Pa ostfronten intet nytt

Mina trogna vanner,

det har inte hant mycket sen jag skrev forra gangen och om det ska jag beratta nu.

For alla er som satt pa nalar for att hora utgangen i hur det gick for Arturo och hans aterintrade till det forlovade Slovakien kan vara lugna. Efter att ha lamnat honom med graten i halsen och viftande nasdukar vid gransen och efter att ha gett honom alla pengar vi hade for att han skulle kunna kopa sig en bit brod och tak over huvudet akte han tillbaka till Budapest. Dar traffade han nagra amerikanare och gick med dom ut pa strippklubb. Saklart…Pendejo! Senare fick han kopa ett nytt visa och han kom tillbaka i forrgar.

Innan jag glommer det vill jag passa pa att onska ett officiellt lycka till dels till ex-sambo-Kalle som i dagarna aker till Usa-Centralamerika-Sydamerika pa en langtur (resan jag eventuellt skulle ha hangt med pa om jag varit gjord av lite hardare virke) och dels till Oskar som ska aka till Indonesien for praktik (inte forran i augusti men anda!).

For er som inte markt det sa borjar jag bli grymt uttrakad pa jobbet (tva resedagboksanteckningar samma vecka…kanske ger er en vink). Jag har gjort klart mitt forsta projekt och det drojde fyra (!) dagar innan jag fick nat nytt att gora. Under den tiden satt jag enbart och surfade och passade ocksa pa att programmera ett pokerspel. Varje gang jag gick in till min chef for att fa nagot att gora blev han skrackslagen, han tyckte val antagligen att det var lite pinsamt.

I forrgar fick jag dock ett nytt projekt som visade sig vara alldeles for svart (dvs inte gult…eh…inte latt menar jag) sa jag satt och gjorde samma sak som de tidigare dagarna, dvs ingenting…tills jag kunde fa hjalp och da gjorde de allting istallet. Nu har jag atergatt till att finslipa mitt gamla projekt, inte sa roligt men helt klart battre. Konklusion: jag har trakigt pa jobbet numera.

Skit…min andra chef fran Tyskland kom precis in. Jag som trodde kusten var klar eftersom min vanliga chef aldrig kommer forran 10. Ja, ja…

Lite fakta om slovaker:
-De finns cirka fem miljoner av dem har.
-Cirka alla ungefar kor Skoda.
-Alltfor manga av dem (foretradesvis man) luktar lite konstigt. Ungefar sadar som man luktar nar man glomt deon i sommarhuset…hosten 1964…Sparvagnsresor i rusningstrafik ar darfor inte alltid en angenam upplevelse.
-Man firar namnsdagar ungefar lika mycket som fodelsedagar.
-De har jordens hogsta amnesomsattningsformaga, for maten ar fetast i varlden och slovakerna smalast i varlden.
-Alla hatar zigenare…alla. Det finns cirka 500 000 zigenare i Slovakien savitt jag vet.
-Slovaker mellan 22-28 ar existerar inte. Det ar i denna alder alla slovaker maste genomga en metamorfos och ligga i en puppa eller…jag vet inte!…det finns helt enkelt inga slovaker mellan 22-28 ar! Jo, en forstas…min kompis Juraj som jag akte till Kosice med.
-Nar en slovak vill lara sig engelska aker denne till London eller i vissa fall till USA…hmm…eller Malta…ok, den har generaliseringen holl inte.
-Man dricker hellre inhemska Kofola an Coca-cola.

Det ar nog allt.

Vi spelar for ovrigt fotboll var och varannan dag nu. Sjalvklart spelar vi pa en gropig asfaltsplan (se bilder fran tidigare inlagg) med rostiga staket som mal…och kul ar det! Kanns bra att bidra till nagot av kroppens aterhamtning sa att den inte behover gora allt jobb sjalv.

Mina hemreseplaner kommer kanske andras, jag kommer hem samma dag men tar genvagen via Kroatien, Bosnien-Hercegovina och till slut Belgrad, Jugoslavien dar jag hade tankt titta pa en fotbollsmatch mellan Partizan Belgrad och ett svenskt lag. Eventuellt. Vagen ligger oppen, luften ar fri, valet ar mitt och asfalten ar gropig!