Espanol sa det ryker

Kara dagbok,

Nu har jag tryggt och sakert landat i Costa Rica. Narmare bestamt i en liten stad som heter San Joaquin de Flores, en bit utanfor huvudstaden San Jose. Det ar synd att saga att det ar en fin stad (las by) for det ar ganska smutsigt och sa. Staden ligger inklamd i en stor dal tillsammans med ett par andra stader, lite som Monterrey ungefar och omgivningen ar magnifik!

Jag lamnade USA 3 pa morgonen till tonerna av ett alldeles underbart askvader, utan att sova och bilade i tva timmar till Kansas City (fruktansvart jobbigt). Jag sov mig sen igenom hela USA och landade till slut i San Jose. Dar blev jag skjutsad till det som som skulle bli min Familia Tica (typ min Costa Rica vardfamilj). Mina tva storsta orosmoment var hur familjen skulle vara och om skolan skulle vara ok. Bada tva overraskade mig positivt!

Familjen bestar av mamma (lagar underbar mat), pappa (gor tval i uthuset), barn (en flicka pa 21 och en pojke pa 15) och det tar hand om mig som om jag vore deras egen. De pratar natt och jamnt engelska sa det ar spanska som galler. Mitt mal med min vistelse har var att jag skulle kunna fora en hygglig konversation pa spanska nar jag var klar. Detta lyckades jag med redan forsta veckan!

Skolan ar alltsa mycket bra och mycket intensiv. 4 h om dagen, tre personer pa en larare och han pratar spanska hela tiden. De flesta andra pa skolan ar tjejer (typ 75 %) och praktiskt taget alla ar fran USA. Skolan anordnar utflykter till diverse parker och aventyrsgrejer varje dag men det ar ganska dyrt sa jag har undvikit ett par for att kunna gora det sjalv under mina tva resveckor. Jag akte dock pa en tur till en park dar vi fick se kolibris (grymt coola!), enorma fjarilar och ett par otroligt vackra vattenfall. Skolan har ocksa anordnat salsalektioner och costaricamatlagningslektioner. Jag vill inte pasta att jag lyckades med nagotdera!

Costa Rica har for narvarande vinter (de har bara vinter och sommar) och det innebar regnperiod. Det regnar nastan som pa bestallning fran 15-18 varje dag och da osregnar det verkligen. Det ar egentligen inga problem men lite trist om man aker pa utflykt under denna tid (som den jag namnde).

Staden jag bor i, och alla andra stader har ocksa, gor det hela lite enklare for oss stackars icke-ticos genom att helt enkelt inte ha nagra vagskyltar over huvud taget! Man far helt enkelt ta sig fram pa kann och utnyttja de fa riktmarken som finns (kyrkan etc). Adresserna lyder typ “50 m fran bensinstationen, gult hus vid ett stort trad”!

Till helgen ska jag aka med ett par amigas till Karibiska kusten och softa lite, sen maste jag skynda mig tillbaka pa sondagen for att hinna med bussen till Monteverde dar jag ska spendera min andra vecka. Det kanns nastan lite trist att lamna stan efter bara en vecka, speciellt eftersom jag lart kanna nya kompisar och min familj ar helt kanon!

Ikvall ska jag, din tillgivne skribent, ga pa salsaklubb med delar av var lilla skola. Hall utkik efter katastrofrapporter pa din narmaste nyhetsbyra.

Forsta sammanfattningen: Spanska!, vanlighet, fula stader i mycket, mycket vacker natur.

Hasta luego

Christoffer