Svenskare än Sverige

Kara dagbokare,

jag vet! Nu kommer inlaggen tatare an mina tentor, tatare an fel lag vinner SM-guld och tatare an en…eh…riktigt tat…ostermalmare, men jag bara maste beratta om det har.

Min vana trogen tanker jag ju inte beratta det mest spannande till att borja med for att jag ska kunna dela med mig av de lite trakigare detaljerna forst. Jag tanker darfor borja med att beratta vadret den senaste veckan:

Mandag: Mulet, ganska varmt
Tisdag: Kommer inte ihag, satt pa biblioteket
Onsdag: Kommer inte ihag, satt pa biblioteket
Torsdag: Kommer inte ihag, satt pa biblioteket
Fredag: Tror det var varmt
Lördag: Grymt varmt, svensk sommar
Sondag: Kommer inte ihag, satt pa biblioteket

Ok, det var de trakiga nyheterna. Som den uppmarksamme lasaren sakert markte sa har jag bara varit utomhus en dag denna vecka. Det var pa grund av en liten, liten stad i Kansas som heter Lindsborg. Jag tror jag berattat om den stan men eftersom du inte kommer ihag sa tar jag det igen. Lindsborg är en liten stad som grundades av ett gang svenska lutheraner (jattekristna tysta typer) pa 1800-talet. Fram till 50-talet bestod staden enbart av svenska attlingar men nu ar det cirka 1/3-del amerikaner ocksa. Denna stad har sedan 40-talet haft “svensk hyllningsfest” varannan oktober och det var ju det som jag tillbringade lordagen med.

Vi rullade in i stan till toner av svenska nationalsangen pa marschmanér och sedan fortsatte det. Svenska flaggor overallt, dalahastar i VARJE hus, varje butik med sjalvrespekt hade en svensk oversattning (ex library, bibliotek osv). Tank er sjalva hur det blir nar marknadsforingskata amerikaner lagger vantarna pa svensk “kultur”. Det var overvaldigande och riktigt roligt.

Jag tillbringade dagen dar med Alena (det gar fortfarande kanon, vi narmar oss rekordlanga 3 manader snart), Jared (en amerikansk kille jag lart kanna som har svensk flickvan och “tallar liite svennsk-ah”) samt Felipe (en Costa rica-kompis som kanner nagra svenskor). Vi kopte svensk mat; ballerinakex, fladerblomssaft, marabou etc, at akta ackliga, svenska…eh…Wild Dala Burgers, lyssnade pa svenska sangframtradande (“Haaalsa deeem daurhammma, haaalsa faaarrr ack mooour”) och tittade pa svensk folkdans. Dartill hade de sjalvklart en akta amerikansk parad med en massa svenska saker…

Pa vagen hem passade vi pa att aka forbi Falun ocksa. Ja, alltsa Falun, KS. En snudd pa overgiven hala…nu snackar vi inte Morland (se “Mitt forsta brollop”) eller Jonkoping utan en 12-invanare-hala. De hade en kyrkogard med enbart svenska namn, faktum ar att Falun hade fler gravar an det fanns invanare… Hela upplevelsen var lite suspekt men vid det har laget borjade jag vanja mig. Sen…akte vi hem.

Snipp, snapp, snut sa var sagan slut!

ps. De har ett uttryck i Lindsborg som jag fick lara mig som gar ungefar sa har: “Skriker man inte sa hors man inte, fiser man inte sa luktar det inte och skriver man inte kommentarer i dagboken vet Christoffer inte om du laser eller ej!”.