Lyxliv i Nicaragua

Kara dagbok,

Jag lamnade ju dig i Nicaragua och jag hade egentligen inte tankt skriva sa har snart men nu fick jag helt plotsligt alldeles forskrackligt mycket tid over.

Jag akte ju som sagt till Nicaragua med nagra bekanta fran skolan. Vi tog en taxi fran gransen till en stad som heter Granada. Mina forvantningar pa Nicaragua var att vi praktiskt taget skulle fa ducka kulor hela vagen till var bunker (hostelet) men stan som vi kom fram till var riktigt fint och det enda vi fick ducka var alla pranglare som forsokte salja saker till oss.

Bunkern visade sig vara det finaste hostelet jag nansin varit pa. Det hade pool, gratis internet, hangmattor lite har och var och A/C. Det var ganska skont for stan i sig erbjod inte sa mycket. Det var iofs en riktigt fin stad, gammal och hade typ en massa san dar kultur men den var ganska liten sa efter en halvdag var det inte mycket mer att se. Vi akte da ut och tittade pa oarna och bekantade oss med lite mer apor, nasta dag akte vi till en marknad i en annan stad. Det var lite roligare eftersom det var valdigt smutsigt, trangt och i storsta allmanhet valdigt oturistigt (Granada hade en massa turister). Ett gang forsokte ficktjuva en av mina medresenarer vilket gjorde att de blev lite griniga. Det fortsatte aven nar vi satt och vantade pa bussen i centrum dagen efter och en kille som sag lite skum ut borjade narma sig oss efter att ha gluttat pa oss ett tag. Mina medresenarer var pa helspann och kilade snabbt darifran och namnde nat om att vi var saaaa nara att bli nerklubbade…mitt pa ljusa dagen, pa ett stort torg, en mot fyra…hmmm, jag tyckte att de overreagerade ganska kraftigt.

De ville inte ens forsoka hitta nat annat alternativ till att komma darifran till en annan stad vid stranden sa vi stannade helt enkelt kvar i var lilla bunker och tittade pa gratis-dvds.

Dagen efter gick vi skilda vagar, jag bussade ner till centrala Costa Rica och halsade pa Felipe som jag kande ifran Kansas. Vi akte sedan till en stad vid kusten som heter Manuel Antonio. De har en liten nationalpark med tropisk skog (med tillhorande djurliv) och en massa underbara strander. Efter att ha klattrat runt en liten udde, tajmat tidvattnet och gatt en liten stund hittade vi en nastan overgiven lagun som kantades av tropikskog som steg hundra meter runt. Vi befann oss som i en stor gryta av skog, strand och lagun. Jag solade i ungefar tre minuter och tjugiatta sekunder sen blev jag rastlos och borjade ova puttar pa eremitkraftor (de lever i sma hal som man kan putta ner dom i om man ar elak).

Vi spenderade sista kvallen med ett sexpack vid stranden och pratade vasentligheter. Morgonen efter gick jag upp for att hinna med 5 bussen till San Isidro dar jag ar nu. Min nasta buss gar om fem timmar vilket leder oss tillbaka till varfor jag skriver ett helt dagboksinlagg nar jag egentligen inte hade nat att skriva om.

Jo! Jag kom pa en rolig grej! I Nicaragua. Nar vi vantade pa bussen. Tva av traktens sjuttielva hundar hade uppenbarligen funnit tycke for varandra och bedrev alskog i ett litet grasparti till allman beskadan. Nar de var klara blev de bestulna fran cigarett och smaprat eftersom de uppenbarligen hade fastnat. Ett fenomen som tydligen intraffar da och da. Roligt bara det, men sen kom traktens andra hundar och ville ha sin del av det roliga. Det hela (ur)artade till ett danskt gruppeknall, uppenbarligen tyckte inte den nytillkomne hunden att det var trangt nog! Vi skrattade sakert i fem minuter.

Oj, nu fick jag lite brattom att gora absolut ingenting i 4h och 58 minuter. Maste skynda mig.

Puss och kram

Christoffer