare vagade jag mig ut och ivag.

Vid det har laget vad jag dodligt trott pa Costa Rica, att standigt bli behandlad som en vandrande planbok, bussresor, bonor och ris och ville egentligen bara hem. Det fanns dock en sak till jag ville gora och det var forsranning.

Det visade sig ocksa vara det tuffaste jag gjort har. En heldag i en gummibat med sex andra. Virvlande vatten, tva man overbord, hisnande landskap och bara skitkul! Bland det basta var anda att vid ett tillfalle dar forsen var lugn men strom, dar hoppade vi av baten och bara flot. Helt underbart.

Mindre underbart ar att efter nara sex veckor i tropisk sol da jag klarat mig fran solbranna lyckades jag till slut steka lar och axlar i en aptitlig falurod solbranna.

Idag ska jag bara ta det lugnt och imorgon aker jag till Miami.

Chipp, chipp!